De dåliga argumenten haglar i debatten om barnbidraget. Från såväl borgare som sossar. De olika partiernas resonemang hänger som jag ser det överhuvudtaget inte ihop.
– Ett selektivt system ger signalen att det lönar sig sämre att arbeta och det ställer vi oss inte bakom, säger partisekreterare Erik Ullenhag (fp) som inte vill frångå den svenska generella välfärdsmodellen.
– Vi är skeptiska till ett system som stör arbetslinjen, det ska inte bli mindre lönsamt att arbeta om man till exempel vill gå upp i arbetstid, säger partisekreterare Per Schlingmann (m) till SvD.se.
– Vi har ju en tradition i Sverige att det ska vara lika för alla, säger han (Lars Gustafsson (kd), min anmärkn.) till SvD.se och påminner om det dubbla beskattningsbara barnbidraget som kd lanserade som förslag i valrörelsen 2006.
Lika för alla-argumentet gälle ju inte alla bidrag som finns, exempelvis inte bostadsbidraget. Och dessutom är det ju så att det inte blir lika för alla om de rika också får bidrag. Det blir varken mer lika eller mindre lika för alla. Jag vill ju att samhället ska utjämna och minska klyftorna så då måste jag fundera över de fördelningspolitiska effekterna av ett förslag. Det behöver kanske inte borgerliga företrädare göra då de ju är för ökade klyftor.
Det som är intressant för mig är dels om byråkratin för att administrera det hela skulle bli väldigt dyr, för det är ju ett verkligt problem, dels om huruvida förtroendet för välfärdsstaten kommer att minska genom att inkomstprövning av barnbidraget. I så fall är det ingen bra idé.
Sen är jag ju dessutom anhängare av kortare arbetstid för alla och därmed är argumentet att det hindrar folk från att gå upp i arbetstid i min uppfattning ett i det stora hela idotiskt argument eftersom det argumentet innebär att alla som har skitjobb får jobba fler timmar på sina skitjobb och vem vill det. Förkortad arbetstid och att vi alla får dela på skitjobben är det bästa som jag ser det.
Sossarna för fram precis samma argument som borgarna och det understryker väl det faktum att det inte finns några större politiska skillnader mellan de stora partierna i den svenska politiken:
– Det är verkligen inte ett bra förslag. Dels motverkar det arbetslinjen för kvinnor, många riskerar att få betala för att kunna gå upp i arbetstid. Sedan tror jag att ett sådant förslag är kopplad till ganska stora administrativa kostnader eftersom man måste göra inkomstprövningar varje år. I dag sker det ju mer eller mindre automatiskt med en anmälan till Försäkringskassan, säger Veronica Palm (s), vice ordförande i socialförsäkringsutskottet till SvD.se.
Vidare försvarar man barnbidraget uppbyggnad med att detta system gynnar de fattiga mest. Men borde man då inte rent logiskt föreslå en förändring av andra bidrag, som idag är inkomstprövade, så att de blir generella, precis som barnbidraget. Jag tycker inte riktigt argumentationen från de olika partierna hänger ihop när det gäller detta.
Jag kan inte se nåt hinder för att utreda hur barnbidraget kan fungera, men stor hänsyn måste tas till synpunkter och farhågor kring att förtroendet för välfärdssystemet kan urholkas om barnbidraget blir inkomstprövat (man som sagt, då måste man också fundera över andra bidragssystem, deras funktion och legitimitet). Men som sagt, skatter och bidrag är inget självändamål och därför bör man vara öppen för utredningar och förslag som skulle kunna gynna arbetarklassen och de fattiga i Sverige (nu tror jag inte det är Maud Olofssons tankar med det hela, men ändå).
Intressant?
Bloggat: Robert Zackrisson, Monica Green, Haväng, Psykbryt, Alliansfritt Sverige
Borgarmedia: DN, AB1, AB2, HD1, HD2, HD3, EX1, EX2, Dagen
Andra bloggar om: Maud Olofsson, Barnbidrag, Inkomstprövning, Centerpartiet, Socialdemokraterna, Moderaterna, Per Schlingmann, Erik Ullenhag, Bidrag, Social rättvisa, Social välfärd, Politik, Samhälle
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Detta gamla korkade förslag drar nog Maud fram bara för att lägga dimridåer över att hon av alla tar ut lön både av partiet och riksdan. För nog måste hon veta att det är mycket dyrare att administrera detta än vad det kostar idag. Och dessutom blir ju inkomstgränsen en förlusttrappa som uppmanar till fusk.
Det låter fint mad bohovspröva men alla såna bidrag är orättvisa och ger fuskare. Ta bort bidraget och ge ett avdrag för barn istället. Men som Moderaterna föreslagit dela bidraget lika på båda föräldrarna. Det är enda rättvisa för hur rätt är det att en förälder ska få barnens pengar oavsett om hon har mest hand om dem.
Brukar inte rösta M men nu kan det bli så. Åtminstone i nte C!
Citerar:
Ta bort bidraget och ge ett avdrag för barn istället. Men som Moderaterna föreslagit dela bidraget lika på båda föräldrarna. Det är enda rättvisa för hur rätt är det att en förälder ska få barnens pengar oavsett om hon har mest hand om dem.
E du inte klok? Hur kan du resonera så?? Tex en ensamstående mamma eller pappa den andre föräldern träffar inte sitt barn men han/hon ska ha halva barnbidraget??? Varför?? Det är väl den föräldern som har hand om barnet som ska ha pengarna.. Eller jo det är klart en förälder som inte träffar sitt barn pga droger. ja jippie då får han /hon en liten inkomst där för en dag ialla fall vad skönt att han/hon inte behöver jaga den dagen??!! Vad tänker du på människa??
Om nu Maud Olofsson tycker att höginkomsttagare har för mycket pengar över och borde klara sig med 1050 kronor mindre per månad föreslår jag att man höjer skatten progressivt för alla med inkomster över 240.000 kronor om året, så att de slipper de där 1050 kronorna som de inte behöver. Om det nu skulle vara så att just barnfamiljerna kan klara sig med 1050 kronor mindre varje månad är jag rätt säker på att även familjer utan barn skulle kunna klara sig utan dessa pengar. Så höj skatten istället, så löser vi problemet på ett mycket smidigare sätt!
Det är ett faktum att om man inkomstbeprövar bidraget så ökar vi progresiviteten i skateskalan.
Dett kommer att leda till att vid brytpunkten så komemr en ökad lön (helt eller delvis) ätas upp av det minskade bidraget.
ditt känsloargument med skitjob är inte rellevant, för oavsett om ngt är ett ”skitjobb” elelr inte så är det få personer som vill jobba gratis. Man vill ha betalt för den ansträgning man lägger ner. Att ändra på barnbidraget tar bort denna motivationen, och det är FEL !!!!!
Dessutom så håller ditt argument om lägre arbetstid bara om du han presentera en hungerande lösning för detta, annars är det bara önsketänkande.
/C
Ullies, jag skrev exakt det som du föreslår exakt två timmar innan din kommentar, på min blogg.
Visst är det väl sanslöst att svenska barnfamiljer ännu idag, anno 2008, skall behöva stå och skrapa med mössan i handen för att få ut sina allmosor (AKA bidrag). Särskilt med en regering som påstår sig vilja stödja ”jobb, jobb, jobb”, som Carl Bildt en gång uttryckte sig.
Självklart skall vi ha barnavdrag och inte barnbidrag!
Sorry, inte det du, Ullies, föreslår utan Åke — naturligtvis.
Varför kan inte svenska politiker börja think outside the box? Avskaffa ALLA bidrag, inför istället skattelättnader: d.v.s. de som skulle få del av systemet vore de som hade arbete, alla andra skulle nog tänka 75 gånger innan de skaffade barn. Säg 10% mindre skatt för första barnet, 10% mindre även för nästa, och de med 3 barn eller fler skulle bli o-taxerare. Vad vore det finurliga med detta s.k. impositiva system? Jo, färre byråkrater, mindre statligt överförmynderi och så skulle de grupper som attraheras av bidragsberoende tänka efter många gånger innan de skaffade barn – inget jobb – inga pengar.
Vilket gnällande. Visst är det fint med barn men jag blir förskräckt när människor går och skaffar barn men sedna visar att de inte är uppgiften mogen. De kan inte uppfostra sina barn utan vill ha in dem på dagis när de har semester och tycker att samhället skall stå för i princip hela barnets kostnader. Inte en enda förälder har skaffat barnet för samhällets bästa utan av mer eller mindre egoistiska skäl som att de VILLE ha barn. Självklart skall barnbidrag vara inkomstprövat elelr inför ett avdrag i fallande skala efter inkomst där den som tjänar minst får dra av mest.
Dagens diskussioner om BARN-bidragen visar väl tydligt, att de inte längre behövs, så som de säkert gjorde, den gången de infördes (för sjuttio! år sedan), då många hade det knapert, och bördan att försörja ett eller flera barn kunde bli riktigt betungande. Avskaffat barnbidrag ger utrymme att sänka inkomstskattetrycket för dem med lägst löner.
Du är lite inne på att göra fler bidrag generella. Det är jag en linje jag tycker är bra, då det minskar både byråkrati och orättvisor. Det mest rättvisa och billigaste systemet torde vara att införa ett enda fast bidrag som ges ut till alla människor, ett bidrag som är lägre än att man klarar sig enbart på det men tillräckligt stort för att vara en hjälp på vägen.
Om någon inte kan arbeta alls finns det säkerligen någon i omgivningen som kan tänka sig att dela med sig av sitt bidrag, till exempel någon av alla frivilligorgansiationer vi har i Sverige (varav många skulle få ännu mer pengar om folk hade mer pengar i plånboken).
Alla glömmer att ett av syftena med barnbidrag, nämligen att trygga återväxten så att det finns arbetande människor även i framtiden. Eftersom det kostar nån miljon per unge så är det väl rimligt att det sker en omfördelning också mellan de som inte skaffar barn och de som gör det. Det är mina ungar som ska finansiera åldringsvården även för de som är barnlösa…
Att göra om bidraget till ett avdrag är bara korkat eftersom det skulle skapa en massa dyr byråkrati, förutsatt att man inte som vissa kommentatorer tycks anse, låter barnen till föräldrar med låga inkomster svälta…
Om man inte tycker det är en rimlig lösning, så skulle ett avdragssystem bara resultera i mer folk på socialen eftersom barnbidraget ofta är det som gör att man slipper gå dit om man har låga inkomster.
Barnbidraget är helt enkelt en ren transferering från de som inte har barn mellan 0 och 16 till de som har det, och har extremt lite overhead i administration och kringkostnader. Inte heller är det ett bidrag det går att fuska med eftersom man bara kan få det genom att skaffa barn, och de små liven kostar betydligt mer än en tusenlapp i månaden, så det finns inte ens nåt incitament att skaffa ungar bara för att få bidraget. Finns inga som helst vinster att göra ur någon synpunkt att krångla till det systemet.
Dessutom är det korkat att införa progressivitet i flera parallella system, det ger bara svåröverskådlighet. Låt progressiviteten ligga på inkomstskatten så folk någorlunda enkelt kan bedöma vilka effekter den får.