När politiker begår brott så uppmärksammas det ofta rejält. Ibland uppmärksammas det också att politiker begått brott innan de vara aktiva eller förtroendevalda. Just nu är det en tjuvåkande folkpartist i Göteborg, Rocio Fernandez, som uppmärksammas och Carl Bildt förstås. Tidigare har det varit licensfuskande, betygsfuskande ministrar, svartbyggande och skattetfifflande ministrar i den borgerliga regeringen. Ett par av dessa fick avgå, det gällde den skattefifflande Borelius, den licensfuskande kulturministern Stegö Chiloé. Littorin fick sitta kvar trost betydsfiffel, handelsminister Björling får sitt kvar trots svartbyggefiffel och andra ministrar som fuskade med TV-licensen fick sitta kvar.
Så det är inte självklart att en minister inte kan vara fifflare och/eller brottsling. Uppenbart kan man vara det i viss fall. Dels beror det förstås på vilken typ av uppdrag man har, är man kulturminister är det svårt att försvara att man inte betalar TV-licens, men i ett annat fall kanske det inte gör så mycket. Är man justitieminister kanske det vore problematiskt om man var skyldig till nåt allvarligare brott, men Bodström hade ju faktisk rökt hasch som ung. Om man är handelsminister kanske man inte ska skattefiffla (även om det kan var lagligt, somd et ju tycks ha varit i Borelius fall).
Men faktum är att jag tror att det inte är sådana saker som avgör om man kan sitta kvar på en ministerpost eller på ett annat politiskt uppdrag om man begått brott. Jag tror att man kan sitta kvar om man har en stark förankring i den politiska eliten och/eller inom den svenska överklassen som sådan. En klassfråga alltså.
Jag anser inte att man ska tvingas avgå för brott eller övergrep man begick när man var ung, långt innan man blev politiker. Framförallt inte om de inte är relaterade till det uppdrag man som politiker har. Sådant vore orimligt. Tidgare kriminella måste också kunna bli politiker. Jag sner nog att man som aktiv politiker och minister måste sköta sig bättre än de flesta människor för att det förtrende från vanligt folk som behövs för politiska uppdrag ska finnas kvar. Men alla brott måste också sättas i relation till det uppdrag man har.
Skulle därför Carl Bildt befinnas skyldig till folkrättsbrott så ska han inte kunna sitta kvar om utrikesminister, även om brottet begicks innan han var minister. Det är ett allvarligt brott och det har direkt bäring på hans uppdrag som utrikseminister. Nu är han förhoppningsvis inte utrikesminister när detta ventuellt händer då högern förhoppningsvis förlorar valet höst.
När det gäller den folkpartistiske tjuvåkaren i Göteborg finner jag ingen större anledning att vara upprörd. De flesta göteborgare har säkerligen tjuvåkt nån gång i sitt liv. Det är lätt att göra och ibland vill man inte betala för att åka två hållplatser. Det nya biljettsystemet och svårigheten att köpa biljett ombord på kollektivtrafikfordonen har säkerligen också lett till att ytterligare några stycken åkt gratis.
Om en politiker kan fortsätta vara politiker om denne begått brott beror alltså som jag ser det på position i kombination med brottets karaktär och tidpunkt. Men det ska inte bero på vilken klass vederbörande tillhör eller vilken förnakring personen har i eliten, som det uppenbarligen delvis gör idag. Det finns inga fasta hållpunkter eller klara regler utan sådant får avgöras från fall till fall.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Politiker, Carl Bildt, Moderaterna, Folkpartiet, Skattefiffel, Tjuvåkande, Svartbygge, Betygsfusk, Licensskolk, Rocio Fernandez, Brott, Klass, Politik, Samhälle
Relaterat:
Pingback: Expressen: ”utrikesminstern skördar vad han sått” « Röda Berget
Pingback: En fråga om förtroende. | annarkia
Pingback: En hund begraven i fallet Littorin? | Svensson
Pingback: Littorin-affären handlar om sexköp | Svensson