Alla har rätt att förhandla upp sin lön – om fusket på spårvägen som inte är fusk

När jag arbetade som mekaniker på en större industri i Göteborg, Pååls (idag Pågens), förekom det ofta att vi var tvungna att gå dit på helgerna för att göra större underhållsarbeten eller reparationer. Avtalet var sånt att vi fick 100% av lönen i ersättning för arbete på obekväm arbetstid (ob-ersättning) efter klockan 12 på lördagen och fram till söndag kväll. På söndag eftermiddag kördes bageriet igång och arbetena var tvungna att vara klara då. Innan klockan 12 på lördagar fick vi en lägre ob-ersättning. Vi gick inte med på arbeta innan klockan 12 om vi inte fick den högre ob-ersättningen. Företaget var beroende av oss, vi var inte direkt ersättningsbara och följaktligen fick vi den högre ob-ersättningen från den tid vi anlände till jobbet för övertidsarbetet, även om det var innan klockan 12 på lördagen.

På exakt samma sätt har de anställda på Spårvägens banteknik agerat. De har vägrat ha schemalagd arbetstid på nätterna för att på det sättet kunna få högre lön när det arbetar på nätterna. De har kunnat få igenom detta då de inte är lätt ersättningsbara. Sådant agerande är inte fusk vilket borgarblaskan GP hävdar. Det är helt lagligt och helt i sin ordning för vem som helst att förhandla upp sin lön. För vissa grupper av anställda är det enklare. Självklart utnyttjar arbetare sina rättigheter i sådana lägen.

Det är också självklart att duscha och klä om på arbetstid. Smutsen är en konsekvens av arbetet och arbetsgivaren ska alltså betalas för att smutsen ska kunna tvättas bort. Sådant är inte heller fusk. Vid hårt arbete ingår också rätten till paus i arbetet. Sådana pauser är betalda. På många industriarbetsplatser är de schemalagda obetalda rasterna 20 eller 30 minuter. Det är för kort tid för att hinna äta ordentligt i lugn och ro, speciellt som det inte går att äta där en jobbar utan det kräver en förflyttning. Det är i det läget uppenbart att rasten måste bli  längre än 20 eller 30 minuter. Det är en konsekvens av urusel schemaläggning och inte på något sätt fusk.

Att inte arbeta på sin arbetstid utan att istället utföra privata ärenden vilket påstås ha skett på spårvägens banteknikavdelning uppfattas nog av de flesta som fusk. Men det är inget ovanligt. På kontorsarbetsplatser kan sånt göras utan att det märks. Exempelvis genom att ärenden utförs på datorn. Mängder med timmar går åt på sådant. Att folk spelar spel på datorn eller telefonen under arbetstid är inte heller ovanligt. Eller har personliga konversationer med vänner och anhöriga. Sådant är nödvändigt för att livet ska kunna fungera, Även för arbetare i blåkläder även om det syns tydligare när de gör sådana saker. Det kan därför knappast anses vara fusk heller förutom om det sker i mycket stor utsträckning.

Mekaniker, elektriker och underhållstekniker med flera kommer ibland överens med sin arbetsgivare om så kallat beting. Arbetet beräknas ta en viss tid men om det är klart tidigare är det bra för företaget, DÅ kan en överenskommelse om att arbetaren får full betalning för hela den arbetade tiden äv en om sjöälva arbetat går fortare. Sådant är inte heller fusk utan en självklar del i arbetet. Jobba hårdare mot bättre betalning. Det är precis samma sak som när hantverkare eller datatekniker gör ett jobb på fastpris.

Förr i tiden fanns också raka ackord, kanske finns det fortfarande. Jag arbetade till exempel med det på Saabs växellådefabrik. Ett rakt ackord innebär att företaget betalar ett fast pris per tillverkad produkt utan hänsyn till tiden det tar att tillverka den. Att arbeta fortare innebär att det går att tjäna mer. Det var vanligt att arbetare i sådana lägen, tillsammans med företaget eller själva bestämde en maxlön per timme. Att arbeta hårdare än vad som behövdes för att få maxlönen är alltså meningslöst.

Priserna per tillverkad enhet bestämdes genom tidsstudier där företaget kontrollerade arbetaren och hur mycket han kunde producera per tidsenhet. För arbetaren gällde det att skaffa sig ett så bra pris som möjligt vid tidsstudien. I viss fall ledde det till att en arbetare kunde arbeta ihop maxlönen för en timme på betydligt kortare tid. Detta ledde till att en arbetare kunde skaffa sig en buffert av redan tillverkade detaljer som kunde rapporteras vid senare tillfällen. Något som kunde leda till att övertid på lördagar eller söndagar kunde beordras men när arbetet skulle utföras var det enda vi gjorde att spela kort eller schack. Tidigare tillverkade detaljer rapporterades som tillverkade under övertidsarbetet. Det var självklart inte fusk utan en konsekvens av lönesystemet. Med moderna datastyrda NC-maskiner försvann dessa möjligheter och även de raka ackorden.

När jag arbetade på ett dataföretag, Cactus Automation, så hände det att jag i veckor eller dagar arbetade i Stockholm för att underhålla och uppdatera datasystem på tunnelbanan. Det gick bara att arbeta när ingen trafik fanns. Följaktligen arbetade jag bara några timmar varje natt, men fick betalt för hela dagar ändå. Så kan det naturligtvis också vara för de som arbetar på banteknik och det är naturligtvis inte heller nåt fusk.

Vad som ibland synes vara fusk på arbetet är i verkligheten arbetares helt legitima sätt att få upp sin lön. Sådant är helt lagligt och dessutom helt rimligt i ett samhälle där vanligt arbete och arbetare ständigt nedvärderas.

Advertisements