Är det verkligen vänster? – Kajsa Ekis Ekman om pseudovänstern i Arena

Kajsa Ekis Ekman har greppat pennan (nja, kanske snarare tangentbordet) och gett sig in på ett generalangrepp mot de uppgett vänstervridna tidskrifterna Bang och Arena:

Detta sätt att debattera är kanske mest framträdande i Arena och den feministiska tidskriften Bang, men det syns i hela kulturdebatten. Det handlar om att bygga auktoritet på utanförskap.

Pierre Bourdieu analyserade de strukturer som legitimerade de intellektuella att tala. I dag tycks det ha skett ett skifte i systemet för legitimering av intellektuella: för att tala, måste man vara tystad. Detta system har ersatt tidigare kanon och hierarkier, men har samma avskiljande funktion. 68-revolten bröt ner de tidigare systemen och gav ordet till allmänheten – vad som sker i dag är att intellektuella återtar tolkningsföreträdet. ”Ordet åt alla” har stelnat till ett system med omvänt inträdesprov: endast marginalisering ger tillträde till debatten. Är det därför vi numera ser akademiker, kristna, Sverigedemokrater och bloggare förklara sig vara censurerade, tystade och marginaliserade? Och mest marginaliserad av alla är – den intellektuelle.

Bang kan jag inte säga så mycket om för den har jag sällan läst. Däremot har jag ofta lästa Arena. Fast jag har tröttnat och läser den inte längre. Av den enkla anledningen att det inte är en vänstertidning. Den har inget att ge när det gäller frågorna om hur vi ska kunna åtgärda och avskaffa vår ojämlika samhälle. Inget att säga om hur vi ska kunna skapa ett nytt och annorlunda samhälle där all människor har samma värde.

Jag är oense med Ekman på en enda punkt, det handlar om att den ”intellektuella vänstern” i Bang och Arena enligt min uppfattning inte är vänster alls. Ekman tycks snarare anse att det är en vänster som fokuserar på fel frågor, ställer fel frågor och inte ger några svar. Jag menar att de gör detta då de inte är vänster alls. Det beteende och de skriverier som Kajsa Ekis Ekman beskriver är inget annat än konsekvensen av en fokusering på postmoderna identitetspolitik, dvs exakt samma sak som Bo Rothstein nyligen kritiserade i EfterArbetet. Och Ekis Ekman gör också exakt samma fel som Rothstein. Hon kallar dessa åsikter vänster, när de i själva verket är höger. Beskrivningen av bristen på svar, bristen på verklighet och konsekvenserna är korrekt, men sjukdomsorsaken är fel:

Min magkänsla reagerar på att jag, som kropp och själ i en fysisk värld, är frånvarande. Allt är reducerat till positioner. I Arena rör man sig i en abstrakt värld full av minerade positioner, där den som inte är väl bevandrad alltid riskerar att gå på en mina. Resultatet är, som Arena är ett exempel på, att den urbana medelklassen tar över arbetarrörelsens arenor. Just i det skede där klyftorna i samhället ökar och en levande debatt behövs som mest försvåras inträdet alltmer. Det är en paradox att ju fler perspektiv som läggs till, desto svårare är det att få tillträde.

En värre följd är att andra tar över samtalet om livsfrågorna. Om Bangs intellektuella ägnar sig åt att utropa sig själva till marginaliserade och därmed tar spjärn mot heterosexuella mödrar, kommer en nybliven mamma i stället att gå till livsstilsmagasin som Mama. Om man dubbelarbetar och får höra Arena fnysa ”livspussel” står alliansen redo med sina enkla lösningar om billig städhjälp. Kan vänsterns debattorgan inte se människors vardag och formulera analys och lösningar, kommer någon annan göra det.

Problemet är alltså inte att det är en vänster med felaktiga problemformuleringar. Problemet att dessa hållningar inte är vänster alls. Arena är inte en vänstertidskrift, det är en högerblaska som kallar sig socialdemokratisk.

Läs mer:

  1. Postmodernismen – inget för vänstern, del 1
  2. Postmodernismen – inget för vänstern, del 2
  3. Postmodernismen – inget för vänstern, del 3
  4. Pomovänster – nej tack, del 4
  5. Pomovänster – nej tack, del 5
  6. Postmodernismen, del 6
  1. Vad är det för fel med den svenska vänstern? Del 1
  2. Sverige behöver en ny vänster, del2
  3. Lite mer om en ny svensk vänster, del 3
  4. Klimathotet – en utmaning för vänstern, del 4
  5. En ny vänster, del 5
  6. En ny modern demokratisk vänster, del 6
  7. En ny modern demokratisk vänster, del 7
  8. Så vinner vänstern valen

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Blogged with the Flock Browser

Tags: , , , , ,

Advertisements
  • TB

    Det verkar inte vara lätt att vara vänster.

    Bilden jag får av detta och andra inlägg på denna blogg är att allt vänster (socialdemokrater, vänsterparti, o.s.v. o.s.v.) spårat ut. Kvar finns en liten kärna som fortfarande lever upp till socialismens utopiska ideal men som är så svag att den i val inte i nämnvärd omfattning lyckas bli invald i de politiska församlingarna.

    Om det nu är på detta sätt är den intressanta frågan vari orsakerna finns. Det är möjligen inte så att denna idealistiska kärna har en verklighetsbeskrivning och verklighetsuppfattning som är fjärran skild från de breda folklagren?

  • Nja, Arena är i stort sett befolkad av journalister från högertidningen Expressen. Ingen av dem har eller har haft någon bakgrund inom vänstern. ”Socialliberal” vore ett bättre begrepp, men en del når inte ens upp till det.

  • TB

    Hampus:
    Om du tycker att Arena är socialliberl vore det intressant att få ta del av din definition av socialliberalism.

  • Jan Wiklund

    Istället för att laborera med intetsägande etiketter som vänster och höger skulle man kanske säga att Arena är en blaska för medelklassen. Klass är ju någotsånär definierat i alla fall. ”Höger” och ”vänster” är ju bara definitioner utifrån var den som säger det anser sig stå.

  • TB

    Jan Wiklund:
    Håller med om att vänster och höger är ganska intetsägande etiketter om de används för att beskriva en helhet. Däremot fungerar de ganska bra om man tar t.ex. frågan om ekonomiskt system. Dock, ska man t.ex. på samma axel beskriva främlingsfientlighet eller totalitärt resepektive icke-totalitärt samhällssystem, ja då hamnar man onekligen i stora problem.

    Enligt mitt sätt att de det är också klass ett ganska förvirrande begrepp i dagens komplexa samhälle. Även om det helt visst finns olika samhällsgrupper så går de in i varandra. Yrke, inkomst, privatanställtd – offentiganställd, utbildning, stad-landsbygd o.s.v. o.s.v. Följden blir att även definitionen av medelklassen blir svår.

  • TB

    Hampus:
    Ja det är den gängse definitonen av socialliberalism som väl inte är mycket att säga om.

    Dock, min bild är att Arena nog är lite ”rödare” (…eller kanske ”rödgrönare”) än så. Eller menar du att ett parti som socialdemokraterna är socialliberalt?

  • Socialdemokraterna måste nog i dag beskrivas som socialliberaler ja. Om Arena framstår som ”rött” så visar det endast på hur långt höger ut mittpunkten i svensk politik flyttats. Samt på att akademisk postodernism och latteliberalism av någon anledning associeras till socialism.

    S och MP är som jag ser det de svenska partier som ligger närmast socialliberalismen. Skulle t.o.m. säga att Vänsterpartiet står betydligt närmare socialliberalismen än vad de borgerliga partierna gör.

    Folkpartiet som under Westerberg var socialliberala är i dag ett liberalkonservativt högerparti som M. Centern tycks mer nyliberala. KD tycks ha börjat flirta med högerpopulismen iockmed Hägglunds banala utspel mot den sk. ”kulturvänstern”. Sedan är förstås ideologiska kategoriseringar aldrig helt tillfredsställande.

  • Pingback: Fördomen om rasse-skåningen bekräftas | Svensson()

  • TB, socialdemokraterna är idag ett splittrat parti där stora delar har tagit över den socialliberala roll som folkpartiet tidigare hade. I stort är nog partiet snarast opportunistiskt än följande av någon ideologi.

  • Pingback: Heteronormen återigen | Svensson()

  • Pingback: Peter Karlberg - På jakt efter intellektualiserad politik (2)()