En del politiker lätt hysteriska efter terrroristdådet i Stockholm

Sverige har drabbats av sitt första islamistiska terroristdåd med dödsoffer. Antalet terroristdåd de senast 20 åren där folk dött har varit 3. Två högerextremistiska terroristdåd och ett islamistiskt. Utan dödsoffer så kan vi räkna till ett islamistiskt för 7 år sen och tre högerextremistiska bara det senaste halvåret. De ständigt återkommande högerextrema våldsdåden och terroristdåden säger politiker och makthavare ingenting om, de sällsynta islamistiska dåden får dem att bli lätt hysteriska, onyanserade och oseriösa.

Även danska politiker tappar helt koncepterna, men det kanske inte är så förvånande. Politiken i vårt grannland är ju nästan rent rasistisk. Danmark har genom tiderna också haft större problem med terrorism än Sverige. Vänsterextrem terrorism och islamistisk terrorism. De har ju till och med haft inhemska vänsterextrema terroristgrupper, som Blekingegadeligan, något som aldrig funnits i Sverige. Men den i Sverige vanliga högerextrema terrorismen har inte varit så vanlig i Danmark.

Sverige har mycket små problemen med terrorism samt små problem med brottslighet och gängbrottslighet. De senare problemen är större än problemen med terrorism och är de som behöver mer resurser. Mer resurser till bekämpning av en i praktiken obefintlig islamistisk terrorism är meningslöst, för det är väl ingen som tror att polisen och Säpo helt plötsligt skulle börja ägna stora resurser åt den vanligaste terrorismen i Sverige, den högerextrema terrorismen.

Sådana som Rahkmat Akilov eller Anton Lundin Pettersson, ensamma gärningsmän utan organisationskopplingar, går inte att komma åt med polisära metoder. De går bara att komma åt genom att skapa ett samhälle där den typen av terrorister inte kan växa fram. Ett öppet, tolerant, tillåtande samhälle med låg arbetslöshet och bostäder åt alla. Ett samhälle med små ekonomiska klyftor.

Att överreagera som den danska ministern Inger Støjberg eller som Annie Lööf med hennes oseriösa krav på mer pengar för terroristbekämpning ger oss tyvärr inget sådant samhälle utan motsatsen.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Olof Larsson

    ”Att överreagera som den danska ministern Inger Støjberg eller som Annie Lööf med hennes oseriösa krav på mer pengar för terroristbekämpning ger oss tyvärr inget sådant samhälle utan motsatsen.”

    De specifika förslagen är kanske inte det största problemet. Det stora problemet är att händelser som dessa sätter hela den politiska agendan. Det är inte bara Lööf, som springer benen av sig utan Löfven, Ygeman, Kinberg-Batra, Björklund och allt vad de nu heter tävlar också de om att springa fortast. I kampen om tätplatsen i detta lopp har de dock ingen chans. Segraren kommer att bli Jimmy Åkesson. Sverigedemokraterna är snart vårt näst största parti och med det som nu hänt är det nog – tyvärr – ganska troligt att man tar den andra positionen.

    Se på Frankrike där Parishändelserna och händelsen i Nice knappast legat Nationella Fronten i fatet. Le Pen kommer sannolikt att vara en av de två, som går till den avgörande valomgången och beroende på vem som blir motkandidat går det dessvärre inte utesluta att det hela slutar ännu värre.

    • SD blir näst störst utan att växa . De har nått sina 20%. SÅ mycket rasister hr det alltid funnits i Sverige. Förr röstade de på sossarna och moderaterna. Nu röstar de på SD:

      • Olof Larsson

        Jag delar inte synen att 20 procent av vår befolkning skulle vara ”patologiska” rasister, i den meningen att de ansluter sig till rasbiologiska läror (den absurda och av vetenskapen sedan länge avvisade synen att intellektuella egenskaper skulle vara relaterade till den ganska begränsade delmängd av vår genuppsättning som styr vår hudfärg). Det finns fortfarande – låt oss inte tro något annat – renläriga ”rasister”, med ett ursprung i 30-talets rörelser och som sedan ”övervintrat” – i diverse konstellationer – och som via BSS (Bevara Sverige Svenskt) 1988 var med och bildade Sverigedemokraterna. Detta är dock inga 20 procent av vår befolkning.

        Vad det ytterst handlar om är människans motstridiga egenskaper med solidariteten på ena sidan och egoismen på den andra. Bygget av ett gott samhälle handlar om att hitta en rimlig balans mellan dessa egenskaper.

        Här har Sverigedemokraterna mycket framgångsrikt exploaterat egoismen genom att i princip skylla allt – möjligt som omöjligt – på invandringen. Argumentationen är välkänd och vi hör den dagligen, ”de tar våra jobb”, ”de sänker våra löner”, ”de snyltar på vår välfärd”, ”de för in brottslingar”, ”de är terrorister”, o.s.v. o.s.v. Det hela ikläds sedan diverse nationalromantiska attribut.

        Samtidigt har huvuddelen av de etablerade partierna – socialdemokrater och allianspartier – smält samman till ett politiskt mittfält där väljarna – med fog – inte ser någon egentlig skillnad.

        Det är exploatering av invandrarfientlighet och de etablerade partiernas oförmåga – inte rasismen som bärande ideologi – som är grunden för Sverigedemokraternas framgång och för mig finns det inget som säger att den har någon gräns vid 20 procent.

        Det skrämmande är att den hårdföra renläriga rasistiska kärnan, även om man utåt med alla medel försöker polera bort den, finns kvar.

        • Jag har int uttryckt den åsikten heller.

          Däremot finns det undersökningar från 1970-talet och framåt som visar att ungefär 20% uppger rasistiska åsikter. Lite upp ibland som på 1980-talet och början av 1990-talet och idag, lite ner kring 2000. Tidigare var det en underordnad aspekt för dessa personer. Det ekonomiska, dvs klass, var viktigare. När klyftorna i samhället började öka så blev det möjligt för partier att mobilisera dessa personer på rasistiska grunder. Det är inget konstigt med detta.

          • Olof Larsson

            Du får gärna delge mig referenser till dessa undersökningar. Alltid intressant att studera detta ämne.

          • Från 1980-talet och framtå SOM-institutets undersökningar. Innan dess olika böcker, exempelvis en av Estrada med flera om flyktingar till Sverige.

  • Sebbe Persson

    ”De går bara att komma åt genom att skapa ett samhälle där den typen av terrorister inte kan växa fram. Ett öppet, tolerant, tillåtande samhälle med låg arbetslöshet och bostäder åt alla. Ett samhälle med små ekonomiska klyftor.”

    Sant men det kommer knappast hända i vår livstid. Då vänstern som verklig kraft för samhällsförändring är stendöd och då det inte finns någon annan som är särskilt intresserad av att överbrygga klyftorna kommer de miljöer där individer förmås att ta till sig förbannade ärkereaktionära jihadistiska tankar att finnas kvar. Vi får fortsätta leva med att det då och då händer vansinnesdåd och kan bara hoppas att inte för många drabbas.

    Hotet från ”terrorismen”, så länge det hålls på lagom nivå, stärker alla jävla högerkrafter inklusive Stefan Löfven. En viss kontrollerad andel av befolkningen i marginaliserade miljöer är därför mer en tillgång än ett problem för högern.