Våldsspiralen som inte finns

Våldsspiralen som inte finns. I media hänvisas ofta till våldsspiralen i Sverige. Problemet med det är att det inte existerar nån våldsspiral. Sen 1990-talet har våldet i Sverige minskat, sen oktober 2023 har det gängrelaterade skjutvapenvåldet minskat och under våren 2024 har antalet sprängningar också minskat. Det som finns är alltså minskande våld. Att i det läget presentera en mängd teorier och artiklar om hur våldsspiralen ska stoppas verkar vara rätt meningslöst.

Gängvåld i Sverige och Chicago

Speciellt som det handlar om metoder som fungerar i en kontext som inte har någon som helst likhet med Sverige. Det gängrelaterade morden i Sverige är planerade mord. De beställs och planeras av etablerade gängkriminella samt utförs till stor del av ungdomar eller unga vuxna med kognitiva och psykologiska problem mot betalning i pengar. Ofta drogas de ner eller drogar ner sig själva för att kunna utföra morden.

En metod som går ut på att lära personer att hantera sina känslor fungerar knappast i det läget. Gängrelaterade mord i Sverige beror i allmänhet inte på hastigt uppblossad vrede i en situation där personen inte kan kontrollera sig. Ändå presenterar DN som det som en fungerande metod mot gängvåld. Och det kanske det är i Chicago där gängvåldet kanske ser ut som forskaren beskriver det. Men i Sverige ser gängvåldet inte ut på det viset.Metoden är helt meningslös i svenska förhållanden.

Inte heller på något annat sätt finns det nån likhet mellan gängvåldet i Chicago och gängvåldet i Sverige. Sverige har en mordfrekvens på cirka 1 mord per 100 000 invånare (0,5 skjutvapenmord per 100 000). Chicago har en mordfrekvens som ligger mellan 25 och 30 beroende på år. I de områden den är lägst  ligger på den på ungefär det dubbla jämfört med Sverige.

Förtroende och tillit

En metod som däremot fungerar är att polisen genom ett icke-konfrontativt sätt att arbeta bygger upp förtroendet för poliskåren i befolkningen. Det så polisen arbetat i Göteborg och det har fungerat. Göteborg är idag den stora stad som har minst skjutningar i förhållande till befolkningen i Sverige. Det är också den metod som en annan forskare DN skriver om rekommenderar. Utan förtroende för samhället och samhällets institutioner spelar det ingen roll om ett samhälle har låg eller höga straff. Tilliten är central för att brottsbekämpning ska fungera.

Utan förtroende och tillit kommer brottsligheten att öka. Och den svenska regeringens nuvarande politik innebär att folks förtroende för samhället, polisen, rättsväsendet och kriminalvården kommer att minska kraftigt. Resultatet är en risk för ökad brottslighet.

Läs mer:

3 svar på “Våldsspiralen som inte finns”

  1. Jag delar inte riktigt din syn. Den ”gängproblematik” som utvecklats under de senaste 20 åren, där våldskapitalet är betydande, ser jag som en ny företeelse i vårt land. Inte så att organiserad brottslighet, fast eller löst organiserad, är något nytt, den kan vi spåra historien igenom under olika former.

    Det nya är att ”gängproblematik” vi ser idag är sprungen ur områden som samhället de facto exkluderat. I detta finns en likhet med utsatta områden i Chicago eller vilken annan amerikansk storstad vi väljer att studera. Att mordfrekvensen är mycket högre där är en sak men i botten ligger samma orsakssamband som handlar exkludering (samma sak gäller Johannesburgs kåkstäder och Rios favelor med än högre mordfrekvensen).

    I exkluderade områden utvecklas subkulturer, som på inget sätt omfattas av alla men av tillräckligt många (kanske någon procent) för att ge problem, som får sitt avtryck i ”gängproblematiken” och dess våldsamma konsekvenser. Våld som främst drabbar andra i de exkluderade områdena.

    För mig är och förblir ”gängproblematiken” ett strukturellt problem som kommer att bestå lika länge som de grundläggande orsakssambanden finns kvar och i detta händer inte särskilt mycket. Att ”blåsa faran över” baserat på några månaders statistik tror jag är farligt att göra. Under förra året av eskalerande konflikter och ”knäckta” chattkonversationer skapades stor oreda. En mängd gripanden, allt för många skjutna, nyckelpersoner som flyr landet (för att i en del fall bli skjutna utomlands) o.s.v. o.s.v. har tämligen självklart resulterat i minskande ”kriminell förmåga” för stunden.

    Min uppfattning är att ”gängproblematiken” kommer att reda ut den oreda som skapades under förra året. Nya förmågor kommer att rekryteras, naiviteten i att använda chattar och andra mobila kommunikationssätt kommer att försvinna och vi är tillbaka i någon sorts ”status quo”.

    Igen, i grunden handlar detta om strukturella problem som kommer att bestå till grundorsakerna angrips.

    1. Problemet är att många av de områden som har värst gängproblematik inte är så kallat utsatta områden. Ditt resonemag stämmer därför inte. Det är allt för generellt. Backa är inget utsatt område och inte heller dominerat av personer med utländsk bakgrund. Än mindre gäller det Härryda, Mölndal och Mölnlycke. I Stockholmsområdet gäller det inte heller Farsta, Dalen, Bredäng, Märsta, Hagalund och många andra områden. Det är trots det strukturella problem men den starka koppling som i Chicago finns till svarta områden finns inte i Sverige till invandrartäta områden. Rasismen och exkluderingen är inte på något sätt påe en liknande nivå. Det finns inga områden i Sverige dit någon inte kan gå. Det finns områden i Chicago dit en vit person inte kan gå för att det riskerar att vara för farligt.

      Det finns ingen koppling mellan fler i fängelse och minskat våld. Kopplingen är mycket tydligare mellan att Turkiet beslutade sig för att ingripa mot kriminella svenskar och det minskade gängvåldet i Sverige. Både i Göteborg och Malmö minskade skjutningarna långt innan de knäckta chattprogrammen (2015 respektive 2018). Vad gäller Stockholm kan vi ännu inte säga att det finns nån orsak till minskningen eller om det blir en permanent minskning. Men vi kan utan tvekan säga att våldet i Sverige minskat sen 1990-talet och att skjutvapenvåldet i Stockholm minskat sen oktober 2023. Och att våldet i Sverige är mycket mindre än våldet i Chicago liksom att gängvåldet i Chicago inte liknar gängvåldet i Sverige.

  2. De flesta forskare, debattörer och andra är, som jag uppfattar det, tämligen överens om att ”gängkriminella” vanligen är sprungna ur socioekonomiska grupper där arbetslösheten är hög och utbildningsnivån låg. Detta gäller i Sverige och det gäller i andra länder som har en ”gängproblematik” att sedan problematikens storlek skiljer avsevärt mellan länder är en annan sak men som grundorsak menar jag att de nämnda socioekonomiska förhållandena är allmängiltiga.

    Dessa socioekonomiska förhållanden har också sitt avtryck i form av segregerade bostadsområden, även detta faktum ser jag som allmängiltigt. Däremot finns det inget likhetstecken mellan ”utsatt område” (en polisiär klassifikation där omklassificeringar sker regelbundet) och områden där människor som lever under socioekonomiskt ansträngda förhållanden bor. Även om ett ”utsatt område” alltid är socioekonomiskt segregerat kan andra områden, eller en delar därav, mycket väl vara socioekonomiskt segregerade utan att polisen stämplat det som ”utsatt”. I detta avseende ser jag därför din argumentation som allt för snäv.

    Vad som sedan får en liten andel av de socioekonomiskt utsatta att bli ”gängkriminella” och utveckla subkulturer med stort våldskapital och liten respekt för människoliv är självklart en komplex fråga. Dock sker det, som sagts, överallt där denna socioekonomiska ojämlikhet förekommer, i Stockholm, i Chicago, i Rio de Janeiro och i Johannesburg. Omfattningen skiljer förstås mycket påtagligt men grundorsaken finna att söka i ojämlika levnadsförhållande,

    Det är utifrån detta resonemang jag ser problematiken som strukturella och utan åtgärder för att på allvar förändra de bakomliggande strukturerna har jag svårt att se hur situationen långsiktigt skulle kunna förändras. Jag menar fortsatt att några månaders statistik aldrig kan vara signifikant för att dra långsiktiga slutsatser. Vidare är det min uppfattning att geografiska skillnader i vårt land främst handlar om hur ”gängmiljöerna” är beskaffade” och förmågan att lösa konflikter på ett mer konstruktivt sätt än med våld.

Kommentarer är stängda.