Göteborgspolisen har vad jag förstår haft möten med ledande personer i kriminella gäng under lång tid. Det kan vara ett bra sätt att minska mängden skjutningar. Polisers möten med kriminella gäng kan med andra ord vara bra. Men det har troligen också ett pris. Att de kriminella gäng som deltar i mötena växer på andra gängs bekostnad. Genom att de lovar att inte skjuta på varandra och lösa sina konflikter på andra sätt minskar polisens närvaro i deras stadsdelar och de får en större frihet för sin brottsliga verksamhet.
För att lösa konflikter på andra sätt har de regelbundna möten med varandra. På mötena delar de upp staden, dömer ut böter för de som inte följer överenskommelser och löser konflikter. Det sker genom nya överenskommelser, ekonomiska överenskommelser och böter med mera. Men det finns ett stort problem med detta. De gäng som deltar i mötena kommer med tiden att bli allt mer lik en verkliga maffia. Vilket ur samhällelig synpunkt är ett mycket större problem än skjutningar.
Framväxten av en maffia
Att polisen gör överenskommelser med ledande gängmedlemmar kan också leda till att polisen blir ovillig att utreda och gripa dem. Även åklagare kan bli ovilliga att utreda och åtala dem.Klarar de sig från brott så kommer de att utnyttja situationen för sin egen vinning. Det kan leda till utpressning mot invånare i de områden de kontrollerar med mera. Gängen får helt enkelt mer makt.
Nu har polisen även tagit med politiker på ett möte med kriminella ledarfigur. Det är ett än större problem. De politiker som deltar i möten med gangsters kan lätt påverkas av gängens ledarfigurer. De kan också lätt bli måltavlor för utpressning och mutor. Det gäller förstås också poliser men civilpersoner är troligen lättare att skrämma än poliser.
Så förutom att möten mellan samhällets aktörer och gängens beslutsfattare kan leda till en bättre situation på gatan för vanligt folk med mindre våld och färre brott mot personer kan det också leda till framväxten av en lokal maffia. En maffia med inflytande över politiken och kanske också. på sikt med köpta politiker och möjligheter att manipulera val, nämndtillsättningar och annat
Läs mer:
- Konkurrens och samarbete mellan gängen i Göteborg
- Har polisen ett avtal med släkten Ali Khan?
- Göteborgspolisen och den organiserade brottsligheten
- Gangsters som ett sätt att förstöra förorter
- Gangsters som ett sätt att förstöra förorter 2
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Meningsfull dialog mellan två parter kräver alltid någon form av ömsesidig respekt, i detta ligger att parterna har en förmåga att stå fast vid ingångna överenskommelser. I annat fall kommer dialogen förr eller senare att bli kontraproduktiv.
I fallet med dialog mellan polis och ”kriminella gäng” kan en meningsfull sådan sannolikt enbart upprätthållas om ”gängen” har tillräcklig mognad och en organisatorisk struktur för att säkerställa efterlevnaden av överenskommelser (som i detta fall alltid är informella och till innehållet kanske inte särskilt långtgående). En konsekvens av detta är att en dialog med omogna ”gäng”, som saknar stabila strukturer, är tämligen meningslös. Förmodligen är det också så att de omogna ”gängen” över tid står för det mesta av det dödliga våldet.
Samtidigt är sannolikt någon form av dialog nödvändig men som du tydligt framhåller på finns betydliga risker. En ”framgångsfaktor” för brottslighet i allmänhet och organiserad brottslighet i synnerhet är om den kan bedrivas relativt ostört. Våld och konflikter innebär att mindre fokus kan läggas på den underliggande lukrativa brottsligheten (narkotikahandel, bedrägerier, trafficking, beskyddarverksamhet eller vad det kan vara), vilket mogna ”gäng” förstås är väl medvetna om. Paradoxalt nog kan detta innebära att få våldsyttringar mycket väl kan vara ettmått på ”goda affärer”. Våldet är enbart ett mått på konflikter och säger ingenting alls om den underliggande brottsligheten.
En mycket komplicerande aspekt i dialogen med kriminella konstellationer är att den med nödvändighet helt måste ske på informell grund. Det är givetvis omöjligt att i skrift formulera regelverk då dialogen, utifrån ett legalt perspektiv, alltid sker i en gråzon och till och med ibland klart utanför lagens gränser utifrån något förment överliggande ”gott syfte”. Följden är att det ställs oerhört stora krav på de som för samhällets talan i detta slag av dialoger. Det finns också över tid en risk för ”glidning” av det för samhället acceptabla från gråzonen och ut i den verkliga ”tassemarken” i takt med att relationer utvecklas. Alla måste i detta ha klart för sig att de kriminella konstellationer som deltar i dialogen har ett mycket krasst intresse i egennyttan.
Slutsatsen kan inte bli någon annan än att stor restriktivitet måste tillämpas i detta slag av dialoger.