Den franske författaren Gabriel Matzneff beskrev sina pedofila och sexuella aktiviteter i flera av sina böcker samt på sin officiella webbplats, och dessa aktiviteter nämndes på nationell TV. Han har nästan enbart haft sexuella relationer med personer yngre än 16 år och har beskrivit sex med nioåringar, dvs våldtäkter, på Filippinerna. Men några åtal eller nån upprördhet över de övergrepp han gjort sig skyldig till genom decennier har inte synts i Frankrike förrän det senaste året.
Han förblev skyddad från alla straffrättsliga åtal under hela sin litterära karriär och fick nytta av ett brett och entusiastiskt stöd inom den franska litterära världen. Ledande franska intellektuella stod bakom honom och det franska etablissemanget och makten lät honom fortsätt med sina övergrepp. Först de senaste åren har övergreppen uppmärksammats och kritiserats och en utredning av Matzneff har påbörjats. Detta skedde dock först efter att Vanessa Springora gett ut boken Samtycket i slutet av år 2019 vilken beskriver de övergrepp hon utsattes för av Matzneff som 14-åring.
I ETC gör Maria Sveland en jämförelse mellan Matzneff och den svenska författaren Stig Larsson (Sak inte förväxlas med den mer kände författaren och antifascisten Stieg Larsson). Hon menar att Larsson fortfarande är omhuldad trots att han begått samma typ av övergrepp som Matzneff:
Larsson skildrar hur flera kvinnor från 80-talet och framåt velat att han ska göra dem illa. Skära dem, binda dem, piska dem, ha hårt sex med dem. Till en början skriver han att han blev perplex men hur han sedan ställde upp på deras önskningar och rentav blev ”ganska bra på det där”.
”Och framförallt, det var ju så praktiskt. Om du var på ett ställe och fick syn på en tjej som såg – hur ska jag säga? – överdrivet skör ut, kunde du nästan utgå ifrån att hon hade en masochistisk läggning. Då gick jag fram till henne och sa åt henne att hålla käften och gå ut och ställa sig och vänta på mig tills jag kom ut.”
Berättelsen om en man som medvetet siktar in sig på sköra, unga kvinnor som kommenderas hem för BDSM-sex skiljer sig fundamentalt från den bild han har gett oss i scenen innan, där han framställer sig själv som en schysst kille som bara uppfyller kvinnornas önskan.
Än tydligare blir hans förövarroll i scenen som följer, där han beskriver hur han fått med sig en tjej hem som han bundit, piskat och sen tränger in i analt. Men som sedan börjar gråta.
”Jag, fortfarande med kuken i hennes anus, försöker trösta henne.”
Han avbryter och skjutsar hem henne till hennes föräldrar – hon bor alltså fortfarande hemma? – och försöker enligt egen utsago vara så gullig som han kan, eftersom han uppenbarligen inser vad han gjort. Eller som han skriver med egna ord: ”Det går inte att undvika tanken om att jag fan inte får åka fast för det här.”
Stig Larsson må ha en osmaklig och obehaglig attityd till kvinnor och sex. En reaktionär attityd. Dessutom har han uppenbarligen utnyttjat svaga kvinnor även om han själv framställer eller försöker framställda det annorlunda. Mekanismerna är delvis detsamma som i fallet Matzneff men det är ändå inte jämförbart. Matzneff utnyttjade barn. Det är väsentligt mycket värre än Larssons utnyttjande av vuxna kvinnor även om det finns likheter såsom att det handlar om saker som i många fall var och är åtalbara.
Noterbart är också att Stig Larsson var (och kanske fortfarande är ) en av Jean Claude Arnaults nära vänner samt vän till såväl Katarina Frostenson som Horace Engdahl. Och jag undrar verkligen också om nån bryr sig om Stig Larsson. Hur omhuldad är han egentligen. Är han inte bara ett patetiska före detting som ingen fäster nån vikt vid.
