Om klasser – mellanskikt eller medelklass

Del 2 av 5 i serien Klass och klassamhälle

Göran Therborn använder i sin bok Klasstrukturen i Sverige 1930-80 begreppet mellanskikt om det jag kallar medelklass. Hans ord får själva beskriva varför han väljer att göra så:

Liksom borgerligheten och arbetarklassen är mellanskikten en del, en bärare av det kapitalistiska produktionssättet. De kan därför inte utgöra en klass i marxistisk mening. Inom kapitalismen befinner de sig mellan de två polerna kapital och proletärt lönearbete. Därför är benämningen mellanskikt lämplig. Å ena sidan är de löntagare och arbetar åt och under kapitalet eller staten. Å andra sidan har de arbetsuppgifter och beslutsfunktioner delegerade till sig från arbetsgivaren.

[…]

Mellanskiktets utveckling styrs av två grundläggande, sinsemellan delvis motsägelsefulla processer. Dels en tillväxtprocess, med kapitalismen har mellanskiktens antal vuxit. Denna tillväxt har sin grund i framförallt två tendenser. för det första en inre differentiering av kapitalets funktioner att anställa och avskeda, att leda och fördela och att göra profit på arbete. Med kapitalets centralisation och koncentration har dessa uppgifter vuxit enormt i omfång och kommit att lägas ut på anställda tjänstemän. För det andra har behovet av en utvidgad reproduktion av arbetskraften ( i form av utbildning) och en ökad offentlig samordning av samhällets verksamheter lett till en ansvällning av de offentligt anställda mellanskikten.

Den andra fundamentala utvecklingsprocessen är en inre omstrukturering mellan autonomisering och proletarisering. Ökningen av dem som har relativt självständiga arbetsuppgifter och från arbetsgivaren delegerade beslutsfunktioner betyder en tilltagande autonomisering av lönearbetet. Men som löntagare är också mellanskikten underkastade kapitalets och den offentliga byrå- och teknokratins proletarisering av lönearbetet. Dvs mellanskikten är underkastade en ständigt pågående inre omvandling varigenom delar av dem tenderar att proletariseras med avseeende på arbetsuppgifter (helt underordnade), arbetssituation (kollektiv) och ekonomiska villkor (likartade arbetarnas). På grund av denna inre differentiering talar vi om mellanskikt i flertal. Tendensen till proletarisering av delar av mellanskikten gör gränsen mellan dessa och arbetarklassen i vid bemärkelse flytande och ständigt diskutabel.

[…]

De produktiva mellanskikten är tekniker av olika slag, arbetsledare i produktion och transport och organisatörer och ombesörjare av transport och kommunikation. Eftersom det är ett kapitalistiskt samhälle vi analyserar, så skiljer vi ifrån dem som sysslar med dessa arbeten i offentliga verk och myndigheter.

[…]

Mellanskikten i cirkulationssfären omfattar inte bara inköpare, försäljare, bokförare och ekonomiska kalkylerare. Hit bör räknas alla de anställda på kontor med uppgift att ta emot, registrera och vidareföra beställningar, befallningar och räkningar, dvs också telefonister, kontorister, sekreterare m. fl. Cirkulationsarbetet är inte inskränkt till näringsgrenarna handel och banker. En stor del av det utförs på industri- och byggnadsföretagens egna kontor.

[…]

Eftersom Sverige är ett kapitalistiskt samhälle, har vi definierat den produktiva sektorn som produktion för kapitalet, och cirkulationssfären är avgränsad av kapitalets omlopp. Den offentliga förvaltningens arbetare och mellanskikt möter i vi i tjänste- och reproduktionssektorerna. Mellanskikten i offentligt tjänstearbete är dels tekniker och transportpersonal anställda i offentliga verk och myndigheter, dels dessas kontors- och förvaltningspersonal. De här två huvudgrupperna motsvarar företagssektorns produktions- och cirkulationsanställda. Härutöver finner vi en mindre grupp inom såväl privat som offentlig tjänstesektor: präster och predikanter, journalister, artister och fotografer, brandmän och civila tjänstemän i försvaret, civil bevakningspersonal, chefs- och förmanspersonal i hotell och restaurangverksamhet, resebyråtjänstemän, resevärdinnor och portierer.

[…]

I reproduktionen av liv och arbetskraft möter vi mellanskikt som lärare, sjuksköterskor, anställda läkare och tandläkare, socialarbetare, psykologer, personaltjänstemän och föreståndare för offentliga kök. Hit har jag också fört ett par mindre grupper i offentlig tjänst, vilka närmast har med reproduktionen att göra, såsom fångvaktare och tullare. Andra grupper som har en absolut central och i kritiska lägen avgörande ställning i samhällsordningens reproduktion, har däremot skilts ut från mellanskikten som helhet. De bildar genom sin ställning en särskild kategori, åklagare, domare, polis och militär.

Under den peirod Therborn studerat menar han att mellanskikten ökat enormt i samhället, främst inom cirkulation och tjänster, från cirka 300 000 till 1,5 miljoner. Proletariseringen har enligt Therborn inte varit så omfattande under denna period.

Däremot menar jag att proletariseringen har varit omfattande under perioden därefter. Från 1980-talet och framåt har datoriseringen av samhället och andra förändringar lett till en omfattande proletarisering. Call-centers har inneburit en proletarisering av telefonisters och kontoristers arbete såväl som av säljares och servicepersonals. Stora delar av lärarkåren har proletariserats och programmeringsfabriker med uppdelning av programmeringen i delar och strömlinjeformning har inneburit en proletarisering av det yrket osv.

Läs mer:
Göran Greider: Glödkulor i byxbenet
Thomas Holmgren, Ett nytt klasslandskap

Intressant?
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Arbetarklass vad är det?Om klasser – småborgerligheten >>
Advertisements
  • Pingback: Trottens Betraktelser » En julhälsning från Trotten()

  • Hoppas du kommer fram till Eric Olin Wright och Göran Ahrne, de har en del bra ideer som vidareutvecklar Marx’ klassteori utan att ge upp den.

  • ”På grund av denna inre differentiering talar vi om mellanskikt i flertal. Tendensen till proletarisering av delar av mellanskikten gör gränsen mellan dessa och arbetarklassen i vid bemärkelse flytande och ständigt diskutabel.”

    Det är ju en tendens som fortgått även efter 1980. Riff-raff tar upp mer aktuella siffror här: http://www.riff-raff.se/1/samkap.php (rubriken ”Klassammansättningen i Sverige” och frammåt).
    Den tendensen, tillsammans med den grundläggande definitionen av proletären som den som säljer sin arbetskraft, gör också att jag har svårt att se varför man inte skulle räkna lägre tjänstemän och vanligt folk med F-skattesedel till arbetarklassen (”i vid bemärkelse” om man så vill).

    Förstår heller inte poängen med att tala om medelklass istället för mellanskikt. Du tycks mena att det på nått sätt är ”vanligare”?
    Ja visst är det det, men folk förstår ju ”medelklass” som något sociekonomiskt/kulturellt: i princip alla som inte är knösus eller lumpen betraktas som ”medelklass”, så ifall du t.ex. använder ordet ”medelklass” när du beskriver att mellanskiktet dominerar den offentliga debatten, då tror folk att du menar att det är vanligt folk med en hyfsad lön som gör det, och du döljer snarare klasstrukturerna än påvisar dem.

    Fö:
    Jag gissar att ”Om klasserna i Sverige 1930-1970” fungerat som någon form av förarbete till boken?
    http://www.marxistarkiv.se/tidskrifter/zenit/therborn-Om_klasserna_i_Sverige.pdf

    Börjar inte första stycket konstigt genom att betona likheten mellan mellanskikt och arbetarklass/kapitalister?

  • Anders_S

    Erik: Hela kapitlet börjar så.

  • Anders_S

    Erik: Det tidigare arbetet ska enligt förordet ses som ett tidigare arbete, inte som en förstudie eller som ett förarbete. Så var det tänkt från början, men han gjorde om allt för mycket och boken ska därför ses som ett nytt, djupare och utvidgat arbete.

    Vad det gäller hantverkare ska jag återkomma till det. Men det är klart att många lägre tjänstemän bör räknas till arbetarklassen. Helt enligt Therborns beskrivningar och teorier.

  • Pingback: Lena Andersson skriver bra om klass | Svensson()

  • Mattias Börjesson

    Erik Olin Wright har utvecklat den marxistiska klassanalysen, med empiriska underlag från bland annat Sverige (Class Counts, 1997). Han räknar inte med lika stora mellanskikt som Therborn, men inte heller att mellanskikten generellt skulle ha proletariserats (vissa mellanskiktgrupper proletariseras medan nya tillkommer).

  • Anders_S

    Mattias: I vilket verk? Finns källa på nätet? Länk?

  • Mattias Börjesson

    Class Counts: Comparative Studies in Class Analysis, Cambridge University Press, 1997
    Det är en riktig tegelsten, men kapitel 1 och 2, ger en utmärkt introduktion.
    http://www.ssc.wisc.edu/~wright/selected-published-writings.htm#class%20counts

  • Pingback: Myten om medelklassen | Internationalens ledarblogg()

  • Pingback: Identitetspolitik lockar unga väljare | Svensson()