Libanesiska maffian – Bekaadalens klaner

Publicerad denFörfattareAnders_S

Det är känt att de kriminella släktnätverk som finns i Tyskland och Sverige i stor utsträckning har en koppling till Libanon. De har dock i allmänhet ingen koppling till det som ofta kallas libanesiska maffian. Det sistnämnda är namnet på de kriminella grupperingar som kommer från norra delen av Bekaadalen i östra Libanon men som idag finns spridda i många delar av världen.

Maffia

Precis som många andra kriminella grupperingar eller formationer från olika delar av världen som exempelvis den korsikanska maffian, camorran, ’ndranghetan och cosa nostra handlar det i Libanon om nätverk av släkter och familjer. Därvidlag liknar de släktnätverken (klanerna) i framförallt Tyskland och Sverige. I Libanon brukar dessa släktnätverk kallas för klaner. De anses enligt en artikel i Aljazeera ha en historia som går tillbaks till 500-talet:

Originating from Arab tribes in the region, the clans of Lebanon are considered to have a rich history, and whose bonds can never be broken. From the fifth century until the 18th, the clans were based between Tripoli and Beirut, and then subsequently moved to Lebanon’s Bekaa region where they continue to reside.

Today’s clans share an ancestor – the Hamadiyeh clan. Tracing down the generations from the Hamadiyeh, there are two main branches, the Chamas and the Zaaiter. Within the Zaaitar clan, there are the Meqdads, Haj Hassan, Noon, Shreif, and the Jaafar. Within the Chamas clan, there are the Allaw, Nassereddine, and Dandash.

According to Saadoun Hamadeh, author of The History of Shia in Lebanon, the country began with 80 or so tribes, which have now been whittled down to between 30 and 35.

Bekaadalens klaner

Klanerna styr sig själva och tillhör i allmänhet inga partier. De är i allmänhet shiamuslimer och har idag i flera fall kopplingar till Hezbollah men vanligare är att de ger stöd till olika sekulära partier. De accepterar ingen överhöghet och ingen stat. Men de utser ibland sin egna till olika poster i olika partier för att på sås sätt gynna de egna intressena.

Trots detta så är Bekaa-dalen Hizbollahs centrala rekryteringsområde för soldater. Enligt klanerna beror det på att det är svårt för unga att hitta försörjning och Hizbollah ger tillgång till skolor och social välfärd som annars inte varit tillgängliga. Hizbollah har dessutom kopierat klanernas strukturer in i sin egen organisation och har helt inkluderat vissa klaner (Hamadi) samtidigt som de varit fientliga mot andra (ex. Jaafar).

Icke-fungerande stat

Klanerna och deras makt är till stor del resultat av att Libanon är en icke-fungerande stat:

As-Safir journalist Saada Allaw – of the Allaw family – said the clans “don’t count their family members in the conventional way”.

“They say, for example, we are 15,000 rifles, which indicates how many people are willing and able to carry weapons.”

The Meqdads, who claim to have “10,000 able-bodied men”, recently announced the “success” of their military wing’s operation in response to the kidnapping of a family member in Syria. While they originate from the Bekaa, their presence is much more noticeable in Dahyeh, a southern suburb of Beirut.

Hussein “Abu Ali” Meqdad, a member of the Meqdad family, told Al Jazeera the armed wing of the clan consists of “1,500 bodies, and another 1,000 on stand-by”.

“In Lebanon, every family needs to protect itself while there is no government,” he said, as way of explanation.

Cannabis och opium

Från 1700-talet har de kriminella libanesiska klanerna till stor del levt på att odla cannabis och sälja cannabis runt världen. På 1970-talet var libanesisk cannabis lika vanlig som marockansk i Europa. Idag säljs den libanesiska sannolikt i huvudsak i Mellanöstern.

På 1990-talet minskade cannabisodlingen i landet men den har senare expanderat igen, i huvudsak i den norra delarna av Bekaadalen där klanerna har kontroll. Framförallt efter att kriget i Syren bröt ut. Tidigare har det också funnits en omfattande odling av opium med tillhörande tillverkning av heroin. Det var vanligaste under inbördeskriget och tiden därefter.

Under senare år har försäljning av captagon och andra droger till köpare i det krigshärjade Syrien blivit en viktig inkomstkälla liksom vapenhandel. Dessutom har de lokala klanerna börjat tillverka metamfetamin (meth).

Kokain

Den libanesiska maffian har också expanderat i världen och har en stor närvaro i Maicao-provinsen i Colombia där de framställer och handlar med kokain. Även i Venezuela har de en stor närvaro och också där är de engagerade i kokain-verksamheter. En del är också etablerade i gränsområdet Argentina, Paraguay, Brasilien och Uruguay och i Australien.

Tre klaner som är etablerade i Venezuela och i Colombia är Saleh, Nassereddine och Rada. Saleh ska bland annat ha sålt kokain till Los Zetas i Mexico och är stabilt etablerade i Maicao-provinsen i Colombia. Nassereddine har en bas på venezolanska turistön Isla Margarita. Klanen Rada är etablerad i staden Valencia i Venezuela såväl som i Argentina. Saleh och Rada kan båda kopplas till Hizbollah. Noterbart är att Rada förekommer som namn i den svenska polisens så kallade klanrapport och på en ledande person i Backagänget.

En viktig inkomstkälla för de libanesiska gängriminella är kidnappningar för lösensumma. Klanen Jaafar och klanen Meqdad har gjort stora pengar på kidnappningar. Klanerna är ofta inblandade i stridigheter med libanesiska armen för att skydda sina cannabis-odlingar. Exempelvis var Jaafar ihop med klanerna Chamas (Shammas) och Sharif inblandade i strider med regeringstrupper hösten 2012.

Konflikter mellan olika klaner i Bekaa-dalen och dess viktigaste stad Baalbek är också vanligt. En långvarig konflikt har exempelvis pågått mellan Jaafar-klanen och Chamas sen 2017. Just Jaafar-klanen verkar oftare än andra vara inblandade i konflikter. De har exempelvis också länge varit i konflikt med klanerna Cheair och Tfeili.

Under de syriska inbördeskriget har klanernas makt stärkts genom att den syriska regimen behövt dem och gynnat dem. Det har också Ryssland gjort. Det hela påminner om hur USA använda cosa nostra för att erövra Sicilien.

Historia

Libanon som land är en skapelse av kolonialismen. Tillhörde länge det romerska riket och sedan det bysantinska riket (östromerska). På 700-talet invaderades området av muslimska erövrare.  Området invaderades ihop med angränsande delar av nuvarande Syrien och Palestina (dagens Israel) av kristna korsfarare på medeltiden. Dessa kördes dock bort av trupper från det osmanska riket.

Libanons bergstrakter fick dock i allmänhet vara ifred och kom att bli en tillflyktsort för många olika minoriteter och religiösa sekter. Kristna maroniter kom att dominera i norr, druser i centrala bergsområdet och olika shiitiska sekter i Bekaadalen. Städerna vid kusten kontrollerades dock mer direkt av sunnimuslimska kalifer vilket gjorde att de helt arabiserades och muslimifierades.

Från slutet av 1500-talet kom landet att styras av en drusisk dynasti (Maan-klanen) direkt under den osmanske (ottomanske) regenten i Istanbul. När den siste Maan-emiren dog tog den muslimska arabiska Shihab-klanen (Chehab-klanen) över och styrde fram till 1830-talet. De är fortfarande en av de mäktigaste familjerna i Libanon. På 1860-talet bröt ett krig ut mellan kristna och druser och följden blev att ottomanerna tillsatte en kristen regent över norra delen av bergsområdet i Libanon med drusiskt styre lägre söderut.

Libanon

1920 skapades det nuvarande Libanon av den franska kolonialmakten som ett i huvudsak kristet land. Vid denna tid tog landet dessutom emot en mängd flyktingar från Turkiet. Förföljda kristna syrianer, assyrier och armenier, mhallami och kurder. Kurder och mhallami fick inte medborgarskap och inte demokratiska rättigheter. Sakta men säkert ökade den muslimska befolkningen i landet.

Vid självständigheten 1945 var det ett etniskt och religiöst mycket splittrat land. Med skapandet av Israel 1948 kom en flyktingvåg med palestinier, både kristna och sunni-muslimer. 1958 var det väpnat muslimskt uppror som slogs ner och 1975 bröt ett inbördeskrig ut med upprepade Israeliska invasioner. Inbördeskriget tog slut 1990. Mellan 1975 och 2005 ockuperades stora delar av Libanon av Syrien. Från 1990 i praktiken hela landet ihop med sin allierade i Hizbollah.

Religiös splittring. Illustration: Sergey Kondrashov. Licens: CC BY-SA 3.0

Libanon förblev dock splittrat och fungerar i praktiken inte som stat. Resultatet är att kriminella maffiagrupper och klaner styrs en del områden, religiösa sekter andra områden och att familjen, släkten och klanen är viktigare än staten för den enskildes säkerhet.

Klaner och klankontroll

Klanen Omeirat styr i praktiken stadsdelen Bourj Abou Haidar (Burj Abi Haidar) i Beirut. Omeirat är inte en del av den libanesiska maffian. Olika kriminella klaner från den libanesiska maffian styr andra områden och stadsdelar. Dahyeh i Beirut styrs av klanen Meqdad.

Namn på Beekadalens klaner är ibland identiska med namn på palestinska klaner eller mhalllamiklaner. En del tidigare välkända klaner från Bekaadalen kom att bli delar av den libanesiska eliten och kan inte längre sägas vara kriminella klaner. Det gäller exempelvis al-Asad, al-Khalil, al-Zayn, Usayran, Baydoun, Al- Fadl och Haydar som alla är från södra delen av Bekaadalen.

Klanerna och var de finns
Chamas group
  • Allam
  • Allaw, Hermel
  • Awwad
  • Chamas (Shammas), Hermel
  • Dandash (Danash), Hermel
  • Nassereddine (Nasr al-Dine, Nasr Al-Din, Nasser-Eddine)
Zaaiter group
  • Amhaz, Baalbek
  • Haj Hassan (Haij Hassan)
  • Jaafar, Baalbek, Hermel
  • Meqdad (Mikdad), stadsdelen Dahyeh i Beirut
  • Noon
  • Sharif (Shreif, Sheirif)
  • Zaaiter (Zaayter, Zaaitar, Zeaitar)
Övriga
Läs mer:

Upptäck mer från Svenssons Nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.