”Röd” klass avslöjad

Den nya klassenBokklassiker
Den nya klassen
Milovan Djilas
Natur och Kultur

”Röd” klass avslöjad

Milovan Djilas gick från vicepresident under Tito till politisk fånge i Jugoslavien, sedan han krävt demokratisering. Redan några år innan Maos Kina attackerade Sovjet för att ha blivit ett nytt statskapitalistiskt samhälle gjorde han samma analys av realsocialismen.

Senare visade det sig att även maoismen var ett nytt hycklande klasssamhälle, men det har jag kommenterat i många andra recensioner. Jag tycker dock att Djilas bok från 1957 fortfarande håller för att läsas av den som vill förstå kommunismens kollaps. Citat ur boken:

”Det är byråkratin som formellt använder, förvaltar och kontrollerar både den nationaliserade och socialiserade egendomen och hela samhällslivet. Byråkratins roll i samhället, d.v.s den monopolistiska förvaltningen av och kontrollen över nationalinkomst och nationalförmögenhet, ger den en speciellt privilegierad ställning. De sociala relationerna liknar statskapitalism, detta desto mer som genomförandet av industrialiseringen inte sker med kapitalistisk hjälp utan med hjälp av statsmaskineriet. Det är ju den privilegierade klassen som fyller denna funktion och utnyttjar statsmaskineriet som täckmantel och redskap.

Äganderätt är inget annat än rätten till vinst och kontroll (= resurser och makt, min kommentar). Om man definierar klassförmåner med hjälp av denna rätt, har de kommunistiska staterna när det kommer till kritan upplevt att det uppstått en ny form av äganderätt eller en ny och härskande klass.

I verkligheten har kommunisterna varit oförmögna att handla annorlunda än någon härskande klass före dem. I tron att de höll på att bygga upp ett nytt och idealistiskt samhälle byggde de det åt sig själva på det enda sätt de kunde. Deras revolution och deras samhälle framstår inte som vare sig slumpartade eller onaturliga utan som en självklar sak för ett visst land under bestämda skeden i dess utveckling. På grund härav spelar det ingen roll hur omfattande och omänskligt det kommunistiska tyranniet må ha varit – under en viss period, d.v.s. så länge som industrialismen pågår, måste och kan samhället uthärda detta tyranni. Dessutom framstår detta tyranni inte längre såsom någonting oundvikligt utan uteslutande såsom ett sätt att säkerställa en ny samhällsklass plundring och privilegier (= resurser och makt, min kommentar).

I motsats till tidigare revolutioner har den kommunistiska revolutionen, som genomfördes i syfta att avskaffa allt vad klasser hette, lett till den mest fullkomliga maktställning för en viss ny klass. Allt annat är bländverk och illusioner.”

”Den speciellt utmärkande egenskapen hos denna nya klass är dess kollektiva ägande”. ”Kollektivt ägande i olika former har funnits i alla tidigare samhällen. Alla gamla orientaliska despotier grundade sig på statens eller kungens ägandeprerogativ”.

”Kommunisterna har inte uppfunnit det kollektiva ägarskapet såsom sådant, men de har uppfunnit dess allomfattande karaktär, som sträcker sig längre än under tidigare epoker, längre till och med än i faraonernas Egypten. Detta är allt som kommunisterna åstadkommit.”

Tänk om vänstern i sin helhet hade lyssnat först på Trotskijs kritik av realsocialismen som en byråkrati, och senare på Djilas avfärdande av den som ett nytt klassamhälle. Tänk så mycket längre vi hade kunnat vara idag på vägen till ett verkligt socialistiskt samhälle! Där vanligt folk i jämlikhet delar på makten och resurserna.

Hans Norebrink

Läs mer: Marxistarkiv1, 2Internationalen, HDAxess1,  234SVDAB1, DN1 2 3AB23, 45678, DN4, AB9, DN5, AB10, DN6

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements