Skrota dagens a-kassor?

Att skrota dagens a-kassor och införa något man kallar grundtrygghet som Miljöpartiet vill innebär att Miljöpartiet ansluter sig till de borgerliga partierna i Sverige som vill försvaga facket. Men innebär detta att ett avskaffande av knytningen mellan fack och a-kassa är enbart negativt. Inte alls. Det kan vara bra också.

Som det fungerar idag så kommer naturligtvis fackföreningarna att tappa medlemmar. Mnn det är främst facket eget fel. Man har under en mängd år, för att inte säga årtionden misskött sin verksamhet. Istället för at tvara medlemmarnas organisation har man blivit en byråkratisk apparat för stöd till det scoialdemokratiska partiet och deras politik, detta oavsett hur den politiken sett ut. Så i praktiken har LO ofta motarbetat sina medlemmar intressen och stött en arbetsgivarvänlig socialdemokratisk politik. Sånt är naturligtvis katastrofalt för en fackförening.

Istället för att vara en fackförening har LO och dess förbund (med vissa undantag) förvandlats till ett slags försäkringsbolag med direkt koppling till det socialdemokratisk partiet och dess politik. Man har därför inte i första hand företrätt sina medlemmar utan snarare det socialdemokratiska partiet och sin egen byråkratis intressen. Det är klart att en sån organisation förlorar medlemmar när dess funktion som försäkringsbolag upphör.

I vår nordiska grannländer har utvecklingen varit annorlunda. Där har den formella kopplingen mellan de socialdemokratiska partierna och fackföreningsrörelsen upphört. Fackföreningarna har tvingats bli mer aktiva för att försvara sina medlemmars intressen. Facket har blivit mer aktivt och i Danmark är man just nu på väg ut i en stor arbetsmarknadskonflikt för att försvara sina medlemmars intressen. I både Danmark och Norge har fackföreningarna fungerat som de viktigaste organisationerna i kampen mot privatiseringar och nedskärningar.

Förhoppningsvis kommer en avskiljande av a-kassan från facket att leda till en likande utveckling i Sverige. Ja, i själva verket är det nödvändigt för att fackförbunden och LO ska kunna fortsätta existera. en sån utveckling är positiv.

Intressant?
Bloggat: Jinge,
Borgarmedia: AB, SVD,
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Pingback: Medborgarlön på tapeten igen « strötankar och sentenser()

  • Istället för att ge sig på kopplingen mellan a-kassa och fack borde man ge sig på kopplingen mellan a-kassa och stat. Det skulle även förhindra att regeringen mixtrar i a-kassenivåerna, vilket uppenbarligen stör folk.

  • Fille

    Miljöpartiets förslag att förstatliga a-kassan kan på sikt leda till en lägre facklig organisationsgrad. Det finns rätt så bra forskningsstöd för att hävda detta.

    Av de nordiska länderna har Norge, som förstatligat sin a-kassa, betydligt lägre facklig organisationsgrad jämfört med Sverige, Danmark och Finland (där facken fortfarande ansvarar för a-kassorna). På kontinenten är det Belgien, som har starkast koppling mellan fack och a-kassa, som har den högsta organisationsgraden. Innan man frikopplar a-kassorna från facken bör man ha denna bild klar för sig. Kopplingen mellan a-kassa och fack påverkar alltså maktrelationen mellan arbete och kapital.

    Vi vet också att det finns ett samband mellan samhällsekonomiskt ansvarstagande fack och organisationsgraden. I länder med lägre organisationsgrad är det fler arbetsdagar som går åt till olika konflikter.

    Det Alliansregeringen gjort är att erodera ett av fundamenten till vår hittills framgångsrika arbetsmarknadsmodell, utan att ha en genomtänkt plan om hur man bör gå tillväga.

    Lite ironiskt är det också att Fredrik Reinfeldt använder samma argument för att INTE införa en obligatorisk som DN:s ledarskribent använder för att göra detta. Som vanligt styrs Reinfeldt av de kortsiktiga opinionsvindarna och inser att om han ska tvinga in alla 400 000 som gått ur a-kassan strax före valet så är loppet kört för Alliansen. DN:s perspektiv/motiv framstår då som lite mer socialt ansvarstagande, nämligen att regeringen tvingat ut nästan en halv miljon människor i en situation där de står utan försäkringsskydd den dag de blir arbetslösa. Det är varken bra för dem eller för samhällsekonomin i stort. Att vara nöjd, som Reinfeldt tycks vara, med dagens förhållanden är omöjligt om man har en känsla för social rättvisa.

    Lite förvånande, Svensson, att du inte sett detta perspektiv, inte minst med tanke på att du annars ju brukar ha både blick för socialt ansvarstagande och rättvisa. 🙂

  • Pingback: Vilken sorts fackförening behöver vi? | Svensson()

  • Anders_S

    De norska fackföreninagrna är radikalare, militantare och mindre arbetsgivarvänliga. Det är en sån utveckling vi skulle kunna få i Sverige också. Om vi vill och kämpar för det redan nu. Frågan om a-kassan är betydelselös, men att skilja a-kassan från facket kan göra kampen för ett bättre fack enklare. Hög organisationsgrad är meningslöst om facekn slickar arbetsgivarens röv.

  • Mattias

    Det finns ett rimligt argument för frikopplande och det är att facket nu, med den förhöjda avgiften, tvingats bli skattefogde. Kopplingen a-kassa/fack kan alltså vara skadlig för organisationsgraden – folk ser det som att facket höjt avgifterna.
    Den skadan KAN, säger kan, vara större än den nytta som det fackliga sambandet kan betyda för exempelvis reservationslöner.

    Dock blir jag besviken på att Anders S tar fram ”vi behöver en radikalare fackförening”-argumentet. Visst, i sak helt korrekt. Men mängden rövslick och sossekopplingar har faktiskt ingenting med frågan om frikopplad a-kassa eller inte.
    Och frågan om a-kassans legitimitet/nytta/skada ur fackligt perspektiv är inte i första hand organisatorisk utan om vilka villkor a-kassan erbjuder.
    Det är väl självklart att folk inte vill betala multum för en skitförsäkring – sosse eller no sosse, facklig eller no facklig.

    Passar för all del på att säga emot fille också:

    ”Det Alliansregeringen gjort är att erodera ett av fundamenten till vår hittills framgångsrika arbetsmarknadsmodell, utan att ha en genomtänkt plan om hur man bör gå tillväga.”

    Jaså? För att erodera arbetsmarknadsmodellen krävs det väl just en väldigt genomtänkt plan? I stället för att skrika systemskifte och gå till frontalangrepp, justera på en massa små kranar här och där.