Kort om bok
Skjut de galna hundarna
Arkadij Vaksberg
Norstedts
Stalins alfahannekamp
”Skjut de galna hundarna – Berättelsen om Stalins åklagare Vysjinskij och hans tid” från 1990 är förstås mest för mig och andra specialintresserade av realsocialismens förbrytelser och sammanbrott. Mest om skenrättegångarna på 30-talet.
Men man får funderingar. Hur kunde människor i Ryssland och många vänstergrupperingar och personligheter i väst gå på lögnerna om att i stort sett hela Lenins gamla revolutionsgarde var sabotörer och terrorister i utländsk kapitalistisk sold?
Att en vänster som säger sig bygga på vetenskapligt tänkande kan luras så enkelt av horribla påståenden och en grov stalinistisk propagandamaskin. Det var rena religionen – man ville så gärna tro att det byggdes socialism i Sovjet att man blundade och trodde bortom all vett och sans.
Samma med ryska revolutionen och de elitära totalitära bolsjevikernas maktövertagande, inledningsvis i en statskupp. Man, vi, jag, ville tro att en äkta folklig socialism byggdes, Vi blundade för att det fanns demokratiska vänsterpartier, och trodde av önsketänkande att Lenins förtryckande partidiktatur var folkdemokrati.
Skamligt, övermåttan skamligt. Tro före vetenskap. Och ända till slutet höll vänsterpartiet kontakter med de nya statliga överklassdiktaturerna (nomenklaturan) i östra Europa.
Dags för äkta demokratiska socialister att en gång för alla bryta alla kvarvarande band med 1917 och katastrofen som följde. Det gick snett från första början.
Och hur ska då Moskva-rättegångarna på trettiotalet förstås. Som en manlig social däggdjurskamp om maktpositionen i den sociala klasshierarkin, där det paranoida monstret Stalin var överlägsen alfahanne. Plus lite personliga och ideologiska motsättningar.
Vänstern måste ta till sig evolutionsmaterialismen. Då förstår man att all makt alltid är farlig och måste kontrolleras. Män i toppen kommer alltid att slåss om makten. Erkänn det och begränsa makten. Och ge halva makten till kvinnorna.
Glöm alla dumheter om partiets ledande roll, enpartisystem, proletariatets diktatur, den vetenskapliga socialismen. Det handlar bara om olika åsikter, och då är en vänsteråsikt lika legitim som en annan.
Det finns ingen Sanning som en Elit bär på sina axlar för Folkets skull, som de därför måste leda. Det finns bara olika värderingar och åsikter. Socialismen är ingen vetenskap, blott en åsikt bland andra åsikter inom den pluralistiska demokratins ramar.
Hans Norebrink, vårdarbetare
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Vysjinskij, Skjut de galna hundarna, Arkadij Vaksberg, Stalin, Moskva-rättegångarna, Utrensningar, Böcker, Kultur, Sovjet, Ryssland, Historia, Samhälle, Politik
