Personer som inte följer beslut ska inte sitta i en styrelse

I Vänsterpartiet ska finns beslut om att partimedlemmar som innehar förtroendeposter inte får tjäna mer än 45 procent av ett inkomstbasbelopp efter skatt. Summan är i nivå med en genomsnittlig tjänsteman i privat sektor tjänar efter skatt. Resterande pengar ska skänkas till partiet. Detta kallas partiskatt och har beslutats på partiets kongress. Personer som inte följer beslut av detta slag ska självklart inte sitt i en styrelse.

För mig är det självklart att vänsterpartiets riksdagsmän betalar sin partiskatt. Om de inte gör det är det lika självklart att de inte kan sitta i partistyrelsen eller inneha andra beslutande poster inom partiet. Självklart kan de inte heller vara kandidater i val. Därför var det rimligt att Malcolm Momodou Jallow ströks från Vänsterpartiets EU-lista och vettigt att Lorena Delgado Varas inte föreslås till omval i partiets styrelse.

Håkan Eriksson är sammankallande i valberedningen. Han menar i ett uttalande i DN att beslutet är i linje med partiets stadgar och riktlinjer:

– Valberedningen väger in många delar – kompetenser, erfarenheter, egenskaper. Vi har också några diskvalificerande faktorer och en sådan är att man inte har fullgjort betalningen av partiskatten, säger Håkan Eriksson.

Enligt honom är eventuella undantag från partiskatten inte en fråga för valberedningen. När det gäller kritiken mot hur systemet tillämpas hänvisar Håkan Eriksson till partisekreterare Aron Etzler. Denne svarar skriftligt till DN:

”Partiskatten finns efter kongressbeslut i vårt parti. Det finns möjlighet till undantag i vissa väldigt speciella situationer, men vad som ligger till grund för beslut i enskilda ärenden är inget vi kan gå ut med offentligt eftersom det rör känsliga frågor om människors privatekonomi, familjesituationer och liknande”, skriver Aron Etzler.

Nedsättning av partiskatten

Det är samtidigt uppenbart att Lorena Delgado Varas utsatts för övergrepp från en man. Dessutom att hon som ensamstående mamma kan ha svårt att klara sig. En riksdagsledamot tjänar 75 500 kronor i månaden. Efter att den så kallade partiskatten betalts tjänar en vänsterpartiledamot 34 290 kronor. Det känns i alla fall som en summa en person med barn ska kunna klara sig på utan några större problem. Men det är ju möjligt att Delgado Varas hamnat i en situation med skulder som lett till att det inte går. Hon har därför också fått en nedsättning av partiskatten.

Men det verkar alltså som hon ändå inte betalt den partiskatt som beslutats trots nedsättningen. Därför har valberedningen inte föreslagit henne till partistyrelsen. Det tycker jag är ett rimligt agerande.

Jag håller dock samtidigt med om kritiken om att partiets ekonomer Sandro Scocco och Åsa-Pia Järliden har högre löner än övriga tjänstemän på Vänsterpartiets kansli. Dessutom också betydligt högre än riksdagsledamöterna och partisekreteraren. Det är inte rimligt och de borde inte anställts med den typen av extrema löner.

Men att Sandro Scocco och Åsa-Pia Järliden har alldeles för höga löner innebär inte att alla andra ska ha lika höga löner. Det innebär att deras löner borde sänkas till samma lön som för alla andra. Och om de inet vill ha jobbet i det läget får de helt enkelt säga upp sig.