Invandring, attityder och rasism

En undersökning har idag presenterats av Intergrationsverket. Detta är ett viktigt faktum. Integrationsverket ska läggas ner. De har alltså intresse av att visa att de behövs. Därför beställer man en undersökning. Och icke-förvånande visar denna (enligt samma Integrationsverk) att främlingsfientligheten ökar.

Men det är ett problem med undersökningen. Man jämför med år 2005. År 2005 pågick i Sverige en stor kampanj för flyktingars rättigheter. Denna kampanj medförde att främlingsfientlighet och rasism i Sverige minskade. Had undersökningen tagit nåt år innan 2005 är det inte säkert att någon förändring alls hade kunnat påvisas.

Under väldigt lång tid har andelen presumtiva väljare på främlingsfientliga partier legat runt 25% i Sverige. Men antalet röster på såna partier har aldrig varit höga. Därför att sociala välfärdsfrågor alltid varit viktigare för fattiga väljare i Sverige. Och därför att de högerextrema partierna aldrig lyckats framställa sig som rumsrena. Undersökningen visar som jag ser det inget nytt och faktiskt inte heller nån avgörande förändring i svensk opinion. Den visar däremot på ett problem som funnits mycket länge.

Dessutom gör undersökningen ingen skillnad på flyktingar och invandrare (i alla fall inte i de redovisningar och artiklar som jag sett). Detta innebär att siffran på andelen som kan tänka sig att invandrare ska få åka hem när det inte finns tillräckligt med arbete blir väldigt konstig. Hur hade siffran blivit om frågan bara gällt flyktingar, eller bara gällt arbetskraftsinvandrare?

Man bör också uppmärksamma att omkring 80% av den svenska befolkningen inte har några rasistiska eller främlingsfientliga åsikter. En otrolig majoritet faktiskt. Helt unik i Europa vad jag vet.

Grunderna till problemet är att arbetarpartierna i Sverige övergett de social välfärdsfrågorna och arbetarklasspolitiken. Socialdemokraterna har med vänsterpartiets (oftast, men inte alltid) stöd lämnat över många välfärdsfrågor till marknadskrafterna. Det gör att politiken innehåll blir urvattnat och enbart kommer att handla om livsstilsfrågor, identitetspolitik. Vilket i sin tur fjärmar arbetarklassen från politiken. När politiken inte längre erbjuder möjligheter till ett bättre liv, varför bry sig? Att politiken lämnat välfärdsfrågorna innebär att partier som tar upp dessa frågor, oavsett vilka lösningar de presenterar kommer att få röster och ökat stöd. Om de lyckas framställa sig som rumsrena alltså.

Sverigedemokraterna är inte rumsrena och ska inte behandlas så. De ska behandlas som paria. De ska inte ha någon offentlighet. Men de frågor som människor upplever viktiga, sjukvård, arbete, bostäder etc måste diskuteras. Det viktigaste är inte vilken mat vi äter, vilken kultur vi konsumerar eller vad vi väljer att köpa för de pengar vi eventuellt får över. Det viktiga är om vi kan få ett jobb, skaffa en bostad, ha tillgång till billig och bra sjukvård osv.

  • För fler arbeten – återanställ alla som fått sluta inom offentlig sektor. Förkorta arbetstiden.
  • För fler bostäder – återinför en reglerad bostadmarknad med byggandfe av subventionerade hyresrätter.
  • För en billig och bra sjukvård för alla – stoppa privatiseringen
  • För en lika skola för alla – stoppa privatiseringen och återförstatliga skolan
  • För en bra miljö – satsa på kollektivtrafik

Sverigedemokraterna bekämpas bäst om vi driver dessa frågor i vår vardag och om politiken tar tillbaka dessa frågor från marknadskrafterna. Det är detta som krävs av arbetarpartierna i Sverige för att rasism ska kunna bekämpas. Detta måste göras så vi slipper en dansk eller norsk utveckling.

Tillbaks till en politik som gynnar alla arbetare och fattiga, en politik som gynnar undertryckta. Det är vad som krävs.

Intressant?
Källor och mer läsning: DN, Esbati, Astudillo, Robsten, SVD1, SVD2, FRP-koden1, FRP-koden2.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Katja

    Bra skrivet!