Olof Palme – arbetarrörelse och överklass

Del 4 av 4 i serien Olof Palme

Olof Palme var en central politiker under min uppväxt och under mina tonår på 1970-talet. Han förblev en central politiker intill att han blev mördad. Folk upphör inte att fascineras av honom, men det finns ett problem med många skildringar, arbetarrörelsen som Olof Palme var en del av glöms bort. Så här skriver Göran Greider i Aftonbladet:

Jag ser den tre timmar långa dokumentären om socialdemokraten Olof Palme och tvingas notera att inte en enda gräsrot kommer till tals. Är de utrensade? Föll Palme ner från natthimlen?

Ett långt följe av barndomsvänner från Östermalm, statsvetare, Palmepojkar och journalister bidrar till att måla det tunga porträttet i olja. Och plötsligt står vi där med en fantastisk gestaltning av vad politik reducerats till i dag: Personer och förtroendet för personer, allt analyserat av en elit. Arbetarrörelsens tusenden får medverka som filmkuliss, men samma öde drabbar också den breda anti-auktoritära vänsterrörelse som i filmen gästspelar med sina ­Stalinporträtt och inget mer. Löntagarfondsfrågan, som kan sägas utgöra arbetar­rörelsens interna vänsteruppsving, analyseras i huvudsak av Kjell-Olof Feldt! Gick det inte att hitta något litet klipp av Meidner eller från den entusiastiska LO-kongress som antog förslaget?

[…]

I dokumentären krymps begreppet politik ner till att handla om personligheter. Omedvetet cementerar regissörerna därmed den bild vi har av politiken och politikerna i medialiseringens och åskådardemokratins era. Det enda som någonsin skrämt borgerligheten är organiserade människor men ur djupet av en borgerlig, individfixerad tid frågar speakerrösten i stället: ”Hur ska man beskriva en människa som sätter allt i rörelse?”.

Göran Greider har naturligtvis rätt på ett plan. Olof Palme var ett resultat av arbetarrörelsen, det var inte Palme som skapade rörelse utan rörelsen som skapade politikern Olof Palme. Men denna rörelse hade också många baksidor vid sidan av de framsidor som ledde till välfärdsstaten Sverige. Palme arbetade som ung för CIA, Palme arbetade för svensk underrättelsetjänst och i likhet med många andra socialdemokrater var han en person som hatade kommunister och kommunismen. Han ljög om Geijeraffären (bordellhärvan), han var med och organiserade olaglig åsiktsregistrering och övervakning. Palme ljög i samband med IB-affären och deltog i smutskastning av journalister. Samtidigt som Olof Palme som politiker var ett resultat av arbetarrörelsen och dess värderingar så kom han från överklassen.

Läs också: Olof Palme – CIA-agentenOlof Palme – säkerhetsagentenOlof Palme – kommunisthatarenPalme – försäkrings- och bankfamiljen

Intressant?
Bloggat: Kulturbloggen, Andrén,
Borgarmedia: DN, SVD1, 2, 3, 4, 5GP1, 2, 3, 4HD1, 2, 3, 4, 5, 6, Skanskan, AB,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Olof Palme – kommunisthataren
About these ads