På vänsterdebattsajten socialism.nu har någon bloggare skrivit om att blogga och nämner mig och min blogg. Problemet är att han faktiskt inte har någon koll på hur jag länkar, varför jag länkar och på vilket sätt jag bloggar. Förmodligen läser personen inte min blogg regelbundet, utan förutsätter vissa saker utifrån att jag länkar mycket. Så här skriver personen:
Enligt mina erfarenheter finns det tre typer av (politiska) bloggar om man skall förenkla blogosfären:
• Drevet. Bloggar som framförallt används för att reagera på de fulmedias artiklar och nyheter. De är delaktiga i olika drev men driver sällan en egen agenda. Innehållsmässigt är de mer eller mindre ointressanta men de fyller ett strategiskt syfte inom bloggosfären. Svensson är en mästare i denna liga men här finns också 90% av alla politiska bloggare. Många men inte så trogna besökare
• Ledarsidan. Detta är bloggar som självfallet följer rikspressens nyheter men främst försöker bidra med sin egna politiska linje osv. De försöker driva sina egna frågor och lyfta fram ämnen som inte annars syns och hörs. Exempel Dagens Arena och Vänsterekonomerna. Ofta är utformas innehållet som debattartiklar. Halvmånga och rätt trogna besökare
• Den personliga. Det finns några bloggare på vänsterkanten som har lite mer personliga utryck. Betraktelser och funderingar. Dessa bloggar drivs ofta utav människor som tycker om själva skrivandet. Här finner man oftast också det mest matnyttiga och intressanta innehållet. Några exempel är väl Salka och Neonbibeln. Få men väldigt trogna besökare
Den blogg jag skriver för länkar inte till tidningar öht (om vi inte skriver om en artikel dvs). Eftersom det inte ger oss de besökare vi är ute efter. Istället kommer nästan 70% av våra (borträknat RSS och mail-prenumeranter) från sociala medier som vi använder (facebook-grupper, webbforum, twitter osv). Inom dessa medier kan vi nå ut till vänster-intresserade personer direkt och vara säkra på att de som besöker vår blogg faktiskt är intresserade av vad vi skriver.
Ett sätt att mäta detta är att en stor del av våra läsare läser vår blogg via RSS via olika klienter. Det betyder ofta att de valt att prenumerera på allt vi skriver. En VÄLDIGT trogen läsarkrets m.a.o. Ett annat sätt att mäta den kvalitativa statistiken är att mäta bounce rate, där vår blogg ligger strax under 20%.
Det är sant att min blogg har en högre avvisningsfrekvens (bounce-rate, de som lämnar från samma sida som de kom in på) än 20% i snitt, närmare 60% faktiskt. Men jag har inlägg med 0% avvisningsfrekvens och många inlägg med under 10%. Det rör sig i de fallen huvudsakligen om inlägg om finansfamiljer och organiserad brottslighet. Att dessutom indirekt implicera att jag inte driver en politisk linje är ju bara dumheter.
Jag skiver inte med vänsterintresserade som målgrupp, men har naturligtvis inte nåt emot att min blogg läses av dessa. Min målgrupp är mina gamla arbetskamrater på Saab, Pååls och andra industrier där jag arbetat. De når jag inte genom Facebook, Twitter och liknande ställen. De når jag genom att skriva om de ämnen vi skulle diskuterat i fikarummen och genom att länka till de media som dessa kan tänkas läsa på nätet. Framförallt är det viktigt för mig att synas i olika sökmotorer, vilket jag också lyckas väl med.
Idag kommer 60% av min besökare från sökmotorer och dessa besökare har en lägre avvisningsfrekvens än de besökare som kommer direkt från tidningar. För att hamna högt i sökmotorer använder jag sökmotoroptimering (det finns plugins till wordpress för det) och försöker hitta rubriker och taggar som ger bra träffmönster. Man behöver också ha många inlänkar (och kanske också utlänkar) för att hamna högt i sökmotorer. Genom att länka flitigt så får jag också många länkar tillbaks och min blogg blir synligare än den annars skulle vara. Både på sökmotorer och i tidningar. Många tidningar sorterar ju blogginlägg efter bloggens rank, vilket gör det viktigt att få hög rankning. Det får man genom många inlänkar och höga besökssiffror.
Det betyder också att höga besökssiffror i sig genererar mer besökare genom bättre synlighet i sökmotorer och på webbtidningssajter. Höga besökssiffror har alltså ett egenvärde, vilket skribenten på socialism.nu inte förstått. Det ger i sig självt fler läsare. Fler läsare innebär att chansen att nå någon som blir en stabil och fats läsare ökar genom att urvalet ökar.
Att skriva på en blogg blir därmed likt flygbladsutdelning, fast med bättre verkningsgrad. Flygbladsutdelning har en verkningsgrad på säkerligen under 1% (mätt i antal kontakter man brukar få på utdelningar) men man kan säga att min blogg har en verkningsgrad på 10-25% mätt i andelen återkommande besökare (cirka 15%) och/eller RSS-prenumeranter (cirka 10%). Med nästan 300 RSS-prenumeranter så har jag fler trogna, stabila och regelbundna läsare av min blogg än de flesta bloggar har läsare totalt. Det har jag fått genom att ha väldigt många förstagångsläsare, genom att länka mycket, få många besökare från sökmotorer osv.
Sen är det inte så att jag länkar blint eller har valt min ämnen utan tanke. Jag skriver mycket om brottslighet, religion, polisen, demonstrationer, våld etc av den anledningen att det hade varit saker jag skulle ha diskuterat i fikarummen på mina gamla industriarbetsplatser. Att skriva om brott är jag nästan ensam om bland vänsterbloggare (den andre jag känner till som gör det är min partikamrat Ronny Åkerberg på Röda Malmö).
Jag skriver om brott, inte bara för att vi skulle diskuterat det i fikarummen utan också för att det är en fråga som berör de flesta vanliga och fattigare människor i vardagen. Organiserad brottslighet och kriminalitet intresserar mig av personliga skäl också, dels på grudn av vad jag och mina kompisar sysslade med i ungdomen, dels för att det förekommer kontakter med organiserad brottslighet inom delar av min släkt. Det berör mig alltså personligen på ett sätt som det inte berör de flesta från vänstern, som ju inte har en bakgrund i socialt dysfunktionella storfamiljer från de lägre skikten i arbetarklassen.
Dessutom innebär det faktum att jag länkar till artiklar om brott att länkar till högerextremistiska bloggar så stat säga ”blockeras”. Min blogg har högre rankning, exempelvis på Knuff och Twingly, och kommer högre upp bland länkarna på en del tidningar. Vad det gäller SVD så måste man länke vid en lämplig tidpunkt och helst två gånger för att uppnå samma effekt. Först när artiklarna är alldeles nya och sen när nåt tjugotal länkat till artikeln. Ett inlägg om ett brott kräver därför alltid minst en uppföljningsartikel om samma brott.
Genom den typ av inlägg som mina artiklar om enstaka brott utgör så lockar jag läsare till min blogg. Genom att skriva mer teoretiska och intresseinriktade artiklar som komplement, exempelvis om klassdefinitioner, postmodernism och brottslighet försöker jag få läsare att fastna och byta ståndpunkter. Det gäller exempelvis min argumentation i mängder av artiklar mot hårdare straff, mot repressiv lagstiftning och mot alla repressiva metoder och inskränkande lagstiftning som försök att lösa problem med kriminalitet i samhället. Artiklarna om gangstergäng och sådant fungerar i det sammanhanget som komplement och bakgrundsinformation.
Typexempel på hur jag kan göra kan man se de senaste dagarna. Jag har tidigare skrivit två inlägg om avhandlingen Islamisk arvsrätt i det mångkulturella Sverige av Mosa Sayed där jag kritiserat denna. Idag dök det upp artiklar i media om ett otäckt mord i Turkiet som naturligtvis högerextremister anser har kopplingar till islam. Jag är av en annan uppfattning och kommenterade det. Främst för att säga mot högerextremister och islamofober, men samtidigt funderade jag på om inte läsarna av den kommentaren kanske också är intresserade av min synpunkter på Mosa Sayeds avhandling om arvsrätt och skrev därför ett uppföljande inlägg om denna som jag dessutom förstås länkade till relevanta tidningsartiklar.
Utöver detta skriver jag artiklar om kapitalkoncentration och kapitalismens effekter, om näringsliv, företag och finansfamiljer. Detta främst för att jag är intresserad av detta, men också för att påverka och ge en förståelse till hur samhället och kapitalismen fungerar. Detta gäller också mina artiklar om bostadspolitik, stadsplanering, kollektivtrafik och miljö. Det är alltså inte så att jag kommenterar vad som helst bara för att kommentera, jag deltar ytterst sällan i något som kan liknar drev och väldigt ofta är jag relativt ensam om att kommentera de tidningsartiklar jag länkar till. Varje dag försöker jag också, med utgånspunkt från utvalda tidningar som jag läser förs och regelbundet, hitta en lokal (Göteborg, GP), en nationell (Sverige, SVD) och en internationell nyhet (SVD,VG). Därefter letar jag upp länkar i andra tidningar om dessa nyheter. Det gör jag också i en viss prioritetsordning, beroende på vad för slags nyhet det är.
Jag har alltså en uttänkt strategi och taktik när det gäller länkar och vad jag skriver om. Jag har länge använt analyser och statistik över besökarmönster och besökare för att nå ut och samtidigt maximera den politiska nyttan av mina inlägg. En bestämd målgrupp och en uttänkt sätt att nå denna. Jag tror jag lyckas ganska bra med detta. med ett totalt antal av mellan 2000 och 3000 unika läsare per dag inklusive 500 återkommande unika läsare varje dag och 300 RSS-prenumeranter har jag betydligt fler trogna läsare än de flesta vänsterbloggar har läsare totalt.
Samtidigt kan jag konstatera att jag normalt får väldigt få länkar från de bloggar som skribenten på socialism.nu tycks föredra. Bloggar som i stort sett bara läses av bloggarnas personliga vänner och andra vänsterkompisar. Det blir som en liten intern klubb där all klappar varandra på axeln och tycker att man skriver grymt bra och intressant. Men det blir också totalt främmande för de flesta vanliga svenskar. För exempelvis mina gamla arbetskamrater på Saab. Det kan vara bara med intern teoriutveckling och debatt inom vänstern, men men kan nog fråga sig om bloggar är det vettigaste att använda för det. Ett forum som socialism.nu verkar betydligt vettigare för sådana ändamål om jag får säga så.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Socialism.nu, Konfliktportalen, Vänsterbloggar, Blogga, Länka, Läsare, avvisningsfrekvens, RSS-läsare, Twingly, Knuff, Bloggrank, Läsare, RSS, Bounce rate, Samhälle, Politik, Politiska bloggar, Knuff.se
Relaterat:
Pingback: Om att länka till tidningar och få fler läsare på bloggen | Svensson
Pingback: Hur når vi de vi skriver för? | Svensson
Pingback: Hjälp forskarna att finna parkinsongåtans lösning | Svensson
Pingback: Mina besökare och läsare | Svensson