Absurd och bra arbetarroman

kott_o_blod-250x404Boknytt
Henrik Johansson
Av kött och blod
Federativs förlag

Absurd och bra arbetarlitteratur

Efter några sidors läsning blev jag upprymd, tre hundra sidor senare var jag övertygad; romandebuterande Henrik Johansson har anslutet sig till skaran författare som håller på att göra den svenska arbetarlitteraturen till en viktig röst i det offentliga samtalet.

”Av kött och blod” presenteras av Adlibris som skriven av en ny svensk deckarförfattare. En presentation som möjligtvis kan ge försäljningen en skjuts framåt. Men en deckare? Nej, definitivt inte.

Visserligen skildras ett bestialiskt mord i bokens slutskede, men det är också allt. Johansson bryter mot alla regler för hur en bra deckare ”bör” se ut. Inte bara för att läsaren på förhand får veta vem som är mördaren och hans motiv. Författaren bemödar sig inte heller om att dramatisera handlingen för att tillfredställa eventuella deckarfantaster.

Här är det en helt annan spänning som gäller. Med humor, ibland torr likt urgammal papyrus, beskriver Johansson livet på en restaurang i Malmö. En arbetsplatsskildring som övergår i rena absurditeter. Efter år av trakasserier, där aktieägarnas krav på vinstmaximering genomsyrar all verksamhet, planerar personalen att mörda sin chef. Alla, utom en, hoppar av mordplanerna. Mördaren bygger däremot en mördarrobot, en ”Golem” av blodigt kött från restaurangköket, därav titeln. Mördaren programmerar skickligt köttroboten till att utföra det grymma mordet.

Låter det absurt?

Det är absurt. Men det är också en av bokens styrkor. Henrik Johanssons roman stannar inte bara vid att vara lovvärd, han lyckas med konsttycket att förena absurditeter, humor och allvar med arbetarlitteratur så att det blir trovärdigt. Miljöbeskrivningarna och konflikterna mellan ledningen och personalen, men också inom personalgruppen och ledningen är utmärkta. Sen kan man diskutera det lämpliga i att mörda sin chef istället för att ta strid för en förändring. Men eftersom boken är skriven med en absurd humor har det ingen betydelse. Henrik Johanssons ambition har inte varit att skriva en politisk korrekt bok.

Kristian Lundberg skriver i ett efterord om Henrik Johanssons debut: Imponerande. Det är en beskrivning som jag med viss tvekan håller med om. Henrik Johansson kan ännu bättre än så här, särskilt i personporträtten som jag inte lyckas komma riktigt nära.

Med förväntan ser jag fram mot Henrik Johanssons fortsatta författarskap.

Gay Glans

Läs mer: Bernur, Röda Malmö, Debutantbloggen, Vargnatt, Boktanken, woad, Goodreads, Västmanländskan, CRM Nilsson, Bokslukare,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

About these ads