Lefebure

Del 6 av 39 i serien Stockholms handelshus på 1700-talet

Henri Lefebure (1663-1714) fick burskap i Stockholm år 1692 och startade en handelsfirma omkring 1705. Från hans död till cirka 1730 tycks verksamheten ha legat nere. Från den tiden och framåt drevs handelsverksamhet av sonen Jean Henri Lefebure (1708-67) som fick burskap 1731. Handelshuset ökade sin export av järn stadigt fram till 1760-talet men gick under på grund av räfsten mot Växelkontoren vid mitten av 1760-talet. Jean Henri Lefebure var en av dem som fick böter i rättegångarna och han dog också strax därefter varvid handelshuset upphörde. Sonen Jean Lefebure ägande sig huvudsakligen åt bruksegendomarna.

Henri Lefebure var gift med Maria Bedoire (1685-1725) och hans son med dennas brorsdotter (dvs sin kusin) Charlotta Bedoire (1712-73). Kontakterna med handelshuset Bedoire underlättade säkert verksamheten och expansionen i företaget. Från slutet av 1740-talet tycks Bernhard Burmeister ha varit delägare och firman gick under namnet Jean H. Lefebure & Co år 1750 samt Jean H. Lefebure & Burmeister år 1760.

Samtidigt som firman var en av de större järnexportören med en stadigt ökande export av stångjärn fram till undergången var firmans export av tjära också betydande. Handelshuset Lefebure var en firma som i huvudsak sysslade med export och med import endast i mindre skala.

År, exportvärde i rdr, importvärde i rdr

1730, 43 000, 6000
1740, 65 000, 13 000
1750, 83 000, 25 000
1760, 168 000, 20 000

När det gällde järnexporten var handelshuset Lefebure det femte största i Stockholm år 1730 och det näst största år 1760. Lefebure handlade i huvudsak med länder utanför Östersjöområdet. Lefebure var också en stor exportör av koppar och mässing. Bland annat ägde han mässingsbruket i Norrköping. Detta övertogs vid hans död av sonen Jean Lefebure-Lillienberg som 1777 sålde det till Elias Pasch.

Genom förlagsgivning (förskottslån för att garantera produktion vid järnbruken) så kom Lefebure att efterhand skaffa sig en del järnbuksegendomar. Han lämnade bland annat förlagslån till Fredrik Rothoff för Carl Gustaf Stads stålbruk år 1754. Detta bruk klarade dock sina åtaganden så det övertogs aldrig av Lefebure. 1764 köpte dock Jean Henry Lefebure Gimo bruk. 1806 såldes det av ättlingarna till familjen Reuterskiöld.

Jean Lefebure-Lillienberg, son till Jean Henri Lefebure, ägare i Rånäs bruk år 1770 tillsammans med Fabian Löwen. Den senare som hade lånat den tidigare bruksägaren,  familjen Stenbock, och Lefebure hade givit förlagslån. 1755 sålde Löwen sin andel i bruket till Lefebure. På 1770-talet införlivade Jean Lefebure-Lillienberg också Borgöhl i Östergötland samt Björkborn och Bofors i Värmland i bruksrörelsen. Den sammanlagda produktionen vid bruken var mellan 800 och 900 ton årligen. Även Rånäs bruk övertogs av familjen Reuterskiöld år 1806.

För övrigt var Jean Henry Lefebure också en betydande redare och ägde en hel del fastgheter i Stockholm. Andelar i fartyg motsvarade 10% av hans förmögenhet när han dog och fastigheter motsvarade 5%. Han hade dessutom en mängd andra placeringar i företag och aktier. Exempelvis stora poster i såväl Ostindiska kompaniet andra oktroj (bolaget från 1753, oktrojen från 1746) och i den tredje oktrojen, 4 lotter (aktier) i ett sockerbruk på Lilla Nygatan i Stockholm, 2 lotter i Trollhätte slussverk, 7 i Flors linnefabrik, 100 i Sjöassuranskompaniet, 127 i Generaltullarrendet, 20% av en segelduksfabrik, 1/16 i stora varvet, 8 lotter i Vadstena kammarduksfabrik, 8 i Tomtebo koppargruva, 5 i Västra Silvberget, 24 i fiffelbolaget Dals Bergs Societet och 10 i Nyländska saltfiskeriet. Placeringar av detta slag utgjorde 11% av Lefebures tillgångar när han dog.

Andra källor:
Kurt Samuelsson, De stora köpmanshusen i Stockholm 1730-1815, 1951
Staffan Högberg, Utrikeshandel och sjöfart på 1700-talet, 1969

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Alnoor & IssendorffHandelshuset Plomgren >>
About these ads