Nytt sätt att se på organiserad brottslighet

Begreppet ”organiserad brottslighet” används på ett felaktigt sätt och saknar en tydlig definition. Det får allvarliga konsekvenser för både brottsbekämpningen och för demokratin.  Det menar Amir Rostami, som i sin avhandling i sociologi argumenterar för ett nytt sätt att se på det som brukar kallas organiserad brottslighet.

Amir Rostami

Amir Rostam. Foto: Clément Morin

Amir Rostami argumenterar för att begreppet den organiserade brottsligheten är ett övergripande koncept baserat på en abstraktion av underliggande begrepp som maffia, gäng och kriminella nätverk.

Det nya med Rostamis forskning är att han försöker identifiera de olika mekanismer för social organisering som alla typer av organisationer är uppbyggda av. Det är en skillnad mot tidigare forskning om organiserad brottslighet, som har behandlat organiserad brottslighet som en särart av sociala relationer.

Forskningen och brottsbekämpande myndigheter har i decennier försökt att definiera begreppet organiserad brottslighet, på hundratals olika sätt. Men att försöka definiera begreppet begränsar våra möjligheter att förstå det, menar Amir Rostami, Sociologiska institutionen på Stockholms Universitet. Det får också allvarliga konsekvenser när det, på ett liknande sätt som med terrorism och våldsbejakande extremism, kan användas som en diffus abstraktion för att motivera allmänna inskränkningar i fri- och rättigheter.

– Det stora problemet är att organiserad brottslighet har blivit ett slags verktyg som väldigt enkelt kan användas för att inge fruktan, måla upp hotbilder och vid introduktion av olika lagar, säger Amir Rostami.

”Kriminell organisering” beskriver verkligheten bättre

Amir Rostami är inte ute efter hitta en ny definition på begreppet organiserad brottslighet. Han menar att vi i stället bör använda grundläggande teorier om social organisering för att både förstå och bekämpa den här typen av brottslighet. Därför argumenterar han för att ”kriminell organisering” är ett bättre sociologiskt begrepp att utgå ifrån. Det har han använt för att, tillsammans med Hernan Mondani, studera hur samarbetet och organiseringen ser ut inom fyra olika former av kriminella samarbeten, däribland Hells Angels och organiseringen vid Hallundarånet.

– Vi behöver mer forskning när det gäller kriminell organisering, det vill säga om kriminella samarbeten, men inte primärt om dess omfattning, utan för att undersöka grundläggande organiseringsprinciper, säger Amir Rostami.

Kriminell organisering är alltså inte väsensskild från annan typ av social organisering, tvärtom väldigt lik. Ett exempel på det är kriminellt företagande.

– Det finns extremt mycket litteratur om hur man får företag att fungera bättre. Den lärdomen skulle man kunna använda för att se till att det kriminella företagandet inte ska fungera väl, säger han.

Leder till ineffektivt polisarbete

Att den nuvarande begreppsförvirringen får konsekvenser, visar Amir Rostamis studie av NOVA-projektet, en polisinsats som gjordes mot kriminella gäng i Stockholm början av 00-talet. Insatsen framställdes som en succé i media av polisen, medan den i själva verket hade ett mindre lyckat resultat.

– De utgår från EU:s definition av organiserad brottslighet, och studien visar hur fel det kan slå när ett förvirrande begrepp används för att målstyra operativ polisverksamhet, säger han.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

About these ads