Rennäringen – också en inskränkning i äganderätten

Det beror naturligtvis på hur man ser det. Men formellt så innebär lagstiftningen kring den svenska rennäringen faktisk en inskränkning i äganderätten för markägarna. För samerna får låta sina renar beta på mark som ägs av andra människor. Följande är grundreglerna kan man säga, så som de uttrycks på hemsidan för Svenska Samernas Riksförbund:

Renskötselrätten innebär att den som är same får använda mark och vatten till underhåll för sig och sina renar. Detta innebär att samerna får använda marken för renbete, jaga, fiska, ta virke m.m. Rätten bygger på urminnes hävd som betyder att någon använt marken så länge och så mycket att det uppstått en rättighet att använda den. Eftersom renskötselrätten uppstår som en följd av hur marken används spelar kunskapen om hur och var renskötsel bedrivits stor roll. Kommer det fram ny kunskap om detta kan innehållet i renskötselrätten förändras.

Renskötselrätten är en stark rätt till marken. Den har samma egendomsskydd som äganderätten och det krävs särskilda förfaranden för att få den att upphävas.

Men det finns en del oklarheter om var renarna vinterbete får sökas och detta har lett till en rad konflikter och rättstvister mellan markägare och renägare om var samerna har rätt att låta sina renar beta:

Renskötselrätten innebär att vissa marker kan användas hela året (året-runt-marker) och andra bara till vinterbete. Rennäringslagen anger vilka marker som är året-runt-marker. I rennäringslagen anges dock inte hur långt vinterbetesmarkerna sträcker sig. Där står att renskötsel får bedrivas utanför lappmarkerna och renbetesfjällen där renskötsel av ålder bedrivs villa delar av året. På grund av att staten inte har definierat området har det blivit domstolarna som måste precisera detta. Samerna har dock en uppfattning om i vilka marker renskötsel får bedrivas. Den otydliga lagstiftningen innebär att markägare och samer måste strida om dessa frågor i domstolar.

I flera fall har markägare stämt samebyar och vunnit vilket lett till omfattande inskränkningar i renskötseln i bl.a. Härjedalen. I andra fall har samebyarna vunnit. Problemet för samebyarna är att de ofta inte har tillräckliga ekonomiska förutsättningar för att driva sina mål och att de därför inte alltid driver sin sak och därmed förlorar automatiskt.

Det hela är som jag ser det i grunden en konflikt mellan två olika sätt att se på markanvändning och samebyarnas inställning är mer kollektiv, där marken är allas för att bruka. I dagens läger erkänner man dock att markägare finns, men det menar jag är något man kan ifrågasätta. Hur har de nuvarande markägarna, vars förfäder i många fall ganska sent flyttade in (nåja!) i de aktuella områdena, fått sin mark. Det kan i alla fall argumenteras för att marken egentligen är samernas.

Dessa konflikter och problem skulle man kunna undvika om mark betraktades som kollektiv och gemensam egendom. Som allmänningar. Då blev man tvungen att lösa användandet genom dialog och samtal istället för genom rättsprocesser och olika typer av markbrukare skulle inte ställas mot varandra.

Den nuvarande situationen verkar inte så bra så det krävs förmodligen en del förändringar och i motsats till en del samer tror jag nog att kollektiva och mer gammalmodiga lösningar med ytterligare inskränkningar i ägandet är en väg som är bättre att gå än att stärka den privata äganderätten. För som det är nu orsakar lagstiftningen också interna konflikter bland samer och renägare.

Renskötseln regleras enligt Rennäringslagen. Nu skrev jag ju egentligen det här för att visa på ytterligare en inskränkning av äganderätten i Sverige och inte för att argumentera i frågan kring markägarnas rätt gentemot renskötseln så jag ska inte fortsätta med det.

Men det kan nämnas att också renskötselrätten betraktas som en form av äganderätt i svenska lagstiftning. Även det en underlighet som ger rätten att ha renar till en begränsad minoritet av landets befolkning och till en liten minoritet av samerna. Konflikterna mellan markägare och renägare kan då dessutom också ses som en konflikt mellan två olika former av äganderätt som fungerar dåligt tillsammans. Kanske skulle samerna som helhet vara betjänta av en annan typ av verklighet och lagstiftning. Tidigare har jag skrivit om allemansrätt och om gruvlagstiftning.

Läs mer: Wikipedia, Fjällen.nu, Fjällen.nu2, Sameportalen1, Sameportalen2, VK, NK, Sametinget,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Renskötsel, Rennäring, Samer, Renägare, Markägare, Renskötsellagen, Äganderätt, Politik, Samhälle

Relaterat:

1. Om inskränkningar i äganderätten
2. Inskränkningar i äganderätten – allemansrätt och socialism
3. Äganderätten och upphovsrätten
4. Kamerorna – också en del av borgarnas övervakningsstat