Rätt att han dömdes till fängelse

Dessutom så har han ju slagit snubben i huvudet med domkraften EFTER att denne avbrutit sitt angrepp, det första slaget på axeln hade alltså avsedd effekt.

Det är närmast att jämföra med att upptäcka en pallare i trädgården och ropa åt denne varefter denne avbryter och lämnar trädgården, DÅ går man fram och drar ett järnrör i pannan på dem.
(Eller att som i Rödeby skjuta folk i ryggen när de flyr efter varningsskott)

Frågan var egentligen inte nödvärn, utan excess, alltså om det andra slaget var ursäktligt (inte försvarligt) därför att situationen var sådan att han svårligen kunde besinna sig. Jag tycker att det är oerhört långt från en excess-situation.
Han kände inte den angripne, han visste inte vad angreppet bestod i, han hade tid på sig att tänka efter både innan han kom fram till bilen och mellan slagen.

HDR.fotografen:
Även om fängelse alltid är helt värdelöst; vad tycker du är lämpligt för en misshandel där man slår en person i huvudet med ett tungt och hårt tillhygge så att den nästan dör?

Är det orimligt att tro att en person som oprovocerat försöker strypa en gammal tant skulle försöka skada eller tillochmed döda någon som slagit till honom med en domkraft?
Per-Anders Pettersson uppfattade situationen som att han nu blev angripen istället.
Hovrättsrådet Erica Hemtke anförde just att det var högst rimligt att förvänta sig ett angrepp i en sådan situation och att det därmed var upp till åklagaren att bevisa att inga skäl förelåg för Per-Anders Pettersson att tro att ett angrepp var pågående eller överhängande. Tyvärr blev hon nedröstad av de andra i hovrätten som verkade anse det som mer rimligt att stryparen helt skulle avslutat sitt aggressiva beteende, rakt emot vad som är normalt för de flesta människor.

Resultatet av hela soppan är att en person som oprovocerat försöker strypa folk av Svea hovrätt anses utgöra en mindre samhällsfara än någon som fredar sig mot ett angrepp från denne strypare. Märk väl att stryparen fortsatte att uppvisa ett aggressivt beteende även i ambulansen och efter att ha fått en skallfraktur.

/* här tillskrevs jag allehanda uppfattningar som jag inte har, därför är stycket borttaget. Se vidare kommentarsreglerna.
http://www.zaramis.nu/blog/kommentarsregler/ */ #AS

Personligen anser jag det rimligt att slå någon i huvudet med ett tillhygge om denne försöker misshandla mig, försöker personen döda mig anser jag samma sak.

Dör personen är det beklagligt, men jag var fullt upptagen av att skydda mitt eget liv och kunde inte prioritera angriparens liv eftersom dennes högsta prioritet var att skada eller döda mig.

När jag sitter här framför tangentbordet anser jag det vara rätt, eftersom ansvaret ligger hos angriparen, som är beredd att riskera sitt eget liv för belöningen att skada eller beröva mig om livet. De få gånger jag blivit angripen vet jag att man överhuvudtaget inte tänker och analyserar. Man handlar mer eller mindre instinktivt för att skydda sig själv. Att ställa de de krav man gör på akut utsatta människor är något jag absolut vill motverka. Detsamma gäller att straffa dem för att de har haft oturen att bli angripna av våldsverkare.

Det är ju helt galet att han åker i fängelse 1 år och tvingas betala 50 000, medan den verklige förövaren slipper undan med villkorlig dom och 8000. Det är ju lätt att sitta här och snacka oom övervåld, men hamnar man själv i en sån situation är det inte läge att kliniskt beräkna hur mycket kraft man ska använda och var man ska träffa.

”Han slog till den aggressive gärningsmannen över axeln med domkraften.
‚Äì Det var som att han inte reagerade alls av slaget. Så jag hytte till igen för att skrämma honom.”
Om man slår till någon med en domkraft och denne inte reagerar behövs det uppenbarligen mer kraft. Eller anser rätten att han skulle slagit honom lite lätt en gång till?

Jag tycker våra fängelser och domstolar ska ta hand om de verkliga brottsslingarna istället.

Mycket kan vinklas vridas och vändas.
Det är sådant här som kallas skvaller.
Man vet inte riktigt vad som hänt ändå ska man vara med och tycka en massa saker som man inte har en susning om.
Jag klandrar er inte. Men det enda ni vet är det som står i skrifter i media och i den dom som Per Anders nu har fått.

Jag har känt Per Anders en längre tid.
Varken jag eller Per Anders är guds bästa barn.
Men jag vet även det att är det någon man kan lita på och är det någon som gör handlingar för att hjälpa så är det Per Anders. En sådan vän som många saknar helt enkelt.
En rakryggad person som man kan lita på.

Det ni inte vet är att den här personen som tog strypgrepp på kvinnan är en ökänd knarkare häromkring. Det var inte endast 2.0 promille han hade i blodet. Per Anders fick se en kvinna i en bil som höll på att bli strypt.
Ingen människa kan säga hur man skulle reagera i den situationen. Det vi vet är att de flesta (20 bilar) gjorde det som Per Anders skulle gjort. Åkt förbi och låtit den gamla damen blivit strypt.

/*påståenden om en person som inte går att kontrollera och därmed är att anse som personangrepp, borttaget*/ #AS

Jag har varit i en liknande situation men blev frikänd.

Om jag i fortsättningen ser ett pågående brott kommer jag att titta åt andra hållet.

Om man skall gå emellan t.ex vid en misshandel är risken stor att man måste slå mer än en gång för att eliminera våldsmannen alt. freda sig själv.

Då kommer man att dömas för misshandel själv. Ologisk, korkat men så är det.

Jag har läst domen. Av det som framgår där tycker jag det är det avvikande hovrättsrådet som har rätt medan resten av hovrätten kommer till en felaktig tolkning av lagen.

Kärnan för mig ligger i att Hovrätten finner det styrkt att första slaget med domkraft var berättigat och dessutom att ”Det var en kort tidsrymd mellan de båda slagen”.

Jag tycker därmed hovrätten övertolkar kravet på att någon som ingriper ska behöva ha en översikt av hotbilden mellan varje ”kort tidsrymd”. Istället borde båda slagen under denna korta tidsrymd ha bedömts som ett nödvärnsingripande som i detta fall antingen var helt berättigat, eller, i varje fall inom vad lagen tillåter med ”svårligen kunde besinna sig”.

De flesta av mina åsikter i frågan återfinns i min blogg, men vill ändå säga.

Det som är helt fel i detta är just att två misshandelsdomar under samma tidsrymd, av två fysiskt ganska lika gärningsmän, kan dömmas till två så vitt skilda domar. Vittnena säger att gärningsmanen var på väg ifrån brottsplatsen. Vad gjorde de, när de inte hjälpte till, varken vid överfallet eller den efterföljande omplåstringen?

Om nu gärningsmannen var på väg ifrån brottsplatsen, hur kan då det första slaget vara nödvärn?

Nej, något borde göras åt denna domen. Eftersom den är felaktig oavsett uppsåt eller grad av misshandel. Ett slag emot huvudet måste vara jämnförbart med ett strypgrepp om man skall se det ur misshandelssynpunkt.

// Anders

Anders:
Även om det kunde ha varit en putativ nödvärnssituation, alltså om det som PA säger men som motsägs av de tre andra stämmer, att mannen vänder sig mot PA – så är det ju helt orimlig att svinga en domkraft över huvudet ner i huvudet på offret.

Alla brottsliga påbörjade eller överhängande angrepp ger nödvärnsrätt. Man får då använda icke oförsvarligt våld. Om några ungar pallar päron i min trädgård så får jag hindra dem, om någon av dem vänder sig mot mig kan jag då skjuta den ungen i pannan, eller kanske svinga en domkraft mot ungen så att han spräcker pannbenet?
Fatta vilken julafton det skulle vara för våldsverkare som PA om uppenbarligen oförsvarligt våld blev tillåtet.

har precis läst om att dessa män kände varandra…och var ovänner sen en tid tillbaka…det ser ut som en vendetta…
han passade på att utnyttja situationen.

jag tror inte ens att han strypte henne…utan bara kramade…ville prata? yrade? ,kvinnan fick panik, ..då kvinnan kunde skrika och tuta under en längre tid, det gör man inte om en våldsman flera gånger starkare stryper en,

det var inte så att mannen efter det första slaget fortsatte strypa kvinnan…eftersom ”hjälten” själv berättar att han drog ut honom från bilen…varför då slå med ett dödligt vapen i huvudet….det var hatet som var motivet.

han själv säger att han viftade till med domkraften och råkade smälla honom i huvudet…

I detta fall verkar domen vara vettig, om än inte glasklar. Den går i vart fall inte att jämföra med HD domen mot personen som blev knivhuggen, drog egen kniv och högg tillbaka och blev dömd för dråp. (NJA 2005:29)

Den domen har jag inte mycket till övers för.

Men hur stor praktisk roll spelar uppsåtet här? Oavsett om P-A:s motiv till att vara på platsen är tveksamma så måste han väl ha precis lika stor rätt att ingripa när han ser en äldre kvinna bli strypt? Av goda skäl finns inget problematiserade kring ”överlagt nödvärn” i lagen.

Men, visst, det faktum att de var ovänner pekar möjligen på att det kan finnas ett motiv för P-A att slå en gång för mycket. Detta motiv ändrar dock inget om man, som jag med flera, tycker att det beskrivna händelseförloppet är såpass kort att båda slagen borde bedömts tillsammans som ett (1) berättigat nödvärnsingripande.

profanum_vulgus:

Vem har pratat om att ”återupptäcka faran?” Att måtta och med avsevärd kraft slå två slag med ett så tungt föremål som en domkraft tar inte obetydlig tid. Oavsett hur många av dessa 4 sekunder (säg 1-2?) han stannat upp däremellan och bedömt läget så blir det en så kort tid att det är helt orimligt att förvänta sig att hans otränade adrenalinpumpade hjärna skulle hinna uppfatta att det hela redan var över. Och om han aldrig uppfattade att faran var över så handlar det ju inte om att skulle ha ”återupptäckt faran”.

Men visst, hånskratta på du om du förväntar dig av din omgivning att de kan gå in i totalt livsfarliga situationer med sådan skärpa att de uppfattar förändringar i läget med mindre än ett par sekunders marginal. Hade jag varit den åtalade här hade jag nog försökt göra just den undersökningen på en testgrupp för att åberopa resultatet som bevis…

profanum_vulgus:
De lättaste domkrafterna jag kan hitta ligger runt 5 kg. Nog tar det väl mer än en sekund att ta sats, måtta, och slå ett slag med en sådan? Försök träffa något med ett hårt seriöst slag med en fylld 5-liters-dunk så får du se.

Att han varit i slagsmål tidigare är väl inte samma sak som att vara tränad i att hantera en sån här situation? Man kan lika gärna ta det som belägg för att han typiskt har svårt att besinna sig. Vilket då snarare talar till hans fördel i frågan om han kan förväntas ha hunnit uppfatta att situationen ändrats på bara ett par sekunder. Högre krav gäller snarare personer med polis eller väktarutbildning, eftersom de då just tränats i att möta en farlig situation på ”rätt sätt”.

”Det var ingen livsfarlig situation”: Tingsrätten sammanfattar situationen inför första slaget med ”Om det gäller livet måste man få bruka en del våld utan risk för straff.” Hovrätten går inte emot tingsrätten i detta. Så, jo, det var rätt av PA att bedöma det som en livsfarlig situation.

Om MMA: Till skillnad ifrån att ”ha varit i ett par slagsmål”, så kan nog seriös martial-arts-träning ses som mer relevant. Dessutom är MMA inte en situation man plötsligt hamnar i, man är i god tid förberedd på vad man ger sig in i. Och *ändå* slår man alltså ibland ett par slag mot en medvetslös person? Och du klagar nu alltså på att det är helt orimligt att en otränad och av situationen överraskad PA möjligen kan ha varit i ett sådant ”excess-mode” på grund av att han gör en paus på ett par sekunder innan han slår en andra gång?

Ja, med ”min teori” menar jag att det är svårt att träffa ett rörligt föremål någorlunda precist på en sekund med ett hårt slag med ett 5 kilo tungt vapen. Jag tror inte det är kontroversiellt. Visst, om domkraften bara vägde 1 kg så ändrar det den bilden. Men, oavsett så vidhåller jag att 4-5 sekunder är ett för kort tidsintervall för att vem som helst ska förväntas reagera på att en livsfarlig situation förändras. Oavsett vad de gör eller inte gör under dessa 5 sekunder.

”[Att ha vana av slagsmål] är ju den enda träning som finns för den saken.”: Va? Jag nämnde som sagt polis och väktarutblidning.

”Våldsbrottslingar har typiskt sett svårt att besinna sig, det brukar tala emot dem.”: Normalt ja, när de initierar en brottslig handling. När det gäller nödvärn tolkar jag lagen åt andra hållet. Personen får fortsätta slå så länge det är rimligt att han ”svårligen kan besinna sig”, detta för att det är okej att bemöta livsfarliga situationer med motvåld, *även* om man är en sådan person.

[Om att situationen var livsfarlig]: ”Nej det var helt fel, och om TR nu menat det som du tror så har de också fel.” Enig tingsrätt + hovrätt anser att situationen var livsfarlig, mannen själv säger att han inte minns vad som hände i bilen. Hur resonerar du?

”PA var ju inte det minsta överraskad av situationen”: Han var förberedd på att han skulle möta personen och hota honom med en domkraft. Inget tyder på att han var förberedd att han skulle hitta honom i full färd med att strypa en äldre kvinna.

profanum_vulgus:
Jag har svårt att ta seriöst på att du när du var 15 år hade massor av kompisar som varit i precis samma situation och avbrutit sitt våld inom 1 sekund, när du samtidigt säger emot tingsrätten om att situationen var livsfarlig för den äldre damen. Hur ska du ha det? Var du som 15-åring faktiskt inblandad i direkt livsfarliga fighter, eller pratar vi vanliga tonåringsslagsmål som varenda kotte har upplevt och där det sällan handlar om att någons liv är hotat? Det är en jäkla skillnad.

Poliser får träning i att desarmera farliga situationer med ett minimum av våld. Detta är något helt annat än att ‘ha varit med om några slagsmål.’

”Det skulle ju innebära att nödvärn mot t.ex. en förolämpning skulle vara ok så länge personen som slog inte kunde besinna sig.”: Nej, verkligen inte. Först är frågan om man ger sig in i situationen med en acceptabel nivå av våld. Det funkar alltså inte att slå någon som bara förolämpar en. I fallet med PA har båda instanserna bedömt att det är befogat att angripa någon med en domkraft om de är i färd med att strypa en äldre kvinna. PA har alltså grönt ljus att ge sig in i slagsmålet med sin domkraft. Först därefter är frågan om det är okej att PA fortsätter på grunden att han ‘svårligen kan besinna sig’. Majoriteten av hovrätten säger ”nej”. Ordföranden säger ”ja” med motiveringen att tidsrymden är för kort för att PA ska hinna tänka om. Och där håller jag med henne.

”PA var aldrig inne i bilen och ingen förutom MB har utsatts för något som gjort att deras liv varit i fara.”: Rättegångsprotokollen säger att den äldre kvinnan fick märken på halsen efter angreppet och att PA gjorde rätt i att bedöma det som livsfarligt. Jag delar den uppfattningen. Du påstår däremot gång på gång att detta är fel, men ger inga som helst argument om varför.

Att PA tidigare flera gånger ”bara” hotat angriparen (om det nu är sant) tar du alltså som ett argument för att just specifikt den här gången hade han redan planerat att slå till honom? Hör du inte hur motsägelsefullt det låter? Verkar det inte mer troligt att PA:s avsikt återigen var att hota personen som gick runt och ”störde”, och faktiskt blev överraskad av att hitta honom i full färd med ett livsfarligt angrepp på en äldre kvinna?

Jag tror säkert att 19-åringar i gängslagsmål har svårt att ha ihjäl varandra med stryptag, då det lär ta ett tag att slutföra; men det är absurt att ifrån det dra slutsatsen att en någorlunda kraftig man inte skulle kunna strypa ihjäl en äldre kvinna. Det finns massor av exempel kring bl.a. våld mot kvinnor i hemmet. Bara för att ta fram ett helt godtyckligt exempel ifrån alla möjliga källor, här är en googlad nyhetsartikel där en polis vittnar om att dödsorsaken var ”manual strangulation” = strypning med händerna:
http://www.klewtv.com/news/local/45543407.html
Men du hävdar alltså att ingen någonsin dött av ett stryptag med händerna?

”Men säg att man börjar med att förolämpa tillbaka och sedan inte kan besinna sig och spräcker skallen på killen som var uppkäftig i krogkön, skulle det vara ok?”: Läste du verkligen vad jag skrev? Ingen har sagt att ”svårligen kunde besinna sig” är det enda kriteriet. Nödvärnet måste absolut inledas med en nivå av våld som står i proportion mot situationen. Det står dig fritt att ifrågasätta om PA gick in med rätt nivå av våld — men min poäng var att *om* han gjorde det, i så fall får han också enligt lagen fortsätta slå så länge han ”svårligen kunde besinna sig”. Det är vad lagen säger!

Dessutom, att slå någon som är uppkäftig i krogkön kommer *aldrig* tolkas som nödvärn, han måste slå först.

”[Ordföranden hänvisar till putativt nödvärn]”: Läs domen! Ordföranden hänvisar explicit till att PA ”svårligen kunde besinna sig” på grund av att förloppet gick snabbt. Jag tror inte det finns någon explicit paragraf för putativt nödvärn, utan det är bara en princip om att man ska tillämpa de andra paragraferna utifrån hur situationen såg ut för den som utövade nödvärnet.

profanum_vulgus:
Vad är din poäng med att eliten i MMA inte använder strypning? Det betyder väl bara att det inte är det mest effektiva sättet att få en aktiv motståndare ur spel? En livrädd äldre kvinna i en bil är en helt annan typ av situation, och frågan gäller nu inte heller om strypning var det mest effektiva sättet någon kunde ha ihjäl henne på, utan bara om det är en livsfarlig situation för henne eller inte.

Jag är med på att strypning tar tid, men får en lite annan bild än ‘över en timme’ på nätet, snarare kanske 10 minuter innan oddsen börjar gå ner för offret. Men då kanske också unga personer (du nämner 10-14 åringar) klarar sig längre än en äldre kvinna. PA kunde inte veta hur länge det hela hållit på. Så var det inte då korrekt att bedöma situationen som livshotande?

”manual strangulation behöver inte betyda strupgrepp med händerna.” Som jag förstår det är det vad ordet ‘manual’ syftar på; en distinktion mot andra typer av strypning med hjälpmedel osv.

”Är det inte rätt nivå av våld att verbalt försvara sig från verbala attacker?” Verbalt försvar är aldrig nödvärn, så din liknelse är konstig, det föreligger helt enkelt ingen nödvärnssituation alls.

[Att slå någon som är uppkäftig i krogkön kommer aldrig tolkas som nödvärn] ”Nej det kommer det inte, men det kommer det aldrig att göra om man spräcker skallen på en gammal ovän som man letat efter för att spräcka skallen på heller.” Du formulerar det ganska tillspetsat, men stämmer det du säger? Båda rätterna säger att situationen upp till första slaget var berättigat nödvärn, och är inte tydliga med att det skulle vara centralt att träffen tog på axeln (frågan är ju återigen hur lätt är det att sikta med en domkraft…) Så frågan är hur de hade dömt om det var första slaget som hade spräckt skallen.