Det begås cirka 100 mord och dråp i Sverige per år (de senaste åren något lägre) och den siffran har varit konstant sen 1970-talet enligt BRÅ. Antalet mord per 100 000 invånare har legat på samma siffra sen 1700-talet enligt tidskriften Forskning och framsteg. Återfallsmördarna är väldigt få, cirka 10% av alla dömda mördare kommer att mörda igen och de återfinns främst inom den organiserade brottsligheten samt bland psykiskt störda personer. Seriemördare (när man mördet tre eller fler personer) är i stort sett okänt i Sverige. Thomas Quick är väl den ende och många ifrågasätter att han faktiskt är en seriemördare. Det vanliga mordet i Sverige är att en berusad karl slår ihjäl en annan berusad man.
Ur samhällets synpunkt är det därför helt logiskt och rationellt att mördre släpps ut för att arbeta igen. Återfallsrisken är liten och det är onödigt att använda skattepengar för att hålla en person inlåst, som inte behöver vara inlåst.
I fallet med 42-åringen i Engla-mordet har han tidigare inte varit dömd för mord utan för olika typer av sexuella övergrepp och våldtäkter. Återfallen bland denna typ av brottslingar är högre och förmodligen kan en längre inlåsningstid vara en bra metod i dessa fall. Naturligtvis kombinerad med terapi och behandling.
Så självklart ska mördare såsom de som är skyldiga till mordet på Kungsholmen, mördaren i Rödeby-fallet och Englas mördare (om han kan anses frisk) få komma ut i samhället igen för att kunna arbeta och betala skatt. Risken för att de ska begå nya mord är i stort sett obefintlig.
Intressant?
Borgarmedia: SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SDS1, SDS2, HD1, HD2, Dagen
Läs även andra bloggares åsikter om Engla, Mord, Återfallsmördare, Kriminalpolitik, Mördare, Brott, Våld, Samhälle, Politik
Relaterat:








