Det handlar om ägarlägenheter, eller condos som de kallas i USA. Dvs när fastigheten ägs av ett företag och lägenheten av ett annat företag eller en person. Som sen själv kan hyra ut den till vem man vill. Så det är inte alls säkert att ägaren ens bor i den aktuella lägenheten. Det hävdas i media gång efter gång att ägarlägenheter är förbjudet i Sverige. Men personligen vet jag minst tre fastigheter i närheten av där jag själv bor i Göteborg som består av ägarlägenheter.
Antingen är de fastigheterna olagliga (den ena har haft ägarlägenheter i cirka 10 år) eller så är det skitsnack att ägarlägenheter är förbjudna. Det kanske bara är så att hur ägarlägenheter ska fungera inte är reglerat, men att det inte är olagligt i sig. Annars begriper jag inte debatten.
Däremot är det naturligtvis rena dumheterna som förmodligen är baserat på ett stor mått av okunskap om andra länder när Thomas Berglund i SVD hävdar att bostadsrätter enligt den modell vi har i Sverige skulle vara något unikt för vårt land. Coops, som vår typ av bostadsrätter heter i New York finns förmodligen i de flesta länder. Det innebär att alla som bor i fastigheten gemensamt äger fastigheten via en förening. Mycket vanligt i Sverige och inget ovanligt i New York.
Så övriga världen har inte valt en annan lösning. Berglund är ute och cyklar när han skriver så. Sanningen är att det finns coops eller bostadsrätter även i andra länder och det finns ägarlägenheter i Sverige. Så jag ser inet riktigt problemet, mer än att det kanske behöver regleras lagligt och på ett bra sätt om hur ägarlägenheter ska fungera i Sverige. Något jag inte i princip vänder mig mot. Det är inte där problemen med bostadsmarknaden finns. Men inte heller tror jag att lösningen står att finna med hjälp av fler ägarlägenheter.
Intressant?
Andra bloggar om: Ägarlägenheter, Bostadsrätt, Coop, Condo, Bostadspolitik, Politik, Samhälle
Relaterat:
Pingback: Problem med ägarlägenheter | Svensson