God man – ett problemfyllt uppdrag

Moderaten Bino Drummond tycker i en debattartikel i SVD att de som inte själva har möjlighet att ta hand om sig själva ska få bestämma vem som ska vara god man eller förvaltare. Hur tänker han då? Problemet är ju att de som får god man eller förvaltare faktiskt inte klarar av den typen av beslut. Jag har också svårt att se hur nån av de jag varit god man för skulle ha kunnat skriva på en framtidsfullmakt. Det är ju något som bara verkar vara möjligt för äldre som kan tänkas behöva en god man eller förvaltare i framtiden.

Bland de som jag varit god man för så var en person en tungt kriminell som trodde han skulle kunna slippa sina skulder till kronofogden med hjälp av en god man. Han behövde ingen god man, han kunde ta hand om sig själv, men försökte utnyttja systemet.

En annan ville inte ha god man, räkningarna låg i drivor i köket och endast hoten om vräkning och avstängning fick honom att gå med på god man. Han behövde otvivelaktigt en god man, rörelsehindrad och deprimerad som han var. Dessutom med alkoholproblem. Han kunde inte välja eller bestämma själv om eller vem han ville ha som god man. Om det hade varit som Bino Drummond vill ha det hade han dött för länge sen.

Hos en tredje så var lägenheten fylld av saker och skräp upp till ungefär en meters nivå, på vissa ställen ännu mer. En smal gång från ytterdörren till sängen och en fåtölj framför TV:n var allt som fanns att röra sig. Denne man kunde inte bestämma nånting själv. Ringde en försäljare köpte han alltid nåt, erbjöds han fina erbjudanden på stan tog han dem alltid. Men frågade man honom så klarade han sig bra. Inte behövde han en god man. Inte behövde han hjälp. Det var dock inte svårt att få honom att gå med på att ha en god man. Lättövertalad som sagt. Dessutom hade han en viss förmögenhet, något som gjorde en nära anhörig eller nån av de vänner som utnyttjade hans snällhet och godtrogenhet olämpliga som gode män. Hade det varit som Bino Drummond föreslår med en så kallad framtidsfullmakt hade han blivit blåst på allt han ägde.

I övrigt innehåller dock Bino Drummonds debattartikel i SVD en del bra synpunkter. Systemet bör bli mer rättssäkert, både för de personer som har god man eller förvaltare och de personer som är gode män. Bino Drummond föreslår förutom sitt dåliga förslag också några ändringar som kan vara bra för den som har god man eller förvaltare:

Bättre omprövningsmöjligheter behövs också när människors förutsättningar förändras. Någon som behövde hjälp med räkningarna förr kanske inte behöver samma hjälp idag. Det finns ett systemfel någonstans när tiden bara går utan att stödbehov avpassas efter förändrade förhållanden. Det kan mycket väl vara så att den enskildes situation försämras och då kan det också bli nödvändigt att stärka stödet från samhället och omvänt. Det är viktigt att det stöd som ges ligger i nivå med det behov som finns. Eftersom konsekvenserna är så stora för den enskilde finns anledning att se över hur detta går till praktiken. För alla som hanterar frågor om människors rätt till rådighet över sin egen person är detta viktiga frågor. Vi behöver ställa oss frågan på vilka grunder och under vilka förhållanden det är rimligt att medborgare fråntas sin rätt att råda över sig själva.

Men han skriver inget om de problem man kan få som god man. När man är god man så kan de man är god man för (huvudmannen) exempelvis gå till banken och ta ut pengar själv. Sen kräver överförmyndaren att jag som god man ska redovisa vad pengarna används till. Annars blir det en anmärkning eller så fråntas man uppdraget. Idag löses problemet genom att huvudmannen får skriva på ett papper om de uttag han gjort privat, dvs denne får intyga hur mycket han själv tagit ut.

I ett fall så tog huvudmannen ut lite lön kontant från sin arbetsgivare. Det betydde att det var skillnad på den summa jag som god man kunde redovisa och den summa som angavs på kontrolluppgiften från arbetsgivaren. Om jag som god man inte redovisade dessa pengar skulle jag få en anmärkning menade överförmyndaren. Huvudmannen vägrade intyga att han tagit ut kontant lön.

Till slut så är det en god man eller förvaltares ansvar att se till att behovet omprövas. Upplever man att huvudmannen klarar sig själv så kan man ansöka om att bli entledigad. Det har jag gjort två gånger. I det ena fallet på grund av en flytt, huvudmannen flyttade till en annan ort, och i det andra fallet på grund av att personen inte behövde en god man och dessutom inte tillät att jag som god man fick sköta nånting. Uppdraget gick dessutom inte heller att sköta längre av andra skäl. Han satt nämligen i fängelse i Italien.

Ett vanligt problem som god man är också att man blir hotad på olika sätt, bland annat med våld. Det har hänt mig flera gånger och hot har kommit från flera olika huvudmän.

Som god man upplever jag att man har många skyldigheter, men inga som helst rättigheter.

Att systemet med gode män och förvaltare är fyllt av problem och ganska rättsosäkert för alla inblandade är för mig uppenbart. Men det är svårt att hitta riktigt bra lösningar som jag ser det.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

About these ads