Några punkter om antisemitism vars grunder skrevs ner av Morgan Finnsiö på plattformen X. Anpassade till publicering här och editerade för detta ändamål. Har dessutom lagt till en punkt om kritik av judendom som religion. I alla punkterna går dessutom att byta ut antisemitism mot islamofobi eller nån annan beteckning på nån specifik typ av rasism. Det finns naturligtvis andra personer än Elon Musk som kan kritiseras för samma saker som han kan kritiseras för men behöll ändå den punkten för att inte avvika för mycket från Finnsjös X-poster. Ni som läser detta bör också läsa tidigare inlägg om detta:
- Sveriges minst antisemitiska parti
- Vad som är antisemitism
- Det är inte antisemitism
- Det är inte antisemitism – 2
- De som är antisemiter
Antisemitism
1.
Antisemitism är en specifik form av rasism. Det är ett allvarligt och akut problem och ska bekämpas överallt. Det drabbar främst judar och försätter dem i fara, men skadar även andra minoriteter i samhället och stärker undantagslöst extremhögern och fascismen.
2.
Antisemitismen uttrycks i olika former och av diverse upphovsmän och avsändare. Det är föga produktivt att ställa antisemitiska miljöer och aktörer mot varandra, hur frestande det än må vara. Den måste bekämpas urskiljningslöst. I synnerhet av antirasister inklusive Vänsterpartister.
3.
De som bejakar och sprider den antisemitiska konspirationsteorin om ”folkutbytet”, som har motiverat till terrordåd mot judar och attentat mot synagogor i närtid, har noll trovärdighet i frågor om antisemitism. De kan ignoreras. De ska bara hålla käften. Exempelvis gäller detta nazister och en del Sverigedemokrater,
4.
De som hyllar och uttrycker uppskattning för Elon Musk, som är världens idag främsta, mest aktiva och mest farliga spridare och möjliggörare av antisemitism, har noll trovärdighet i frågor om antisemitism. De kan och bör också ignoreras. Ett typexempel på en sådan person är Adam Cwejman.
5.
De som under åren visat noll intresse för den grasserande antisemitismen inom Sverigedemokraterna, och tyst tolererar eller till och med samarbetar med eller stöttar detta parti, har noll trovärdighet i frågor om antisemitism. De kan och bör också ignoreras. Det gäller hela regeringen, många högerskribenter i media och många högerpolitiker.
6.
I allmänhet bör alla aktörer i Sverige börja med att sopa rent framför sin egen dörr innan de anklagar andra när det kommer till antisemitism. Det gäller alla partier i riksdagen, inte minst KD och M utöver SD.
7.
Lyssna på de som drabbas. Dvs i detta fall judar. Utbilda er själva och varandra. Rasism är ofta illvillig men är ibland ett resultat av okunskap och okunnighet. Den okunskapen kan och måste proaktivt upptäckas och botas.
8.
Distraheras inte av de många okunniga eller ohederliga människor som missbrukar begreppet antisemitism. Att det missbrukas av dårar betyder inte att det inte finns och kan analyseras på riktigt. Det är ingen som helst ursäkt för att trivialisera problemet.
9.
Demokratins och antirasismens kamp mot antisemitismen, en kamp som historiskt varit framgångsrik men som idag kräver kraftsamling, måste vara konsekvent, uthållig och rakryggad.
10.
Kampen mot antisemitismen står inte och får aldrig ställas i motsats till annan antirasistisk kamp. Alla sådana analyser är fullständigt felaktiga och måste förkastas. Att på ett effektivt sätt bekämpa en form av rasism och fördomar är att bekämpa alla former.
11.
Israel kan och måste kritiseras utan antisemitiska uttryck. Detta är ett grundläggande krav som alla måste ställa upp på. Där kunskap kring denna gränsdragning saknas måste den tillföras.
12.
Judendom som religion kan kritiseras men det måste ske utan antisemitiska uttryck.
12.
Antirasismen är för viktig för att reduceras till ”kulturkrig” eller partipolitik. Den är för viktig för att störas eller kortslutas av ohederliga debattörer. Fastna inte i den idiotiska debatten; håll kursen.
13.
Tills antisemitismen är besegrad i Sverige får ingen antirasist vila.
Antisemitism och islamofobi kan nog inte riktigt ses som utbytbara begrepp.
Antisemitism handlar om judar som etnisk grupp, även om det finns tämligen stora variationer inom gruppen och även om det i princip är fritt fram för vem som helst att konvertera till judendomen. Antisemitism, som jag ser den, innebär att judar som etnisk grupp behäftas med ”dåliga” egenskaper. Religionen judendom (som bekänner samma Gud som både kristendom och islam med vilka den också har många äldre bekännelseskrifter gemensamma) är inte antisemitismens kärna, kärnan är etniska judars ”nedärvda” ”dåliga” egenskaper.
I Nazityskland klassificerades ”jude” med genealogi. Om personen ifråga var bokstavstroende eller mer sekulär spelade i sammanhanget ingen som helst roll. Var en tillräckligt stor andel av en persons anor av judisk etnicitet klassificerades personen som ”jude”. Det hela organiserades genom upprättande av ”Ahnenpass” för att hålla reda på om någon var arier, jude, slav eller vilken grupp det nu gällde. Religionen kan i fallet antisemitism mer ses som ett attribut som är gemensamt för den etniska gruppen judar.
Med islamofobi är förhållandet något annorlunda. Islam är inte relaterad till någon distinkt etnisk grupp. Här finns afrikaner, araber, perser, alla etniska grupper i Indonesien (världens största muslimska nation) o.s.v. o.s.v.. De ”dåliga” egenskaperna relateras till bekännare av religionen islam, under föreställningen att varje muslim delar de mest hårdföra tolkningarna. I nästa steg blir det förstås en relation till etnicitet och där finns absolut en likhet med antisemitism men för att fullt ut förstå tror jag att distinktionen är viktig att ha med i ”bakhuvudet”.