Två intellektuella giganter på vänsterkanten i envig

wijk_medium.jpg På ena sidan har vi Erik Wijk, som gjorde en gedigen insats när det gällde att röja och avslöja kring händelserna i Göteborg 2001 och i samband med rättegångarna efter själva protestdagarna i Göteborg i juni 2001. Även i den så kallade Ordfrontstriden, som ytterst handlade om synen på kriget i Jugoslavien, uppfattade jag Erik Wijk som en förnuftets röst, en som ifrågasatte ”sanningarna”, men inte tog entydig ställning.

andreas_1_medium.jpg På andra sidan i striden har vi Andreas Malm, en ung intellektuell på vänsterkanten, något som vi väl behöver. Och i motsats till Erik Wijk tycker jag att Andreas Malms bok, ”När kapitalet tar till vapen”, var lysande. Jag hyser dock inte samma odelat positiva uppfattning om Malms senaste bok, ”Hatet mot muslimer”.

Striden mellan de båda handlar just om den senare boken, mer specifikt om Bosnien-kapitlet i boken. Och mellan det två kombattanterna, som både är personliga vänner till mig, så anser jag nog att Erik Wijk har övertaget. Jag är överens med Erik Wijk om att Andreas Malm ofta hemfaller åt grova förenklingar, svartvit verklighetsbild och onyanserade inlägg. Vilket är olyckligt, då det är min uppfattning att Andreas Malm kan så mycket bättre, vilket hans tidigare böcker faktiskt visar.

Kritiken mot Malm och Bosnienkapitlet i Erik Wijks första inlägg delar jag och jag instämmer med att Kristoffer Ejnermark i att Andreas Malm i sitt svar inte har några egentliga svar på Eriks Wijks kritik. Ur den synpunkten blir därmed Erik Wijks replik dräpande:

Till predikantens metod hör inte oväntat också förlitan på auktoriter. Det är inte sällan andra än Malm som analyserar och karaktäriserar i Malms texter – och jag tror att det hänger ihop med den kategoriska världssynen: de som tillhör samma fålla, samma gäng, blir automatiskt pålitliga bröder. Exempelvis Ulf B Andersson och Maciej Zaremba tog ”rätt” ställning i Bosnienkriget – därmed är deras analyser och påståenden i ämnet fullt pålitliga. Predikanter behöver inte mer. Att hänvisning till auktoritet är skolexempel på ogiltiga argument berör inte dem. Det viktiga är att tro på rätt sak och upprätthålla församlingens rättänkande.

Läs Malms avslutning för där har vi hans metod i ett nötskal: En auktoritet (Maciej Zaremba) serverar analysen. Själv blir jag skyldig genom en guilt-by-association-kedja som byggts av oavvisliga kategoriseringar av människor och hållningar: Ordfrontmaoism, Balkanrevisionism, folkmordsförsvarare.

Grova beskyllningar. Inte ett enda belägg. Och kollar man fakta så träder en motsatt bild fram.

Jag är väl medveten om engagemang, hängivenhet, aktivism, fanatism – att gränserna är flytande och utan det lidelsefulla skulle vi aldrig få några uthålliga aktivister eller genomgripande analyser. Nog behövs det mer – inte mindre – engagemang här i världen. Andreas Malm har en fantastisk potential men så länge han inte kan besinna sig inför fanatikerns behov av förenkling, avsky mot nyanser och lockelsen att förfalska – önskan att hellre brottas med Djävulen än lyssna på en tvivlare – så blir hans gärning kontraproduktiv och opålitlig.

Jag är ändå hoppfull om att sista ordet inte är sagt om Andreas Malms bidrag till en klokare värld.

Personligen hoppas jag att Andreas Malm besinnar sig och inser att han farit ut i osannna och felaktiga beskyllningar mot Erik Wijk. Samt att han börjar skriva på ett mer sansat sätt där han inte går för långt i sina slutsatser, som han så ofta tenderar att göra. Vi i vänstern behöver en intellektuell av Malms kapacitet. Det vore synd om han kastade bort sin förmåga på skriverier och böcker som är långt ifrån färdiga, som boken ”Hatet mot muslimer”. En bok som i stort sett är bra, men skulle varit mycket bättre om den vore kortare och mindre yvig.

Läs också:
Göte Kildén, Kriget, Kosovo och imperialismen
Maria Sundvall, Kosovo, kriget och nationen
Göte Kildén, Slutsatser om balkankriget och nationalismen
Maria Sundvall, Kan demokrati vara en väg

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Blogged with the Flock Browser

Tags: , , , , , , ,

Advertisements
  • I sin senaste kommentar är Andreas Malm uppenbart inte riktigt klok. Jag kan bara dra slutsatsen att han skrev den under affekt, känslomässig eller alkoholmässig. Hur tusan kan han så ett sånt vansinnesryck att han anklagar Wijk för att vara skyldig till att motståndet mot Irak-kriget splittrats, vilket det inte ens gjordes?

    Han är helt enkelt från vettet i sina vilda anklagelser. Där inser man att hans bok om hatet mot muslimer blir värdelös i de delar där man inte får uttryckliga och fulla citat så man själv kan bedöma deras värde. Tyvärr har han ofta styckat upp dem i delar så att en sådan bedömning blir omöjlig. En teknik han lärt sig av Bruchfeldt, Wiberg, Leman och andra citatfuskare så det är inget som imponerar.

    Och ingen människa kan på ett seriöst vis hänvisa till Zaremba som argument för att han skulle ha rätt. Malm har straffat ur sig från all framtida diskussion.

  • Pingback: Malm ger sakligt svar till Erik Wijk | Svensson()