Polisen begriper det som politikerna inte begriper

De poliser som arbetar i Sveriges fattiga områden där rekrytering till kriminella gäng förekommer är i stort sett helt överens. Hårda straff hjälper inte för att komma åt gängbrottsligheten. Det som behövs är åtgärder för att förhindra nyrekrytering. Det kan bara åstadkommas genom mindre segregation, bättre skola, arbete åt alla och vettiga fritidsaktiviteter. Polisen säger att de inte kan lösa problemen. När de kommer in är det redan försent.

De som arbetar i miljöer där de kriminella gängen anser alltså att sociala åtgärder måste till för att stoppa gängbrottslighet. Men svenska politiker lyssna inte på dem. Svenska politiker vill bara ha repression, hårdare tag och hårdare straff. Åtgärder som inte hjälper. Åtgärder som inte kan påverka gängbrottsligheten utan i vissa fall till och med förvärra läget.

Forskningen om brottsligheten är lika klar. Hårda tag och hård straff har ingen effekt på gängbrottslighet och ingen effekt på brottslighet. Politikerna i Sverige lyssnar inte heller på forskningen.

De som vet något om brottslighet, forskare och poliser, vill ha sociala åtgärder. De som inget vet, politikerna, ropar på hårda tag, åtgärder som inte hjälper och inte fungerar.

Det som behövs är minskad segregation, jämlik skola, arbete och bostad åt alla samt fler och bättre fritidsaktiviteter. Minskad segregation kräver en jämlik och lika skola för alla. Det har vi inte idag. För att få det krävs avprivatisering. Bostad åt alla är också nödvändigt för att minska segregationen. Bostadbsirt och trångboddhet måste bort. Det kräver statligt subventionerat byggande och stopp för marknadsstyrning av hyrorna. Arbete åt alla krävs för att alla ska känna sig inkluderade i samhället. Det kan bara åstadkomma genom statlig arbetsmarknadspolitik som bl.a. innebär statligt arbetsförmedlingsmonopol, stopp för bemanningsföretag och tillfälliga anställningar med mera.

Läs mer:

 

Advertisements