Ökande klassklyftor, mindre jämlikt men mer jämställt

Sedan 1991 har den reala ekonomiska standarden ökat med 60 procent. Utvecklingen har inte varit lika stark för alla grupper och inkomstskillnaderna har ökat. Det framgår av en rapport från Statistiska Centralbyrån (SCB). Inkomstmässigt har samhället blivit mer jämställt, men mindre jämlikt.

Kvinnors medianinkomst 2016, mätt som sammanräknad förvärvsinkomst, var 82 procent av mäns inkomst i åldersgruppen 20–64 år. Under 2000-talet har den inflationsjusterade inkomsten för kvinnor ökat med 37 procent, jämfört med 28 procent för män.

Även inkomsten hos kvinnor i åldersgruppen 65 år eller äldre har ökat i snabbare takt än hos män, 24 procent för kvinnor, jämfört med 16 procent för män under perioden 2005–2016. Kvinnorna i denna åldersgrupp hade 2016 en sammanräknad förvärvsinkomst, i vilken pension ingår, som motsvarade 73 procent av mäns inkomst. År 2005 var motsvarande andel 68 procent.

Kvinnors inkomster har alltså ökat mer än mäns. Skillnaderna mellan könen är minskande. Andelen kvinnor med varaktigt låga inkomster har också minskat.

Högst inkomst 2016 hos personer 20–64 år hade boende i Danderyd. Bäst utveckling under 2000-talet har det varit i Lomma, medan utvecklingen varit sämst i Perstorp.

Utvecklingen av hushållens ekonomiska standard har varit gynnsam. Sedan 1991 har den reala ekonomiska standarden ökat med 60 procent, detta trots att inkomsterna föll med 9 procent mellan 1991 och 1995 och att inkomsterna var tillbaka på 1991 års nivå först 1999. Utvecklingen av ekonomisk standard har inte varit lika stark för alla grupper, vilket har inneburit att inkomstskillnaderna har ökat. Andelen personer med låg ekonomisk standard (fattiga) har ökat under samma tidsperiod, från 7,3 procent 1991 till 14,4 procent 2016. ROT-, RUT- och ränteavdrag har gynnat de rikaste i samhället. Klassklyftorna i samhället har ökat. Jämlikheten har minskat. Andelen fattiga har ökat. Men ökningen av klassklyftorna har varit mindre sen 2010.

Gini-koefficienten är ett sätt att mäta hur stora de ekonomiska klyftorna i samhället är. Ju högre gini-koefficicent ju större klassklyftor. År 1991 var Gini-koefficienten 0,226, år 2000 hade den ökat till 0,294 och 2016 låg den på 0,320, den högsta noteringen sedan mätningarna startade.

Högst ekonomisk standard 2016 hade sammanboende med kvarboende unga vuxna följt av sammanboende utan barn. Lägst ekonomisk standard hade ensamstående kvinnor med barn. Utrikes födda har en lägre ekonomisk standard än personer födda i Sverige. År 2016 hade de utrikes födda en ekonomisk standard som motsvarade 77 procent av den ekonomiska standarden för personer födda i Sverige. Andelen har dock varit i stort oförändrad sedan 2010. År 1991 var motsvarande andel 90 procent, det vill säga skillnaderna har ökat mellan utrikes och inrikes födda personer. En större andel av de fattiga i samhället har invandrarbakgrund jömfört med 1990-talet, men andelen har inte ökat under det senaste årtiondet.

Källa för faktauppgifter och diagram är SCB.

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

Ett svar på “Ökande klassklyftor, mindre jämlikt men mer jämställt”

  1. ”Andelen personer med låg ekonomisk standard (fattiga) har ökat under samma tidsperiod, från 7,3 procent 1991 till 14,4 procent 2016.”

    Här kan vi alltså konstatera en fördubbling. ”Botaniserar” vi ytterligare i statistiken finner vi också att andelen med ”hög ekonomisk standard” (mer än dubbelt så hög inkomst jämfört med medianen för samtliga) dubblerats, från 3.4 procent till 6.9 procent under samma period. Det vi ser är alltså en ökande polarisering, ett ”särdragande” av samhället.

    Då ”särdragandet”, vars period sammanfaller det marknadsliberala samhällsparadigmets konsolidering, sker under real standardökning för det stora flertalet (om än långtifrån jämt fördelad) har det på inget sätt väckt några radikala strömningar till liv. Tvärtom verkar alltfler acceptera borgerlighetens försvarande retorik som bygger på resonemanget ”det-samhälle-som-inte-har-råd-att-låta-någon-lyckas-har-heller-inte-råd-att-låta-någon-misslyckats”.

    Att sedan den övervägande delen av fattiga sannolikt står att finna bland för maktpartierna uppenbart ganska ointressanta väljargrupper, ensamstående kvinnor och arbetslösa (där våra invandrare är överrepresenterade), är tragiskt och gör att motvikterna till denna utvecklingen blir lätta. Det är dessvärre svårt att inom överskådlig tid se något som i grunden skulle kunna förändra utvecklingen. Polariseringen lär fortsätta…

Kommentarer är stängda.