Syftet med politiskt arbete är inte att vinna väljare

I alla fall inte med vänsterpolitiskt arbete. Syftet med politiskt arbete på vänsterkanten ska vara och måste vara att medvetandegöra människor och att ge människor verktyg och möjligheter att analysera och förändra sin egen verklighet. Vänsterns arbete ska syfta till att få människor att ta vardagen i sina egna händer så som folket i arabvärlden gjort. Syftet ska inte vara att få människor att rösta på vänstern. Människor ska vara subjekt, inte objekt som genom valpropaganda och lämpliga handlingar ska fås att rösta vart fjärde år.

Men objekt och passiv röstboskap är uppenbarligen Ida Gabrielssons syn på människor. Hon vill inte att man ska arbeta för att människor ska ta tag i sin egen verkligheten, hon vill att vänsterpartiet ska bli en slags alternativ socialbyrå. Inget fel på sånt arbete i sig, men det är inte den politiskt arbetande vänsterns uppgift. Att bli människors ombud är lite som att betrakta människor som inkapabla att att itu med sin egen verklighet. Det är att låta människor bli objekt för välgörenhet, precis på samma sätt som när högern vill att föreningar ska ta över socialt arbete och liknande. Eller när högern inte vill betala skatt, men vill ha avdrag för välgörenhet.

Vi har i arabvärlden sett att människor kan ta tag i sin egen verklighet. För det krävs att man organiserar sig. Fackföreningar, hyresgästföreningar och andra organisationer är ett sätt att organisera gemensam kamp. Vi i vänstern måste arbeta på att organisera människor i kamp för sina rättigheter, vi ska inte agera ombud, välgörare osv. Det förändrar inte världen, för det kan endast människors gemensamma kamp göra. Det är vänsterns uppgift att försöka ge människor möjligheter att organisera sig i i kamp. Inte att kämpa istället för att vanligt folk kämpar, inte att agera socialhjälp, inte att agera ombud. Ida Gabrielsson har alltså helt fel och min uppfattning är att hons sprungit vilse i det svenska ombudsmannasamhället och parlamentariska illusioner.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Anonym

    Ex-maoistpartiet i Holland har dock haft framgång med en sådan modell.

    • Nej, de har haft framgång genom att arbeta med att organisera människor i kamp (jag har diskuterat frågan med fler kamrater från deras avdelning i Rotterdam, som också är medlemmar i Fjärde Internationalen). De har också arbetat på det sättet som Gabrielsson föreslår, men enligt de jag pratat med är det inte nyckeln till deras tidigare framgångar, men det kan ha gett en del tillfälliga framgångar i opinionen utan att ge några egentliga förändringar i befolkningens åsikter och uppfattningar . Framgår som dock inte visat sig vara mycket värda i längden då organiserandet av folk för att ta tag i sin egen verklighet inte varit tillräckligt. Röster på SP i Holland har därför snabbt förvandlats till röster på extremhögern

    • Nej, de har haft framgång genom att arbeta med att organisera människor i kamp (jag har diskuterat frågan med fler kamrater från deras avdelning i Rotterdam, som också är medlemmar i Fjärde Internationalen). De har också arbetat på det sättet som Gabrielsson föreslår, men enligt de jag pratat med är det inte nyckeln till deras tidigare framgångar, men det kan ha gett en del tillfälliga framgångar i opinionen utan att ge några egentliga förändringar i befolkningens åsikter och uppfattningar . Framgår som dock inte visat sig vara mycket värda i längden då organiserandet av folk för att ta tag i sin egen verklighet inte varit tillräckligt. Röster på SP i Holland har därför snabbt förvandlats till röster på extremhögern

  • Anonym

    Ja, den politiska mobiliseringen är förstås viktigast. Men som komplement är det en intressant tanke.

    • Ja tanken är intressant och 0m resurser finns kan man använda det som ett komplement till självorganiseringen. Flyktingrörelsen arbetar ju på det sättet. Både med hjälpverksamhet, jurister, mat osv och med flygblad, opinionsbildning, mobilisering osv. Men i sig själv räcker inte hjälpverksamhet.