Med småborgare menar vänstermänniskor (marxister i alla fall) de som producerar varor eller tjänster direkt för en marknad och inte är lönearbetare åt någon kapitalägare. Det betyder att en småborgare i ett kapitalistiskt marknadssystem som Sverige är en egen företagare utan anställda eller så få anställda att det inte förändrar på det faktum att företagaren själv är varu- eller tjänsteproducent. Majoriteten av företagare är följaktligen småborgare.
Enligt Göran Therborn i boken Klasstrukturen i Sverige 1930-80 är småborgerligheten ett samhällsksikt som minskat avsevärt nellan 1930 och 1079. Förstnämnda år utgjorde företagare 12% av den förvärvsarbetande befolkningen och sistnämnda år 4,5%. Therborn har främst använt folkbokföringen som källa. Det har alltid varit en mycket liten grupp och är egentligen mindre än vad siffrorna visar. Många egna företagare är egentligen egenanställda arbetare – hantverkare och deltids- och eller säsongsarbetare med ett jordbruk eller annat företag vid sidan av.
Den största gruppen företagare har historiskt varit jordbrukare av olika slag inklusive torpare. Denna grupp har nästan helt försvunnit i Sverige, liksom en annan företagargrupp som idag är mycket liten, fiskarna. 1930 utgjorde jordbrukarna 65% av samtliga företagare och 1979 var man 38%. Andelen har sen dess förmodligen minskat betydligt. Enskilda jordbrukare etc utgör idag förmodligen mindre än 2% av den förvärvsarbetande svenska befolkningen, kanske så lite som 1%. Det är alltså en obetydlig grupp i de stora sammanhangen och utgör endast en mindre del av det som kallas småborgerlighet.
Majoriteten av företagare, dvs av småborgerligheten utgörs av företagare utan anställda. Denna andel har ökat efter 1965 enligt Therborn och har säkerligen fortsatt också efter 1979. När storleken på småborgerligheten ska beräknas måste man räkna bort en del grupper från företagarna i Sverige, bland annat borgerligheten, som dock utgör en mycket liten del av företagarna i Sverige. Det är också så att män alltid utgjort en majoritet av företagarna i Sverige.
Therborn själv skriver att småborgerligheten är en klass i kräftgång:
Förutom borgarna bör vi ur småborgerligheten vidare utesluta icke anställda yrkesutövare i förkapitalistiska produktionsförhållanden, i produktionssätt som inte bestäms av marknadsekonomins lagar. En sådan kategori är samiska renägare, nomadlappar som folkräknarna 1930 kallade dem. Men i de stora talen försvinner de…
[...]
1930 utgjorde de ca 900 företagare och 1975 400. En större grupp, däremot, är 1930 års torpare, en sista rest av gamla feodala förhållanden. Dagsverksskyldigheten avskaffades först under andra världskriget. I ålder under 65 år var de 1930 15 000, med medhjälpande 25 000, dvs 0,9% av de förvärvsarbetande och 0,6% av befolkningen.
Medhjälpande familjemedlemmar till småborgare är knutna till småborgarklassen med patriarkatets band, och deras livschanser är i hög grad bestämda därav.
Småborgerligheten är en klass i uppbrott.
Enligt Therborn utgjorde småborgerligheten år 1930 28% av de förvärvsarbetande år 1930 (19% av befolkningen) och 7,5% respektive 5% år 1975. Minskningen av småborgerligheten avstannade dock under 1970-talet och jag misstänker att vi sett en viss ökning sedan 1979 på grund av ökningen av inhyrd personal och antalet tillfälliga arbeten liksom den starkt stigande arbetslösheten och ökande utförsäkringen bland tidigare anställda arbetare. Vidare skriver Therborn:
En stor del av småborgerligheten står arbetarklassen mycket nära i socialt avseende. De är småbrukare med ibland tillfälligt lönearbete, fiskare, egenanställda hantverkare och andra arbetare. Fram till 1965 reducerades de långsammare än småborgerlighetens huvudskikt, men sedan har småbruksdöden gett utslag…
De halvproletära skikten utgjorde enligt Therborn 8% av befolkningen och 44% av småborgerligheten år 1930. 1975 utgjorde de 2% av befolkningen och 40% av småborgerligheten. Vidare skriver han:
Det är jordbruket som svarar för nästan hela småborgerlighetens tillbakagång. I absoluta tal är minskningen mellan 1930 och 1975 cirka 515 000. Härav faller inte mindre än 490 000 på jordbruket.
Therborn konstaterar samtidigt att det kvarvarande jordbruket avproletariserats och försmåborgerligats då antalet lönearbetare inom jordbruket nära nog har försvunnit. Vidare innebär samhällets utveckling mot en ökad proletarisering att patriarkatet också försvagas. Detta är speciellt tydligt inom småborgerligheten där medhjälpande familjemedlemmar blir allt färre. Allt fler kvinnor har fått egna arbeten och blivit lönearbetare under den period som Therborn studerat.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Småborgerlighet, Småborgerskap. Småborgare, Jordbrukare, Hantverkare, Företagare, Egenföretagare, Göran Therborn, Klasstrukturen i Sverige, Klass, Ekonomi, Samhälle, Politik
Relaterat:
Pingback: Krympande arbetarklass ger borgerliga valsegrar? | Svensson