Energi- och näringsminister Ebba Busch från Kristdemokraterna hade ett möte i Göteborgs. Mötet hölls på en restaurang vid Brunnsparken i centrala Göteborg och var inriktat på EU-valet. Ebba Busch som höll ett tal och svarade på frågor från publiken möttes av protester. Protester på möten är helt enkelt en del av demokratin.
Utanför ordnades en demonstration till stöd för det palestinska folket. Under mötet började personer i lokalen ropa kritiska frågor. en av de som högljutt yttrade sig på ett kritiskt sätt var Kristoffer Lundberg, ordförande för Vänsterpartiet i Angered. Och dessutom slagord om regeringens politik. Polisen avvisade 10 personer från lokalen för att de störde men de är inte misstänkta för brott. Lundberg var inte en av dessa personer.
Polisen anmälde själva den helt lagliga demonstrationen utanför lokalen för brott mot ordningslagen. En sådan anmälan är dock inte hållbar om de inte meddelade arrangören om att det vara ett brott mot ordningslagen. Den ende som skulle kunna vara ansvarig för ett sådant brott är dessutom den som anordnade manifestationen.
Efter att de tio avvisats från lokalen stördes mötet till viss del av personer från manifestationen utanför.
Att störa möten och att ordna motdemonstrationer mot ministrar måste ses som en del av demokratin. Protester på möten är helt enkelt demokrati. Ministrar och politiker måste tåla att kunna bli kritiserade. Även offentligt och högljutt. Även på sätt som de upplever som jobbiga och störiga. Kommentarerna från Vänsterpartiet i Göteborg är inne på samma linje:
V:s ordförande i Göteborg Håkan Eriksson är allmänt hållen i sin skriftliga kommentar: ”Det är klart att när man anordnar ett möte ska man kunna genomföra det, men människor har också rätt att protestera. Jag delar den ilska och frustration som riktas mot regeringen för deras passivitet inför Israels folkmord”.
[…]
Daniel Bernmar själv säger att han har svårt att se relevansen i kritiken.
– Det här är heller inte en kommunalpolitisk fråga, utan partidistriktets. Självklart ska man kunna genomföra sina möten, men man ska också kunna uttrycka en annan åsikt och man måste vara beredd att möta kritik. 30 000 palestinier har dödats och ändå håller regeringen fast vid sitt stöd till Israel.
Demokrati är alltid en fråga om balans. Jag kan förstå att människor blir upprörda för olika företeelser och att de på olika sätt ger uttryck för detta. Samtidigt är en lika viktig del att låta alla komma till tals och då även de som har diametralt motsatta åsikter. Att låta olika åsikter mötas och konfronteras mot varandra under någorlunda respektfulla former är något jag alltid tyckt vara eftersträvansvärt och något som kan leda till antingen något konstruktivt eller i alla fall leda till en fördjupad förståelse för meningsmotståndarens resonemang.
En manifestation som på något sätt urartar och skrämmer till tystnad innehåller, utifrån min bestämda uppfattning, inte särskilt mycket vad demokratins grundvärderingar. En debatt utifrån sakargument, genomförd på ett rakt och respektfullt respektfullt sätt utan att för den skull vara ursäktande eller insmickrande, ser jag som mycket mer konstruktiv än den debatt som förs genom ”buller”. ”Bullrets” debatt har även den risken att meningsmotståndaren svarar med samma ”mynt” och då är föga vunnet.