Skip to content

Brutalt rån i Trollhättan har kopplingar till kriminellt gäng

Fast polisen väljer att säga att säga att det inte riktigt är säkert och att det är svårt att hitta några rånare som inte på något sätt är kopplade till kriminella gäng. Vidare att rånet i Trollhättan utförts oberoende av det kriminella gäng som det finns kopplingar till.

Men det är ju så mycket av gängbrottsligheten i Sverige ser ut. Man utför inte brotten i gängets regi, eller för gänget, men man får skydd av gänget mot att man betalar sin ”medlemsavgift” eller liknande. Kanske betalar man procent av förtjänsten på ett brott, kanske betalar man på annat sätt.

Tyvärr görs alldeles för lite för att stoppa dess gäng och regeringens åtgärder som nyligen lades fram är i stort sett innehålls- och verkningslösa. Förutom ett förlsga om ekobrott, något som redan är det vanligaste brottet man kan komma åt de kriminella gängen för.

Intressant?
Borgarmedia: SVD, GP, HD, Dagen,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Relaterat:

  1. Dynamit hos kriminella mc-gäng
  2. Svartjobb centralt för kriminella gäng
  3. Hot mot tjänstemän
  4. Bikerkulturen leder till allvarlig brottslighet i Skåne

Postad i Brott, Våld.

Etiketter , , , , .

Av Anders_S – 20 juli, 2008

  • http://projo.se Hanna

    Jag kan inte tänka mig nåt mer effektivt sätt att bekämpa organiserad brottslighet än att legalisera all narkotika. Vips försvinner största inkomstkällan, när de blir utkonkurrerade av legala alternativ. Polisen frigör enorma resurser när de slipper jaga folk för brott utan offer (narkotikainnehav etc) och bland alla pengar man spar kan man tivelsutan lägga om en del av dem på att öka resurserna för att hjälpa missbrukare som vill ha hjälp. Resten kan man lägga på skadereducerande program.

  • Kristoffer

    Brott utan offer? Har du träffat en missbrukare någon gång? Jag jobbar dagligen med folk som nyttjar narkotika och jag skulle nog vilja säga att nyttjarna själva är offer.

    Vad gäller organiserad brottslighet så kan en väg att gå vara att man dömer längre fängelsestraff vid återfallsförbrytare. Inte andra gången man blir dömd för ett brott men när man har visat att man inte bryr sig om lagen alls. Detta kombinerat med att man ser till att separera ”gängmedlemmar” från varandra på anstalterna vilket skulle kunna underlätta i vården.

    Det senare vet jag inte om man gör idag. Jag skulle tro att man inte gör det med tanke på hur mycket organiserad brottslighet som finns inne på anstalterna.

  • Gustav

    Missbrukare och brukare är ju inte samma sak. Antalet som brukar olika former av beroendeframkallande rusmedel – alkohol, cannabis, ecstacy, kokain, med mera – är ju avsevärt större än de som fastnar i ett förtärande missbruk som tar upp hela deras tillvaro. Jag tror precis som Hanna att man bör totalt ge upp alla former av ”war on drugs” och istället sikta på avkriminalisering, reglering och skademinimering. Mängden resurser man skulle kunna dirigera om torde vara gigantisk och undanträngningseffekter av illegal försäljning och import borde också få stor verkan.

    Angående de längre straffen är det väl oklart om de fungerar, utom för att plocka bort folk från gatan under längre tid? De vetenskapliga beläggen är oklara om jag minns rätt. Om man skall satsa på längre straff kan man inte framställa det som att målet är rehabilitering, utan då handlar det ju om skydd av allmänheten. Jag tror att man måste ha en klar linje i hur man lägger upp sin fångbehandling för att den skall vara effektiv – man kan inte utlova behandling och återanpassning och sedan utföra åtgärder som verkar i motsatt riktning. Om man vill satsa på inlåsning får man komma ut med att det är det faktiska målet också.

    Jag har personligen ingen aning om huruvida man isolerar eller separerar gängmedlemmar från varandra på anstalter idag – det verkar ju vara fullkomligt urusel kontroll på mobiltelefoner och besök, så jag vore inte förvånad om man inget gjorde i frågan..! :/

  • Kristoffer

    Det finns olika grader på missbruk och min erfarenhet (jobbar som sagt dagligen med narkotika och folk som håller på med det) är att de flesta tror inte att de har problem med det men vi som står på utsidan kan se att de har problem. Jag ser också hur deras omgivning och framförallt familj mår av det. Att man inte fnaskar för nästa sil och i övrigt lever ett tomt liv betyder inte att man inte har problem med narkotika.

    Vad gäller fängelsestraffen så är det ju redan idag så att vi inte har ett renodlat vårdstraff för i så fall skulle ju inte brottslingar dömas till fängelse alls. Det finns ingenting som säger att man inte kan ha både rehabiliterande straff samtidigt som man skyddar samhället från brottslingen ifråga. Jag undrar också om man inte skulle kunna ha detta i än större utsträckning. Ett system där man först döms som skyldig och därefter döms man antingen till ett rehabiliterande straff eller till ren inlåsning i syfte att skydda samhället från en. Detta är bara en tanke, jag inser problematiken med det. Faktum är ju att varken inlåsning eller rehabilitering har visat sig fungera så att pröva något nytt kan ju inte vara fel egentligen.

  • Anders_S

    Om att legalisera droger. Man kan resonera som ni gör, Gustav och Hanna. Men nånstans drar man en gräns. Det måste man. För låter man föra Hannas och Gustavs argument till sin spets kan man säga att om vi gör allt lagligt så blir vi helt av med all brottslighet. Resonemanget är alltså ehäftat med ett grundläggande fel som jag ser det.

    Jag anser att alkohol är en legal drog för mycket. Det finns idag ingen anledning att förbjuda den och jag är inte för det. Men att införa fler lagliga droger kommer att skapa problem. Sjukvårdskostanderna kommer att åka i höjden om amfetaminbruket och kokainbruket blir vanligare. Det kommer dte att bli med en legalisering. Legalt cannabisbruk kommer inte att ge så mycket ökade sjukvårdskostander, men säkerligen ge upphov till en del psykoser och en del människor som inte klarar att arbeta.

    Det finns alltså vettiga ekonomiska och samhälleliga anledningar till att många droger ska vara förbjudna eller svåranvända (som tobak idag).

    Slutligen till Kristoffer. Det är ointressant om jag träffat en missbrukare eller inte. Men ändå: Min faster har varit amfetaminist så länge jag kan minnas. Farfar var alkoholist. En del av mina ungdomsvänner finns inte mer eller är utslagna. Räcker det som svar?

  • Kristoffer

    Där blev det nog ett missförstånd. Den aningen dryga frågan om huruvida du träffat missbrukare var riktad till Hanna.

    Det är relevant på det sätt att vissa personer har aldrig sett missbruket utan tror att så länge man inte är längst ner på botten så är det lugnt. Men med tanke på din faster och farfar och vänner så har du nog sett allt du behöver för att forma en klok tanke om narkotikamissbruk och även alkoholmissbruk för den delen.

  • Pingback: Vapenhandeln och de yrkeskriminella | Svensson

« »
Ansvarig utgivare