Murén, Hierta och Kleman

Del 6 av 9 i serien Gävlekapitalet

Detta handlar om tre affärsmän som samverkade, var kollegor och ingift släkt, nämligen om Pehr Murén från Gävle, Lars Johan Hierta från Stockholm samt Pontus Kleman. Pontus Kleman var svärson till Hierta, Murén och Hierta var riksdagskollegor. Murén var en företagsam man, Hierta hade god förbindelser med långivare och finansiärer i Göteborg genom sitt ingifte i en av stadens grosshandlarfamiljer, Fröding. Giftermålet gav även tillgång till kapital. Kleman hade varit verksam i London och hade finansiella kontakter där liksom med finansmannen och stadsmäklaren Johan Holm i Stockholm. I stor utsträckning investerade de tre sina pengar i industrier och företag i Gävle-området och därför tycker jag att denna redogörelse hör hemma här.

Pehr Murén (1805-1888) föddes i Gnarp, Hälsingland, men flyttade till Gävle där han utvecklades till en aktiv, initiativrik och framgångsrik man. Som 25-åring öppnade han ett eget handelsföretag. Efter ett 20-tal år intog han en dominerande plats i Gävles affärsliv och var drivande vid startandet av nya industriföretag. Han var ledamot av Borgerskapets äldste, stadsfullmäktiges förste ordförande i ett år 1863, deltog i riksdagarna 1847-1868 och var ordförande i landstinget 1864-1869.

Pehr Murén var radikalt liberal i tull- och näringsfrihetsfrågor, arbetade för demokratiska reformer och sociala förbättringar men avvisade förslagen om begränsning av barnarbete. Han samarbetade både inom politiken och företagandet med riksdagskollegan  Lars Johan Hierta (1801-1872). Han var bland annat med om att bilda Gefle Manufaktur AB 1849, Gävle-Dala Järnväg AB 1854, Korsnäs Sågverks AB (se Korsnäs AB) 1855 och Gefleborgs Enskilda Bank samt försäkrings- och ångbåtsföretag. I Gefle Manufaktur var Murén VD i 34 år.

Under ledning av G.F. Göransson rekonstruerades firman Elfstrand & Co år 1862 som Högbo Stål & Jernverks AB med Pehr Murén som en stor ägare. Via internationella handelskontakter köpte G.F. Göransson patentet för att använda Bessemermetoden i Sverige och lyckades 1858 genomföra framgångsrika praktiska försök vid Edskes masugn.

1866 gick dock Högbo Stål & Jernverks AB i konkurs trots att man hade monopol på den nya stålframställningsmetoden. En stor anledning till konkursen var att företaget förutom Pehr Murén och Göransson som finansiär och långivare hade spekulanten och stadsmäklaren Johan Holm. Holm utvecklade på 1850-talet en omfattande bankirrörelse i Stockholm och blev snabbt en storinvesterare i grosshandel, rederier, Nyköpings Mekaniska Verkstad, Valdemarsviks kopparverk, Nyqvarns pappersbruk samt stålverk. Även en annan av den tidens spekulanter, Pontus Kleman, svärson till L.J. Hierta och gift med Bertha Hierta (1836-?), var stor ägare i Högbo som också ägde Garpenbergs bruk fram till konkursen. L.J. Hierta var själv gift med Wilhelmina Fröding (1805-1878) från en av Göteborgs rika grosshandlarfamiljer. Hon var dessutom kusin till bröderna Oscar och Emil Ekman från den tidens inflytelserikaste finansfamilj i Sverige.

Pontus Kleman hade redan 1855 investerat i Norrbottens järnmalmsfält, tillsammans med Viktor Kjellberg. De hade köpt rättigheterna från det svenska kungahuset. 1860 sålde han dock dessa intressen till The Gellivare Co Ltd i England. Han hade även 1857 genomfört praktiska försök att tillverka stål enligt Bessemermetoden vid Dormsjö masugn (Dormsjö bruk). Dessa försök leddes av ingenjören John Leffler. Oaktat detta köpte alltså Göransson rätten till bessemermetoden i Sverige och även hans försök vid Edskes masugn leddes till en början av nämnde Leffler. Att Kleman därmed också kom att bli en av delägarna i Högbo Stål är då inte så förvånande.

På samma sätt var Kleman också inblandad i starten av ett av södra Norrlands större skogsföretag, nämligen  Gefleborgs Sågverks Bolag från början av 1850-talet. 1852 ombildades blaget till aktiebolag och bytte namn till Bergviks AB. De första direktörerna i bolaget var tre stockolmsgrosshandlare samt häradshövding Walfrid Enblom som också blev bolagets förste disponent(1853-1857). Grosshandlare Pontus Kleman, bolagets andre disponent var förmodligen med redan vid bolagets tillkomst och förmedlade engelskt kapital till bolaget. 1867 gick bolaget i konkurs i likhet med andra företag som ägdes av kretsen runt Kleman, Holm, Hierta, Murén och Göransson. Bolaget rekonstruerades med engelskt kapital, bankirfirman J Thomson, T Bonar & Co, och ombildades 1877 till Bergvik & Ala AB och 1888 till Bergvik & Ala Nya AB.

Johan Holms bankirrörelse hade dock lånat ut och investerat mer än man egentligen förmått, lånen han tagit upp på olika håll kunde inte betalas och 1865 var konkursen ett faktum. En konkurs som alltså drog med sig Högbo, G.F. Göransson personligen, Kleman (konkurs 1866) och handelshuset Tottie & Arfwedsson. Kleman fortsatte efter konkursen sin verksamhet som affärsman i Frankrike.

Företaget omorganiserades dock igen, nu med en annan Göransson, Anders Henrik Göransson, som huvudägare, men nu tillsammans med Pehr Murén (1805-1888) och  L.J. Hierta (Aftonbladets ägare). Namnet blev nu Sandvikens Jernverks AB. Murén  blev styrelseordförande och Anders Henrik Göransson (1843-1910), son till G.F. Göransson blev disponent.

Förutom engagemangen i Aftonbladet och en stor tryckeri- och förlagsrörelse så hade L.J. Hierta intressen  i  flertalet av de bolag i Gävle där Pehr Murén också var delägare, såsom Gefle Manufaktur AB 1849, Gävle-Dala Järnväg AB 1854, Korsnäs Sågverks AB 1855 och Gefleborgs Enskilda Bank. Han hade dessutom intressen i textilindustrier i Stockholm, samt var en av de som låg bakom starten av  Liljeholmens Stearinfabrik 1841, Sunds sågverk 1856 (tillsammans med EJ Hammarberg, B. Almqvist och AP Hedberg), Munksjö pappersbruk 1862 och Stockholms Superfosfatfabrik år 1871 (en av föregångarna till dagens Akzo-Nobel). Den finans- och ägargrupp som Hierta byggde upp upplöstes dock vid hans död då han inte hade någon arvtagare. Centrum för hans lilla imperium var från 1850-talet en grosshandelsrörelse som fungerade som tillverkningsföretagens inköps- och försäljningsorganisation.

Murén var en av Gävles rikaste personer och testamenterade medel till bland annat Borgarskolan. När alla av Murén själv angivna donationer var genomförda och släktingarna fått sitt återstod 650.000 kronor till Gävle stad. Pengarna placerades i P. Muréns donationsfond, och räntan därifrån gav medel till att bygga bland annat Murénska badhuset.

Läs mer: GD,

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Powered by Qumana

Series Navigation<< Ennes – en av Gävles rikaste köpmannafamiljerBrodin – redarfamilj i Gävle >>
Advertisements