Gustaf Douglas – säkerhet och vård

Del 1 av 11 i serien Privatiseringsoligarkerna

Gustaf Douglas är en av många personer som delvis blivit rika på privatiseringen av välfärden. Född adlig och uppvuxen på ett gods, Stjärnorp, i Östergötland. Han gifte sig så småningom med en adlig kvinna, Elisabeth von Essen, född och uppvuxen på ett större gods, Rydboholm i Uppland.

Han föddes med en silversked i munnen. Men det förnekar han själv. Hans familj var inte rik hävdar han. Ändå tjänade de så mycket att han ansågs kunna klara sig själv ekonomiskt under studierna. Dessutom fick han en mängd aktier av sin far för att leva på under studietiden. Student på Handels i Stockholm och Harvard i USA.

Därefter börskommentataor i Stockholms-Tidningen och sen i tidningen Vi (onekligen lite märkligt, i kooperationens tidning) Därefter konsult på ett managementbolag i Stockholm, Bohlin & Strömberg. Hela tiden med aktiehandel som en andra sysselsättning. En kort tid arbetade han för TV2, han var ordförande i Aktiespararna på 1970-talet och politiskt aktiv, omväxlande för moderaterna och folkpartiet.

1973 blev han så VD i Dagens Nyheter i vilket sammanhang han också lämnade Lidingö kommunfullmäktige där han då satt för folkpartiet. Förutom tidningsverksamheten ägde DN vid denna tid också en aktieportfölj. Douglas vill istället att företaget skulle investera i fastigheter, men det ville inte ägarna, familjen Bonnier. Istället gav sig Douglas in i fastighetsaffärer med Adam Backström och Magnus Lindholm.

De tre kompanjonerna köpte fastigheter på löpande band. Oftast, kanske alltid med lånade pengar. Idén var att räntorna och vinster betalades genom ökade fastighetsvärden. Det fungerade bra. Gustaf Douglas lämnade DN men han lämnade snart också fastighetsbranschen och sina spekulerande kompanjoner. Fastigheterna gjorde Douglas rikare om än inte mycket rik

Istället bildade han Förvaltnings AB Wasatornet, var inblandad i spekulationscirkusen, bland annat i bolaget Skrinet/Herakles, på 1980-talet. En strid om kontroll med Robert Weil som slutade med att Douglas fick köpa investmentbolaget Hevea som sen döptes om till Investment AB Latour. Hjälp till att genomföra och finansiera affären fick han av Carnegie (Asken/Penser) och Sven Salén. När Douglas tog över företaget ägde det stora aktieposter i Boliden, Trelleborg, Ahlsell och Almedahls.

I början av 1986 ägdes Hevea av Förvaltnings AB Wasatornet (38,1%), Carnegie (25,9%) och Aritmos (12,3%). I sin tur ägde Hevea 95% av Securitas, 29,2% av Forsinvest, 5,7% av Boliden vars största ägare var Forsinvest med 19,7% och Herakles (Robert Weil) med 15,7%. I Forsinvest ägde Boliden i sin tur 30%. Dessutom ägde Boliden 25% av Ahlsell.

Senare köpte Trelleborg upp Latours aktier i Boliden för att lösa ekonomiska problem i Latour. 1987 anställdes Melker Schörling som chef för Securitas. Securitas växte och växte. allt mer av ordningen i samhället kom att skötas av privata bolag och det gynnade det växande vaktbolaget som köpte upp lås- och larmtillverkare som Assa (tidigare GKN-Stenman). 1991 börsnoterades Securitas. Bolaget växte snabbt till ett av Europas största vakt- och säkerhetsföretag för att så småningom, 2006 styckas i flera bitar. Det var framförallt  vakt- och säkerhetsföretagen som gjorde Douglas mycket rik. Också en slags privatisering går det nog att hävda.

Gustaf Douglas

Gustaf Douglas

Men Gustaf Douglas deltog också i andra delar av privatiseringsboomen. Sålunda köpte han och Melker Schörling vårdbolaget Partena Care år 2000 och anställde Henrik Borelius från Kunskapsskolan som VD. Företaget döptes om till Attendo Care och såldes efter bara några år till det brittiska riskkapitalbolaget Bridgepoint för 2,2 miljarder kronor. Vinsten till ägarna blev 600 miljoner. 

Partena var från början ett statligt bolag, ABAB, som ingick i Statsföretag (senare Procordia) och som såldes till Volvo när hela Procordiakoncernen såldes 1991. Säkerhets- och vaktbolagen samlades i företaget Partena år 1992. Riskkapitalbolaget IK Invest med Björn Savén i spetsen köpte i samma veva två tredjedelar av Partena och 1993 fusionerade bolaget med Svensk Hemservice AB som länge hade en Peter Weiderman som VD som också ägdes av Procordia. 1995 såldes Partena till franska Sodexho för 1,5 miljarder, Volvo och IK Invest hade investerat 200 miljoner vid det ursprungliga köpet. Sodexho sålde vaktverksamheten til Falck år 1995 och idag är den verksamheten en del av G4S. Weiderman hade vid denna tidpunkt lämnat bolaget. Han skulle senare dyka upp i ett annat privatägt vårdföretag.

Gustaf Douglas är helt klart en av dem som tjänat en massa pengar på privatiseringen av välfärden. Hans spelar dessutom på flera planhalvor samtidigt. Han är också aktiv politiker och medlem av moderaternas partistyrelse där han drivit på för privatiseringar som han själv alltså tjänat stora pengar på:

Gustaf Douglas är företagsledare och medlem av Moderaternas partistyrelse. Han startade sin politiska karriär i Moderaternas ungdoms- och studentförbund. Efter en utflykt till Folkpartiet återvände han till Moderaterna och blev partipolitiskt aktiv i början av 2001.

Gustaf Douglas har varit och är verksam inom en lång rad företag. Han har suttit i minst 17 företagsstyrelser bland annat Assa Abloy AB, Boxholms Skogar AB och Securitas. Han är huvudägare i Investment AB Latour. Han är även aktiv i Stiftelsen Svenska Dagbladet. Enligt Veckans Affärer tillhör Gustaf Douglas en av de 20 personer som är rikast i Sverige med personliga tillgångar på cirka 8 miljarder kronor.

Riskkapitalister som kortsiktigt köper upp och säljer företag och som skattetrixar är inte särskilt populära hos Gustaf Douglas. I en intervju i Dagens Industri 2013 säger han:

”Vi gillar att ha långa förbindelser med de företag vi går in i”.

I en senare intervju i samma tidning förtydligar Gustaf Douglas sina psikter om att betala skatt.

”Jag tycker att de här klagomålen från riskkapitalbranschen är fullständigt absurda. Varför ska man inte betala normal bolagsskatt? Det är klart att man ska”.

Vid millennieskiftet hade vårdföretaget Partena Care stora problem. Det hade expanderat snabbt inom välfärdssektorn under 90-talet och de hade problem med kvaliteten. Flera kommuner var missnöjda och det gick trögt att få nya avtal. I det läget valde ägaren Sodexo att avsluta och de bjöd ut Partena till försäljning. De som köpte Partena var Gustaf Douglas och hans kompanjon Melker Schörling. Som verkställande direktör anställde de Henrik Borelius som kom från Peje Emilssons skapelse Kunskapsskolan. För att bli kvitt bilden av ett problemföretag döpte de om företaget till Attendo Care.

Men Gustaf Douglas behöll bara Attendo i några år. Redan 2005 sålde han och Melker Schörling företaget till det brittiska riskkapitalbolaget Bridgepoint för 2,2 miljarder kronor. Det gav en vinst på över 600 miljoner till de båda ägarna. Gustaf Douglas kommenterade affären i Dagens Industri 2013.

”Det blev en väldigt bra affär. Vi fick bra betalt för det men vi hade tagit risker.”

Enligt Gustaf Douglas var en anledning till försäljningen av Attendo att han såg intressekonflikter mellan det politiska uppdraget och att vara företagare i en välfärdsbransch.

”Det var en allt för utsatt sak att fortsätta med det här. Det fanns en mycket stor risk för att det skulle bli intressekonflikter.”

Nästan som i Ryssland alltså. Men inte riktigt.

Läs mer:

Källor utöver länkat material:

  • Sven-Ivan Sundqvist, Ägarna och makten, 1986
  • Birgitta Forsberg, Svenska miljardärer, 2012
  • Kent Werne m.fl., Den stora omvandlingen, 2014

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Series NavigationPatrik Tigerschiöld – utbildning och data >>
About these ads