SSS-länderna är tre mindre öar, i ett av fallen bara halva ön, i Västindien. Saba, Sint Eustatius och Sint Maarten. De har alla tre tidigare varit nederländsk kolonier men Saba och Sint Eustatius är idag delar av Nederländerna medan Sint Maarten är ett eget land men också en del av det nederländska kungariket.
Sint Maarten omfattar 40% av ön Saint Martin, den södra delen medan den nordliga delen på 60% av landmassan är tidigare franska Saint Martin. Sint Maarten har en yta på 34 km2 och hela ön är på 87 km2. Antalet invånare i Sint Maarten är cirka 34 000 och huvudstaden heter Philipsburg. Den officiella beteckningen för Sint Maarten är Eilandgebied Sint Maarten. Invånarna röstar inte i de nederländska parlamentsvalen men är nederländska medborgare. Ön är inte en del av EU. Valutan är nederländska antillerna-gulden (ANG).
Sint Maarten styrs av ett parlament med 15 medlemmar samt en guvernör utsedd av Nederländernas kung som är representant för Nederländernas kungarike på öriket. Sint Maarten är formellt inte en del av landet Nederländerna, men en del av kungariket Nederländerna. Han utses på 6 år och är den som tar initiativ till bildandet av en regering på Sint Maarten. Han ingår inte själv i regeringen. Sint Maarten är en av fyra länder som ingår i Ministerraad van het Koninkrijk or Rijksministerraad, Kungarikets ministerråd. De övriga är Aruba, Curaçao och Nederländerna. Rådet består av Nederländernas premiärminister samt representanter för de 3 övriga ingående länderna.
33 % av öns invånare är katoliker medan cirka 23 % tillhör olika protestantiska frikyrkor och 7% är sjundedagsadventister. Det dominerande språket på ön är engelska (kanske egentligen den dialket som kallas Virgin Islands Creole som också talas på Saba och Sint Eustatius) följt av spanska. Det officiella språket är dock nederländska. Huvudnäringen på ön är turism.
Sint Maarten hade mycket liten ursprunglig befolkning, siktades redan av Christoffer Columbus, men europeer bosatte sig på ön först år 1631 då Nederländerna grundade en bosättning och byggde Fort Amsterdam. Även brittisk och franska bosättningar skapades på ön. Öns administration lämnades till Nederländska Västindiska Kompaniet som påbörjade saltutvinning. Detta oroade spanjorerna som 1633 erövrade ön och körde bort de flesta kolonisatörerna. De byggde ett eget fort på Pointe Blanche. Nederländernan försökte åtskilliga gånger återta ön men misslyckades. 1648 tog kriget (åttioåriga kriget) mellan Spanien och Nederländerna slut och spanjorerna övergav St. Martin.
Nederländerna och Frankrike passade då på och ön koloniserades från både St. Eustatius (nederländare) och St. Kitts (fransmän). Ett avtal slöts som delade ön i två. På ön startades slavplantager och dessutom var den ett centrum för slavhandel under slutet av 1700-talet. Sint Maarten ersatte delvis Sint Eustatius som slavhandelscentrum. 1674 upplöstes det första Nederländska Västindiska Kompaniet men det ersattes genast av ett nytt som tog över öarna i Västindien. Det bolaget övertogs 1791 av den nederländska staten och 1792 upplöstes det varvid öarna i Västindien blev direkt underställda Nederländerna.
När Napoleonkrigen ledde till att Nederländerna i praktiken blev en del av Frankrike blev hela ön enad under franskt styre från 1795. 1815 skiljdes de två delarna så igen och fick då sina nuvarande gränser. 1818 bildades kolonin Sint Eustatius med territorier som omfattade St. Eustatius, Saba och St. Maarten. 1828 slogs denna koloni ihop med Curaçao med territorier och Surinam till en koloni, 1845 delades denna koloni upp i två, Surinam samt Curaçao med territorier. I den senare kolonin ingick St. Eustatius, Saba och St. Maarten. De tre öarna hade en viss självständighet ett territorium (Bovenwindse Eilanden) tillhörande Curaçao med territorier.
1848 avskaffades slaveriet i den franska delen av ön och 1863 i de nederländska områdena. Ekonomin på ön blev därefter sämre, sockerplantagerna olönsamma på grund av konkurrensen från europeiska sockerbetor. 1939 blev St. Maarten en skattefri zon och ön har sen 1970-talet ständigt nämnts i samband med korruption och penningtvätt för terrorister och kriminella. Regeringar på ön har anklagats för att se genom fingrarna med penningtvätt och dessutom ta emot pengar för att göra det. Detta har periodvis lett till omfattande polisutredningar och tvångsstyre från Nederländerna.
1952 bytte Curaçao med territorier namn till Nederländska Antillerna. 1958 blev St. Maarten ett eget ö-territorium med viss självständighet från Nederländska Antillerna tidigare hade de haft en viss självständighet ihop med Saba och St. Eustatius. 2010 upplöstes Nederländska Antillerna och St. Maarten blev självständigt under den nederländska kungen.
Tre gånger i modern tid har St. Maarten drabbats av katastrofala orkaner, 1960, 1995 och 2017. Den sistnämnda orken förstörde 30 % av alla hus och hela 90% av alla byggnader blev skadade eller förstörda. Turismen drabbades mycket hårt vilket skadade öns ekonomi, men i februari 2018 var öns delvis återställd och turisterna hade återvänt.
Sint Eustatius (Statia) är en 21 km2 stor ö med en befolkning på cirka 3 000 invånare. Ön ligger strax norr om St. Kitts och en bit söder om Sint Maarten. Huvudstad är Oranjestad. Ön är administrativt en del av Nederländerna som sköter utrikespolitiken och invånarna röstar i de nederländska parlamentsvalen samt är nederländska medborgare. Ön är inte en del av EU. Huvudspråket är engelska (Virgin Islands Creole) och religionen är i huvudsak protestantisk kristendom mer en stor katolsk minoritet. Nederländska är officiellt språk. Ekonomin på ön är beroende av det US-amerikanska bolaget NuStar Energy och deras oljeterminal. Ön elbehov täcks till nästan 50% av solceller. Öns valuta är US-dollar.
Historiskt var St. Eustatius länge den ekonomiskt viktigaste nederländska kolonin i Västindien och kallade den gyllene klippan. Detta beroende på dess centrala läge i Västindien vilket gjord ön till en idealisk handelsplats där handel mellan länder om i övrigt var i krig var möjligt. Det Nederländska Västindiska Kompaniets kammare i Zeeland grundade 1658 en bosättning på ön och från 1678 styrdes St. Eustatius, Saba och St. Maarten direkt av Nederländska Västindiska Kompaniet (WIC). På ön fanns också en del socker- och tobaksplantager. Under 1600-talet invaderades ön åtskilliga gånger, första gången 1665 av britterna som då 250 invånare deporterades till Barbados, 1666 intogs ön av franska trupper för att 1667 lämna stillbaks till Nederländerna. 1672 ockuperades ön igen, nu av både britter och fransmän och återlämnades 1674 igen för att samma år attackeras av fransmän frö att 1678 återigen återlämnas till Nederländerna. år 1689 var det dags, både franska och brittiska trupper invaderade. De ständiga invasionerna orsakades av att Frankrike och Storbritannien ansåg att ön ofta dominerade handeln på ett sätt som de inte gillade. Ön återlämnades återigen 1693 men hade 1702 bara 373 invånare och var utfattig. 1709 och 1713 attackerades ön av franska pirater. Efter det var det slut och öns gyllene period kunde börja. Under hela en oroliga tiden fortsatte ön att fungera som centrum för smugglare och slavhandel.
Öns ekonomi dominerades totalt av sex familjer, Doncker, Heyliger, De Windt, Lindesay, Markoe och Cuviljé, som hörde till de ursprungliga bosättarna och framåt till 1730 var ön av de viktigaste slavhandelsplatserna i Västindien på grund av den slavhandel som bedrevs av dessa familjer och WIC. Därefter ersattes St, Eustatius delvis av St. Maarten och av svenska St. Barthélemy som oberoende slavhandelsmarknad. Genom öns handelshus passerade också en stor mängd andra handelsvaror som socker, tobak, kryddor, rom med mera. Under Nordamerikanska frihetskriget gick också större delan av USA.s handel via St. Eustatius vilket också ledde till att öns guvernör var den först som erkända USA som självständig nation. Handeln underlättades av att ön från 1756 var en frihamn utan skatter och avgifter. Den fungerade som smugglingscentrum för hela Västindien och profiterna för handelshusen var enorma.
På grund av handeln med USA blev St. Eustatius föremål för brittiskt intresse och 1781 besattes ön av britterna i syfte att stopp handeln,. Den brittisk befälhavaren George Brydnes Rodney använde ockupationen för att berika sig själv genom att plundra alla rika familjer på deras ägodelar., Speciellt utsattes öns judiska befolkning för hans förföljelser. 10 månader senare intogs ön av fransmännen som var allierade med Nederländerna i kriget mot Storbritannien. 1784 lyckades Nederländerna återfå ön och kriget mellan Storbritannien och Nederländerna som varat sen 1780 var över.
Karta från cirka 1914
1790 hade St. Eustatius 8 000 invånare och som mest beräknas ön innan dess ha haft 10 000 invånare. efter 1795 ockuperades ön dessutom ytterligare ett antal gånger av såväl fransmän som britter vilket ledde till handeln drabbades hårt. Genom att USA blev ett internationellt erkänt land behövd det inte längre St. Eustatius som mellanhand i sin internationella handel. Handeln gicks tillbaks och befolkningen minskade stadigt under 1800-talet för att 1948 ha minskat till strax över 900 personer. Förbudet som slaveri som genomdrevs i land efter land innebar ytterligare problem för öns handel. Från 1792 då WIC upplöstes har ön haft samma administrativa historia som St. Maarten fram till 2010.
Invånarna på St. Eustatius var 2010 mot en upplösningen av Nederländska Antillerna och vill sen när upplösningen inte kunde stoppas även i fortsättningen tillhöra Nederländerna.
Saba är den minsta av de tre SSS-öarna, endast 13 km2 och med cirka 2 000 invånare. Saba har samma status som St. Eustatius, dvs det är en del av Nederländerna men inte av EU. Ön är i praktiken en enda vulkan med branta sluttningar ner i havet. Huvudorten heter The Bottom. Engelska (Virgin Islands Creole) är huvudspråk och engelska såväl som nederländska är officiella språk. Turism är öns huvudnäring men även Saba University School of Medicine har stor betydelse för ekonomin genom det stor antalet studenter och lärare som går eller arbetar på högskolan. Förnybar energi som solceller står för cirka 40% öns elproduktion. Öns valuta är US dollar.
1632 landade några skeppsbrutna engelsmän på Saba. De rapporterade att ön var obebodd vid detta tillfälle. i slutet av 1630-talet koloniserades ön av nederländare från St. Eustatius. 1664 intogs ön av brittiska pirater under ledning av Thomas Morgan. De flyttad de nederländska kolonisterna till St. Maarten. Ön förblev länge ett tillhåll för pirater på grund av sin otillgänglighet. Den formella nationstillhörigheten byttes flera gångar på 1600- och 1700-talen. Från 1816 har Saba varit nederländska utan avbrott. Från 1792 då WIC upplöstes har ön haft samma administrativa historia som St. Eustatius fram till idag. Öns invånare var mot självständighet vid upplösningen av Nederländska Antillerna år 2010.
Saba cirka år 1914
