Arkitekturupproret – en rörelse för skönhet

Arkitekturupproret är en folkrörelse som uppmärksammats mycket detta år. Syftet med organisationen är att det som byggs ska vara vackert, det är en folkrörelse för vacker arkitektur och vackra byggnader. För en vacker offentlig miljö. Det är ingen rörelser som ägnar sig åt stadsplanering eller tycker något om den. För sådant får intresserade vända sig till Yimby eller nån annan liknande organisation.

Förutom hemsida och en mycket aktiv facebookgrupp ordnar Arkitekturupproret också omröstningar om Sveriges vackraste nybyggnad, Sveriges vackraste stad, Sveriges fulaste hus som får Kasper Kalkon-priset, Sveriges fulaste stad osv.

Men vad Arkitekturupproret vill missförstås ändå av många, exempelvis av arkitekter som känner sig angripna för att de ritar fult. I en artikel i GP hävdar exempelvis Gert Wingårdh:

Han beskriver trots detta den estetiska diskussionen i dag som “extremt tillåtande” och menar att det inte finns några hinder för att bygga i klassicistisk stil. Men det kostar och arkitekturen måste anpassas till den befintliga miljön.

Han pekar på att Arkitekturupproret hyllat några pågående projekt som till det yttre påminner om 1800-tal, men som ännu inte är uppförda.

– Och det finns en väldigt enkel anledning till det – det är väldigt dyrt att bygga på det sättet med 1,5 gånger så hög våningshöjd och i fina hantverksmässiga material. Det är väl liksom en utopi.

Aktitekturupporet vill inte bygga på annat sätt än andra. De vill bara att byggnader sk vara vackra. Wingårdh har missförstått eller missuppfattar med flit och ljuger därför för att smutskasta och förlöjliga Arkitekturupprorets vice ordförande, arkitekten Albert Svensson, är för sin del intervjuad i tidskriften Arkitektur:

Albert Svensson är inte bara arkitekt, utan också utbildad möbelsnickare och konstnär. Han har länge varit specialiserad på arkitektur med klassiska förtecken och har ritat många villor och fritidshus, varav flera byggts med återbrukat material. På hans företags hemsida läser jag att visionen är att det han ritar ”ska byggas med traditionella material och med den skicklighet som är grundad i månghundraåriga hantverkstraditioner”. Frågan är hur det blir med den saken i Lorensberg?

– Byggnaden får en reslig frontfasad med joniska halvkolonner. Planen är rationell som i klassisk arkitektur. Allt tyder också på att jag kommer att vara med och projektera huset. Exakt hur konstruktionen kommer att se ut vet jag inte än, men TB-Gruppen har försäkrat mig om att de tagit höjd för att bygget ska bli väl utfört.

Den ”nybyggnation enligt klassisk arkitekturtradition” som Arkitekturupproret på sin hemsida beskriver som ett av sina ändamål kan alltså i praktiken handla om att byggnaden ser ut att vara byggd förr i tiden men är konstruerad med samma produktionsmetoder som byggnader med ett modernistiskt yttre. Ytan talar om en förgången tid, innehållet om vår. Men det spelar ingen roll, menar Albert Svensson:

– Det viktiga just nu är att vi bygger trivsamma och vackra miljöer, oavsett byggmetod. Hantverk i sig skapar inte trivsel och skönhet; det gör formgivning.

Att opponera sig mot modernismen är knappast ett nytt fenomen. Det gjorde Josef Frank redan på 1930-talet. Ändå framställs det ibland som kontroversiellt att som arkitekt av i dag, likt Frank, vilja använda sig av hela historiens verktygslåda.

Det viktiga är att det är vackert, inte hur det byggs. Det viktiga är ytan, inte konstruktionen. Det väsentliga är skönheten. I detta ingår att en byggnad ska anpassa till den befintliga miljön om den är vacker. Det är Arkitekturupprorets uppfattning. Gert Wingårdh vilseleder med flit eller så vet han inte vad han pratar om.

En annan artikel i tidningen Arkitekten som berör Arkitekturupproret handlar i huvudsak om att misstänkliggöra folkligt engagemang. Författaren Max Sohl Stjernberg tycks anse att folklig engamenag är odemokratiskt och gör sitt bästa för att smutskasta alla medlemmar av Arkitekturupproret han har pratat med. Fler av dem gör det dessutom lätt för honom genom att agera omdömeslöst på sätt som bara människor utan erfarenhet av media gör. Föreningens politiska inflytande överdrivs och artikelförfattaren gör försök att brunsmeta dem. Men som det står i tidskriften Arkitektur är denna brunsmetning faktiskt bara oseriös och dessutom felaktig:

Men att avfärda Arkitekturupproret som ett gäng Sverigedemokrater som vill bygga ”gamla stan-täta” städer med klassicistiska fasader vore ändå alldeles för enkelt. Föreningen har en spretig skara sympatisörer med diverse politiska hemvister och bland dem finns också en önskan om att behålla gammal gedigen bebyggelse och en längtan efter hantverk, materialitet och detaljering.

Centralt för hela debatten under detta år har varit ett hus i Lorensbergs villastad i Göteborg. Tjänstemännen ville ha en modernistisk byggnad, men politikern körde över dem och valde en klassiskt utformad byggnad som ritats av Arkitekt Albert AB (Albert Svensson) i samarbete med arkitektfirman Inobi.

Läs mer:

 

Advertisements