Jag gillar smala kvinnor

Eller egentligen en smal kvinna. Ett konstaterande som inte direkt är en sensation för den som känner mig. Jag har levt med samma kvinna i 30 år och hon är smal och liten. Jag gillar henne. Därmed avviker jag från den manliga normen om jag ska tro krönikören Karl-Johan Karlsson i Expressen. Han gillar uppenbarligen kvinnor med lite kurvor och verkar utgå från att det därmed är vad de flesta män gillar. Personligen har jag ingen aning om vad män gillar rent generellt och det tror jag inte Karlsson har heller (fast det finns säkert undersökningar). Jag har för övrigt inga synpunkter på hur kvinnor ska eller bör se ut. Jag vet vad som tilltalar mig personligen, men jag generaliserar inte mäns smak eller nåt ideal utifrån det.

Jag tycker dock inte Karlssons krönika är så speciellt vansinnigt korkad som en del kommentatorer på Twitter tycker. Naiv är den ju, men kritisk mot modeindustrin. Det senare är ju onekligen bra. Dessutom kritisk mot unga tjejers ideal så som Karlsson upplever dem. Med tanke på att jag inte tror att han egentligen har koll på hur det egentligen är med unga kvinnors ideal heller så är det kanske inte så smart av honom att skriva en sådan krönika som han skrivit. Samtidigt har ju också en del kritikerav hans krönika formulerat sig bra, exempelvis Julia Skott, och det är lätt att hålla med:

Jag blir så sjukt trött på det här. Vet inte riktigt var jag ska börja. Men vi kan börja med det här med att killar minsann gillar det ena och det andra. För det är så många som säger det, antingen till någon specifik person eller i allmänhet — att det är minsann jättemånga killar som föredrar ”normala” tjejer, vad fan det ska betyda, eller mulliga tjejer. Och visst, det kanske är fint tänkt, men mitt existensberättigande, eller någon annans, ligger inte i att någon finner mig knullbar. Jag ska inte muntras upp med att det faktiskt finns folk som tycker att jag är snygg. Definitivt inte som en av huvudpoängerna i ett resonemang om normer och ideal. Det som saknas i debatten är inte att män tar sig rätten att tala om kvinnors kroppar.

[…]

Nej, jag kommer aldrig smila med i en diskussion som hyllar vissa kvinnokroppar över andra bara för att du råkar tycka att sjuttioåtta kilo är snyggare än femtioåtta.  Folk har olika mer eller mindre given kroppsform, och varken naturligt smal eller naturligt tjock är någonting man ska lastas eller hånas för. (Ej heller ”onaturligt” smal eller tjock, bara så vi är på det klara.) En riktig kvinna är någon som definierar sig som kvinna, fuck you very much.

Det är jättebra att diskutera och kritisera idealen och normerna och de bilder vi möts av i offentligheten. Och det är fullt möjligt att Karlsson har rätt i att killar borde komma med i den debatten, för att det inte bara ska vara tjejer som för den. Men det som behövs är inte en hundratrettifjärde trött litet-sägande krönika om att idealen är konstiga, tjejer mår dåligt, kurvor är snyggt. Det som behövs är inte att män säger saker som kvinnor redan sagt sjukt länge, det som behövs är inte att killar kommer med i diskussionen för att godkänna tjejer som snygga.

En naiv och onödig krönika som slår lite fel, även om det kanske inte var meningen. Så kan man nog sammanfatta vad jag tycker om Karlssons alster. Jag är därvidlag inte mer uppröd än Sanna Rayman i SVD.

Intressant?
Media: DN,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

About these ads

  • Mentat57

    Nåja, jag uppfattar snarare krönikan som ett sätt att påpeka att män generellt sett inte är intresserade av det extremt smala idealet som man kan se på catwalken och det har han säkert rätt i. Vad han framhåller är ju att det där kvinnoidealet helt enkelt inte kommer från (heterosexuella) män utan någon annanstans ifrån. Att då klaga på att ”män har synpunkter på kvinnors utseende” blir då litet ”goddag yxskaft”

    Bloggposten bevisar i alla fall att näthat uppenbarligen inte är riktat mot just kvinnor, vilket annars gärna påstås i den offentliga debatten. I Twitterflödet fanns det gott om näthatande kvinnor som spydde sin galla över en man. Vi kanske skall se det som ett framsteg för jämställdheten?