Fiaskot i Östersund

Två fiaskon kunde skådas i Östersund under den gångan veckan. Dels regeringens NATO-mötesfiasko som inga betydande politiker kom till. Dels NATO-moståndarnas ynkliga demonstrationer. Jag ska uppehålla mig främst vi det senare.

I ett land där överväldigande majoriteten av folk är NATO-motståndare är det ett stort fiasko med bara 400 demonstranter. Ett jättefiasko helt enkelt. Anledningarna till detta är säkerligen många och geografin har säkert spelat viss roll. Östersund ligger ju långt bort för de flesta svenskar.

Men den huvudsakliga anledningen är naturligtvis arrangörernas sekterism och självgodhet. Lokalt bestäms i Östersund alla riktlinjer och den politiska plattformen för demonstrationen. Fröst därefter går man ut med inbjudan till en del organisationer. Väldigt många får ingen inbjudan alls. Exempelvis om man av det KP-dominerade nätverket i Östersund var/är betraktad som ”icke-seriös”. Detta agerande gjorde det i stort sett omöjligt för många organisationer att mobilisera för aktionerna i Östersund och Åre. Följden blev att de flesta människor i södra Sveriges storstäder avstod från att åka. Villkoren för att demonstrera blev helt enkelt inte gångbara hos en bred NATO-fientlig allmänhet. Följden blev ett fiasko.

Inför nästa gång måste arrangörer tänka på att det första man ska göra är att bredda organiseringen, att se till att så många som möjligt kan var med och besluta om plattform och riktlinjer. Inte tvärsom.

Anders_S

KP = Kommunistiska Partiet, f.d. KPML(r)

Advertisements