Inga belägg för att svensk narkotikapolitik är bra

Det visar sig att Folkhälsoinstitutets rapport är intressantare än tidningsartiklarna om den. När DN och andra tidningar utnyttjat rapporten till propaganda kring den svenska narkotikapolitikens förträfflighet så har den kristna tidningen Dagen och Ekot i radion faktiskt läst rapporten och konstaterar ihop med rapporten att det saknas vetenskapligt underlag för att den restriktiva svenska narkotikapolitiken skulle vara bättre än annan politik. Märkligt nog är det samme man som DN citerar som citeras här också:

Vi saknar bevis överhuvud taget för mycket. Inte så att den svenska narkotikapolitiken framstår som sämre än något annat alternativ men den är inte grundad på forskning och vetenskapliga studier, säger Sven Andréasson, chef för alkohol och narkotikaavdelningen på Folkhälsoinstitutet, till Ekot.

Fast det inte finns några bevis hävdar dock Andréasson likförbannat att den svenska narkotikapolitiken inte är sämre än andra länders. Det kan han ju faktiskt inte veta eftersom det saknas forskning.

Det hela blir än märkligare när Folkhälsoinstitutet på sin hemsida skriver följande i en presentation för rapporten:

En restriktiv narkotikapolitik och effektivt polisarbete är förklaringar till en låg användning av narkotika i Sverige. Men en ökande narkotikarelaterad dödlighet oroar. Det visar en ny kunskapsöversikt från Statens folkhälsoinstitut.

Mycket märkligt då det i rapporten bland annat står följande:

Avsaknaden av kontrollerad forskning inom narkotikaområdet gör att osäkerheten om vilka åtgärder som bör vidtas ökar. Likväl måste policybeslut tas. Dessa måste byggas på det bästa tillgängliga underlaget. När det gäller de frågor som är specifika för narkotikaområdet, exempelvis frågan om kriminalisering, består underlaget således främst av fallstudier där erfarenheter från olika länder och regioner redovisas. Dessa fallstudier har dock begränsad generaliserbarhet. Varje land och region har sina egna, unika förhållanden vad avser kultur, ekonomi, rättstradition, konflikter etc., som försvårar eller underlättar olika lösningar. Evidensen för vilka strategier som är effektivast är därför begränsad.

och

De i europeiskt perspektiv låga svenska nivåerna av narkotikaanvändning, inte minst bland unga människor, har sannolikt flera olika orsaker. I detta kapitel görs inga försök att få närmare kunskap om vad dessa orsaker består av, förutom det tämligen självklara konstaterandet att det bör ha att göra med specifika nationella förhållanden, såsom synen på droger bland vuxna, den svenska social- och alkohol-/ narkotikapolitiken, det generella välfärdssamhället (och relativt sett goda levnadsnivåförhållanden för flertalet) samt det aktiva arbetet med att begränsa tillgången till narkotika. Det måste ur alla synpunkter betraktas som en angelägen uppgift för framtida forskning att förbättra vår kunskap på detta område.

Det framgår helt klart när man läser rapporten att det inte finns några belägg för att en restriktiv politik är bättre än någon annan politik. Att narkotikabruket är lägre i Sverige kan ha helt andra orsker än den restriktiva politiken och i rapporten gissar man friskt också om detta. Men något är det.

Det finns förmodligen anledningar till att de skandinaviska länderna har en lägre mordfrekvens än alla jämförbara länder i väst och att frekvensen i alla fall i Sverige varit densamma sen 1700-talet. Välfärdsstaten kan inte förklara detta, eftersom Finland med en liknande välfärdsstat har betydligt högre mordfrekvens. Sverige har också sen gammalt en erkänt lägre nivå av prostitution än jämförbara länder. Inte heller detta kan förklaras av välfärdsstaten då Danmark har en betydligt högre nivå.

Men det som är intressant är att det alltid (i all fall väldigt länge) har varit likadant. Lägre mordfrekvens och mindre prostitution. Oavsett vilken politik som förts i Sverige. Förmodligen gäller detta narkotikabruket också. Men eftersom det inte finns nån egentlig jämförande forskning på nåt av dessa områden så är det faktiskt ingen som vet varför Sverige skiljer ut sig. Helt klart är att man inte säkert kan säga att det beror på restriktiv narkotikapolitik, kriminaliserade sexköp eller lägre straff. Det är möjligt att detta fungerar, men det är det faktiskt ingen som vet. Troligare är att det är en kombination av en mängd orsaker.

Man kan i rapporten dessutom se att dödligheten bland narkomaner i Sverige ökade betydligt mer än i andra länder under 1990-talet slut. Därefter har den minskat i samtliga länder inom EU. Man kan också konstatera att erfarenheten av narkotika bland ungdomar ännu är långt från 1970-talets nivåer vilket man ju också kan se i brottsstatistiken över narkotikabrott. Att det är vanligare att ha erfarenhet av narkotika bland arbetare än bland rika frövnar inte. Men kanske förvånar det faktum att invandrare från andra nordiska länder är de som har störst erfarenhet av narkotika. Betydligt högre än alla andra grupper. Därefter följer andra europeer.

Intressant?
Borgarmedia: SVD, DN1, DN2, SDS,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Jag tror du blandar ihop två olika rapporter.
    Den om de ökade antalet narkotikarelaterade dödsoffer kom i maj-juni men har tills nu inte uppmärksammats av media.
    Har tyvär inte hunnit läsa Andreassons skrift men den framstår som märkligt.
    Svensk narkotikapolitik där tillgänglighetsbegränsning genom bla aktivt polisarbete kombinerad med förebyggande arbete och vårdinsatser prisas av bla FN som mycket framgångsrik och som en förebild.
    (”Sweden¬¥s successful Drug Policy a review of the evidence” Utgiven av United Nations – office on drugs and crime)
    Situationen kunde ha varit mycket annorlunda även i Sverige om vi inte dragit lärdom av den legalförsskrivning som pågick på 60-talet och som utlöste en narkotikaepedemi som mycket tack vare Nils Bejerots arbete stoppades.

  • En fråga bara.

    Varför länkar du till SvD-artikeln med beskrivningen ”utnyttjat rapporten till propaganda kring den svenska narkotikapolitikens förträfflighet”? SvD-artikeln lyfter ju fram just att den svenska narkotikapolitikens metoder (skolundervisning, poliskontroller, straff) inte har något stöd i forskning.

  • Anders_S

    Marcus: Jag blandr inte ihop. Jag har läst rapporten. Det är verkligen förvirradne med diskrepansen mellan rapporten och det som sägs till media (i först skedet) och i presentationen av rapporten.

    Björn Brändewall: SVD har börjat emd en mycket besväranda sak, en ovana kan man säga. De byter ut artklarna om de upptäcker att det är nåt fel i den första versionen. Det är inte första gången det händer. Den jag länkar till just där handlar dessutom om att dödsfallen pga metadon ökar.

  • Japp nyhetsrapporteringen i förhållande till vad FHI säger tycks vara förvirrande. Har bara skummat den hittills men konstaterar att den stöder svensk narkotikaPOLITIK som framgångsrik men att evidens saknas i större utsträckning för metoder att förebygga med och det ärju olika saker.

  • Kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om ”SvD-ovanan”. Å ena sidan är det dåligt att det skrivna ordet förändras, så att man inte vet vad som har stått i den tryckta tidningen. Å andra sidan är det ju trevligt att de iaf strävar efter bättring, även om det kanske bara är för att slippa skämmas. I pappersupplagan är en rättelse det rimliga, men sånt är det ju ingen som ser när man ser webbupplagan.

  • @ häggström
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Legalf%C3%B6rskrivning

    Bejrots slutsatser är kraftigt ifrågasatta, han är inte någon räddande ängel, snarare tvärt om.

    /C