Naivitet och/eller en politisk felaktig inställning från vänsterns sida gentemot muslimska fundamentalister kan skapa ett antal problem för vänstern. Detta har sen kriget i Irak startades av USA visat sig på lite olika sätt. Ett är att man kan få trovärdighetsproblem. Då menar jag trovärdighetsproblem hos den vanliga svenska befolkningen, vad borgerliga tyckare och islamofober säger i det sammanhanget är fullkomligt ointressant.
Ett resultat av detta trovärdighetsproblem har varit svårigheten att bygag upp en antikrigsrörelse värd namnet. Så här uttrycker Dick Forslund det i en debattartikel som publicerades i Arbetaren nr 14 år 2005:
Under USA:s krig i Vietnam, för trettio år sedan, gick det – även utanför Vietnamrörelsen – att begripa vad som menades med ”Stöd FNL!”. Tusentals aktivister skramlade med bössor varje helg. Flera miljoner kronor samlades in. De skickades, villkorslöst, till FNL i Vietnam. Under Nixons bombkrig mot Hanoi var det till och med möjligt för stalinisterna i KFML(r) att starta insamlingen ”En luftvärnskanon till Nordvietnam!”, utan att framstå som politiska galningar.
I dag står inga på torgen och skramlar med insamlingsbössor och argumenterar om att ge pengar till ”motståndet i Irak”, pengar som ska skickas ”oavkortat och villkorslöst” till någon gerillarörelse långt borta. Varför? Vi vet att det inte beror på opinionsläget i Sverige när det gäller USA:s krig i Irak. En majoritet var och är mot kriget och mot ockupationen. En överväldigande majoritet deltar överallt i en kritisk debatt om det som sker.
Nej, att en insamling till motståndet i Irak är omöjlig beror på att även andra krafter i Irak än USA-alliansen begått brott mot befolkningen. I omfattning kan dessa brott inte mäta sig med USA:s statsterror. Likväl är de brott.
och
De är inte ett skäl för oss att förhärda våra hjärtan, att förneka vad vi innerst inne vet är rätt och att offra universella mänskliga rättigheter på altaret av någon ”huvudmotsättning”, så som fyra representanter för Irakkommittén i Malmö tror.
De fyra inbillar sig att ”största möjliga stöd till irakiernas kamp” är ett stöd som inte ”föreskriver var gränserna går för denna kamp” . Gränslöst stöd till allt. Det uppskattas nog av irakierna. Men samtidigt, inflikar de, är de ”inte några vänner av kvinnoförtryck, halsavhuggningar och urskillningslöst våld mot civilbefolkningen…”. De fyra märker inte att de formulerar sig på samma sätt som om de skulle låta meddela att de blir uttråkade av golf eller modern konst. Bara för att de tror det vore fel att skriva: ”Vi fördömer…”.
och avslutningsvis
Men tanklös och naiv vårdslöshet när det gäller våldet i Irak drabbar däremot antikrigsrörelsen stenhårt. Är sådan vårdslöshet därtill systematisk, övertänkt och ideologiskt motiverad är den katastrofal.
En antikrigsrörelse som vägleds av denna slags vårdslöshet driver folket ifrån sig. Den förtjänar i så fall att vegetera isolerad, i utkanten av opinionen mot USA-alliansens krig i Irak.
En del av dessa misstag beror på att man inte korrekt bedömer de muslimsak fundamentalistiska rörelserna. Den inställning som exempelvis Irakkommittén i Malmö har, hör till de faktorer som gjort det omöjligt att bygga upp en effektiv och stor antikrigsrörelse i Sverige.
Nog för att motståndet i Irak själva väljer vilka metoder de ska använda. men de får ju också räkna med att solidariteten kanske inte sträcker sig så långt som att ge stöd till terrorattacker mot oskyldiga civila som knappast kan lastas för USA:s illegala och våldsamma ockupation. Väljer man den vägen får man och ska man inte ha nåt direkt stöd. De som oftast valt den vägen har varit och är oftats islamister, muslimska fundamentalister.
Läs mer:
Erik Wijk, Förenkla inte verkligheten i Irak
Irakkommittén i Malmö, Arbetaren försöker splittra solidaritetsrörelsen
Andreas Malm, Rörelsen måste fördöma terrorn
Medlemmar i Irakkommittén i Malmö: Irakierna väljer själva sitt motstånd (inklusive svar från Andreas Malm)
Intressant?
Andra bloggar om: Fundamentalism, Befrielsekamp, Krig, Motstånd, Irak, Vänstern, Terrorism, Politik, Samhälle
Relaterat:









Pingback: Litt om » Vänstern, islamsk fundamentalism och antikrigsrörelsen
Pingback: Vänsterns problem med islamsk fundamentalism, del 1 | Svensson
Pingback: Vänsterns problem med islamsk fundamentalism, del 3 | Svensson