Varslen är bara toppen av isberget

Det varslas som aldrig förr i den svenska industrin. I alla fall varslas det mer än än någon annan gång efter andra världskriget, med undantag av den svenska krisen i början av 1990-talet. Men det är värre denna gång, i själva verket är det många fler än de som varslas som blir av med jobben. Därför att vi idag har många fler tillfälligt anställda, vikarier, inhyrda osv. Dessa får sluta när kontrakten går ut, när vikariatet går ut eller när arbetsgivaren känner för det. Det sistnämnda gäller speciellt i branscher med tvivelaktiga anställningsförhållanden och svaga fackföreningar.

Katrine Kielos i Dagens Arena och Joakim Jakobsson i Aftonbladet påpekar att dåliga anställningsförhållande, svaga fackföreningar, tillfälliga jobb och inhyrd personal är särskilt vanligt i många branscher där kvinnliga arbetare dominerar. På så sätt slår krisen kanske hårdare mot kvinnor än mot män, trots att varslen i industrin ser ut att drabba män värst. Dessutom är det just bland tillfälligt anställda, inhyrda etc, som medlemskap i a-kassa ofta saknas.

Samtidigt ser jag inga svar hos den så kallade rödgröna oppositionsalliansen på hur krisen ska åtgärdas. Inte heller finns några tecken på att man försöker organisera vanligt folk, arbetare för att göra motsånd mot krisen så som fackföreningarna i Grekland gör. Förutom från IF Metall i Umeå syns inte heller några tecken på organisering av kamp mot krisens verkningar och den borgerliga regeringens arbetarfientliga politik från den svenska fackföreningsrörelsens sida. Vänsterpartiet har exempelvis varit i stort sett tyst om krisen i bilindustrin sen den startade. Det finns därför också väldigt liten anledning till att tro att Vänsterpartiet skulle kunna tillföra alliansen någon form av klasstänkande, som Nisha Besara i Dagens Arena tycks förvänta sig, för de saknar faktiskt helt denna vara. Så frågan är verkligen vart alla ska med nånstans. Inte är det mot ett socialistiskt samhälle i alla fall.

Intressant?
Bloggat: Jinge, Mullvaden1, Mullvaden2, Intisbloggen,
Läs mer: ETC1, ETC2, ETC3, Dagens Arbete,
Borgarmedia: SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, DN1, DN2, SDS1, SDS2,
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Pingback: Skitår och skitsnack « Ett hjärta RÖTT()

  • Strutsman

    Lönesänkningar skulle kunna vara en lösning. Nu måste facken agera snabbt och kraftfullt för att rädda så många jobb som möjligt!

    Med tydliga krav på att lönen höjs igen om konjunkturen vänder finns det många fördelar med detta jämfört med att säga upp folk.

    På kort sikt skapas inte lika stor oro för att behöva flytta, att familjers ekonomier ska fördärvas fullständigt. Företagen behåller dessutom sin personal, som i vissa fall t.o.m. får tid över till att komma på sätt att förbättra verksamheten.

    På lång sikt ökar tryggheten i samhället. Eftersom vi nästan alla är rädda i lågkonjunkturer är det bättre att vi är rädda för en liten lönesänkning än för att fullständigt bli av med jobbet.

    Men detta är inget som politiker kan påverka. Det är upp till folket, facken och arbetsgivarna!

  • Anders_S

    Ännu bättre är kortare arbetstid. Det förstör inte avtalssystemet. Och stärker inte arbetsgivarna på arbetarnas bekostnad som lönesänkning gör.

  • Pingback: Kildén & Åsman » Bloggarkiv » Skitår väntar. Med skitregering och en skitdålig opposition!()

  • Camilla

    Det är bra att Vänsterpartiet eldas i baken nu. De kan och bör tydligare visa sina vänsteråsikter nu. Genom bildandet av De Rödgröna har scenen förändrats för dem och de andra. S och mp kan aldrig avfärda dem hädanefter utan måste lyssna och agera respektfullt. Media bevakar det hela mer än någonsin. Vänsterpartiet har också uppgiften att bidra med röster från yttervänstern, inte bara fr sossarna. Inte om man vill byta regering. Och det vill ju ALLA till vänster. Så vårt mål nu är att de ska vinna. Och det gör de om de agerar på ett ärligt och respektfullt sätt hädanefter. Kritiken av idag mot kapitalism och nyliberalism möjliggör också för v att tala om statens möjligheter, utan att skrämma iväg folk som litar mer på privata företagsledare än på folkvalda.
    Men någon omstörtande politik får vi inte, och det ska vi inte heller ha när de veliga mittenväljarna är så många..Det är inte De Rödgrönas politik som är för mkt höger, utan väljarna. Det är vår uppgift att ge dessa mittenväljare ett bättre alternativ, att förklara vilket samhälle vi vill ha. Och då undrar jag om det alls hjälper att tala om kamp och klasstänk?
    Detta är en kamp i slow-motion för ett bättre samhälle. Men kanske vaknar världen upp snabbare pga finanskrisen?

  • surgubben

    Problemet för vänstern är att industrin är kapitalistisk. Det var någon vänstertänkare i mitten av sextiotalet som menade att även maskinerna lydde kapitalet. Han blev grundligt förhånad för det men egentligen hade han rätt. Om regeringen går in och nationaliserar Volvo/SAAB så tar de också på sig kostnaderna för att driva industrin vidare. På kort sikt, några månader, kan det fungera men redan efter något år måste staten få tillbaka de pengarna med 30 % i vinst. Får man inte den vinsten kommer industrin inte att ha pengar till sin utveckling. Försöker staten att subventionera industrin blir det snart ett fasligt gny på marknader utanför Sverige, troligen med tullar och/eller andra handelshinder. Den svenska hemmamarknaden är faktiskt för liten för en så stor industri. Visserligen funderar självaste USA på att nationalisera GM och Ford (rätt kul tanke faktiskt, mest intressant blir nog att läsa hur de formulerar sig för att unvika ordet nationalisera) men det kommer inte att fungera i långa loppet. De kan troligen hålla på rätt länge med den hemmamarknaden men förr eller senare visar det sig att maskiner faktiskt är kapitalistiska. Systemet de ingår i är sådant.
    Socialistiska regimer har trott att det en viss industri inte tar in kan någon annan ta in åt den och det är en av tankarna som gör att socialistiska regimer nästan alltid misslyckas. Vi människor fungerar så att om vi arbetar vill vi ha hela resultatet, vi vill inte dela med någon som inte senare kan betala tillbaka. Det är ideologiskt fel men verkligheten är sådan. Socialistiska regimer har ofta ‚Äì eller tycks i alla fall ofta ha gjort det ‚Äì tagit beslut på vad verkligheten borde vara, inte på vad den är.
    Kina är undantaget men de arbetar betydligt närmare de kapitalistiska principerna.
    Det som skulle kunna rädda Volvo/SAAB vore en statlig beställning på en elbil eller annat miljöriktigt fordon. Om våra ärade politiker hade gjort en sådan beställning i stället för JAS-planet kunde vi haft en betydande industri där nu. Jag tror inte det är för sent men jag befarar att det blir enormt svårt. Med lite tur hinner jag leva för att se upplösningen på detta.

  • Strutsman

    Anders:
    På vilket sätt skulle lönesänkningar förstöra avtalssystemet? Jag pratar naturligtvis om avtalade löneminskningar. Och inget försvagar väl löntagare så som uppsägningar, eller? Annars håller jag med om att arbetstidsförkortning är en variant som kan fungera bra, men man måste undvika att behöva planera om skiftscheman etc.

    Det bästa är naturligtvis att ha någon form av flexibla löner inskrivna i avtalen så att detta sker automatiskt. När det går dåligt får man lite mindre, och när det går bra får man lite mer. Så är det ju delvis redan idag eftersom man ibland får bonus och ibland inte, men det behövs lite större svängningar än så för att dämpa lågkonjunkturer. Kanske 10-20 % av lönen som rörlig del skulle vara lagom.

    Ärligt talat förstår jag inte varför facken inte är mer intresserade av detta? Eller är det arbetsgivarna som inte vill? Dåliga tider ger ju en möjlighet att göra sig av med personal som inte fungerar bra, trots LAS.

  • Henri

    Är du helt störd, Strutsfan?

    Löneminskningar!? Det är ju Volvos ägare som snott åt sig all deg från jobbarna genom år av utsigning. Miljarder rätt ner i fickan på aktieägare och chefer. Och då tycker du att ARBETARNA ska betala detta med lönesäkningar.

    Jobben ska vara kvar. Varenda en. Staten ska gå in och ta över ägandet och ställa om produktionen i riktning för att hejda klimatkrisen. Vem har råd att bry sig om kapitalister och den heliga äganderätten när jorden håller på att gå under?

  • Henri

    …För att inte tala om de fullständigt inkompetenta cheferna som styrt produktionen som dårar. De har kört företaget i botten, och med det kan de också följa. Arbetarna kan själva ta hand om produktionen. De fattar att man inte kan bygga stora bränsleslukande bilar när ”det nya vädret” är ett faktum.

  • Pingback: Så tyckte bloggarna om att slå samman Volvo och Saab | Arvidfalk.se()

  • Martin

    Strutsman,
    känns lite som om man belönar vanskötsel av bolagen med den strategin. Tala om ett system som kan missbrukas.

  • Strutsman

    Henri:
    Din instinktiva och helt ogrundade ovilja att ens överväga lönesänkningar visar på problemets kärna. Ingen är beredd att släppa en enda krona i dåliga tider, och då måste man istället avskeda folk. Alternativet att trolla fram pengar finns inte, även om kommunister ofta tror det. Statens pengar kommer bl.a. ur min ficka, och jag lägger hellre pengar på utbildning eller forskning än på att tillverka bilar som ingen vill köpa.

    Antingen säljer man bilar och tjänar pengar eller så gör man inte det. Går det riktigt dåligt hjälper förstås inte ens flexibla löner, men för normala konjunktursvängningar skulle det vara en bra trygghet för alla de löntagare som riskerar att förlora jobbet.

    Om du bara öppnar ögonen skulle du inse det. Har du ett enda argument emot rörliga löner, om man skriver avtalen så att man tjänar mindre när det går dåligt och mer när det går bra?

    När det gäller chefer, VD:ar etc. så är det ju klart att man bör sänka deras löner också. Det sker ju också ofta. Se bara på GM:s chefer som är beredda att gå ner till 1$/år för att blidka amerikanska politiker. För att inte tala om otryggheten som höga chefer har. Gör dom ett dåligt jobb kan, och bör dom ryka fortare än kvickt. Men chefernas löner sätts ju direkt av styrelsen, och kan inte avtalas av facket. Det är upp till styrelsen att bestämma. Ibland kan ju en ny chef med fantastiska egenskaper vara precis vad man behöver i svåra tider, även om det kan verka stötande att man måste betala en högre lön än till den förra chefen. Men kom ihåg; vill du inte byta liv med VD:n så har du ingen rätt att vara avundsjuk. Jag är det inte, och de flesta jag känner skulle inte heller palla med att vara VD för ett stort företag.

  • Martin

    Strutsman,
    när det gäller VD:ar så delar jag inte din uppfattning. De VD:ar jag känner gör fan inte många knop, de har det rätt glassigt faktiskt. Att vara VD för ett storföretag är guld, för om du klantar dig ordentligt så är det värsta som kan hända att du får en pension på några miljoner per år.

    Att vara VD i ett mindre företag är klart otryggare för du tjänar inte lika mycket, några guldkantade avgångsvederlag finns inte och går företaget under så står du där utan jobb. Ett öde som VDn delar med alla andra som arbetade i företaget.

    Så i värsta fall får VDn en lika trygg tillvaro som arbetaren.

  • Henri

    Problemet med Strutsfan är att han utgår från en värld där borgarklassens klasskamp inte existerar. Naivt, och i realtiten kriminellt sett ur arbetarklassens intressen.

    Du kan inte lagstifta bort klasskampem, struts.

    Ditt användarnamn är därför otroligt träffande för dina ståndpunkter.