Jag skrev tidigare ett inlägg om att individuell föräldraförsäkring är att föredra framför nuvarande system. Inlägget innehöll ingen egentlig argumentation mer än att andra försäkringar vara utformade på indviduellt vis. Nu har en debatt brutit ut på en partikollegas blogg på grund av att denne, Göte Kildén, försvarar nuvarande system. Han har alltså intagit en annan ståndpunkt än min och fått mothugg av andra medlemmar i samma organisation, Socialistiska Partiet. En medlem, Kristina Martinsson, har som jag tycker argumenterat väl i frågan och jag ska återge hennes kommentarer här (redigerade med tanke att på att de hade ett direkt tilltal som kommentarer och det lämpar sig inte vid en återpublicering):
Göte Kildén missar lite på målet när han går emot individuell föräldraförsäkring. De flesta är hemma längre med sina barn än 6-7 månader. Delar föräldrar föräldrapenningen rätt av båda två har de 240 dagar var, dvs 8 månader. Göte Kildén har inte räknat med lägstanivådagarna när han skriver 6-7 månader. Dessutom tar många ut färre än alla dagar i veckan och kan därmed vara hemma ännu längre. Visst finns det ekonomiska argument, att fattiga familjer inte skulle ha råd att ta ut lägstanivådagarna eller färre dagar i veckan, men 6,5 månader är ett absolut minimun och de flesta är hemma längre.
Oavsett vilket så är det få barn som helammas efter ett halvår och inte klarar av att äta annan mat när mamma är på jobbet. Så egentligen är ”problemet” med bröstpump ett icke-problem. I alla fall i relation till de konsekvenser det ojämlika uttaget av föräldrapenningen får för kvinnor, inte minst på arbetsmarknaden.
Det är heller ingen som tvingar en mamma till jobbet efter 6,5 månader, föräldraförsäkringen är en rättighet och ingen skyldighet (här argumenterar jag mest mot konservativa debattörers argument).
Jag håller dock med om att föräldraförsäkringen borde utökas och förändras så att den inte slår ekonomiskt mot arbetarklassfamiljer vid en individualisering.
Och när Göte Kildén skriver följande är han ute och flummar:
”Egentligen handlar debatten om en kvinnas möjlighet till fysisk närhet med sitt barn. Inte i första hand om det näringsinnehåll som barnet måste ha.”
Det går nämligen inte att tolka annorlunda än att en bebis och dess mamma skulle må bättre av att krama varandra än vad en bebis och dess pappa gör. Det är att vara ute på djupt vatten. Det finns ingen forskning som kan belägga detta påstående. Jag har varit i debatten förr och mina motståndare har aldrig lyckats konkretisera detta på förfrågan, det handlar helt enkelt om tyckande att mammor trots allt är lite bättre lämpade att ta hand om (och krama) spädbarn.
Göte Kildén gör kvinnor en björntjänst genom att sprida ogenomtänkta föreställningar om kvinnligt och manligt som argument mot en individualiserad föräldraförsäkring. En individualisering är mycket bra (orkar inte dra alla argument nu) och bör istället genomföras tillsammans med andra reformer i föräldraförsäkringen som säkrar en god inkomst för fattiga familjer. Annars blir bara resultatet att du offrar kvinnan för klassen och det kan jag absolut inte acceptera.
Argumentet att staten inte ska lägga sig i är ohållbart i denna fråga för en socialist som är förmögen att analysera strukturella samhällsförhållanden. Det finns stora strukturella vinster med en individualisering.
Här kommer argument för:
– Det skulle bli lika ”riskabelt” att anställa en man och en kvinna vilket skulle motverka diskriminering av barnafödande kvinnor på arbetsmarknaden, vilket idag är ett återkommande problem.
– Forskning visar att de föräldrar som delar lika från när barnet är litet fortsätter göra det under lång tid framöver ang ex hushållsarbete och tvärtom, de gånger kvinnor stannar hemma mycket längre än männen cementeras en ojämlik fördelning av hushållsarbetet och ansvaret över barnen för lång tid.
– Föräldraförsäkringen ska ses som en möjlighet och skattepengar ska inte gå till att uppmuntra ej jämställda (samhälls)förhållanden, vilket de enligt all statistik gör idag. Att just föräldraförsäkringen, till skillnad från andra förmåner, inte är individualiserad är unikt. Det beror sannolikt på att det är djupt förankrat i samhället att kvinnor anses vara bäst lämpade att ta hand om barn.
– Tror rent allmänt det skulle vara bra för många män att vara hemma med barnen och att barnen skulle må bättre av båda (alla) sina föräldrar.
– Eftersläpningseffekter för kvinnor, ex mindre pension, lägre lön pga föräldraledighet och liknande skulle minska.
Samtidigt som vi driver kravet för en individualisering bör vi även höja golvet i föräldraförsäkringen. Den som inte uppfyller kraven för sjukpenninggrundande inkomst får idag bara ca 5000 kr före skatt i föräldrapenning, vilket är helt orimligt lågt.
Det bör även finnas någon form av utjämningseffekt så att det inte slår ekonomiskt mot familjen om föräldrarna har väldigt olika hög inkomst. Det ekonomiska argumentet brukar dock överdrivas i debatten. De som räknar på den faktiska skillnaden mellan föräldern med hög och låg inkomst brukar finna att skillnaden inte är så stor som debattens vågor. Detta visade en handläggare på Försäkringskassan mig med konkreta exempel när jag var på deras utbildning häromveckan.
Arbeta för att förbättra kvinnors arbetsförhållanden generellt. En individualiserad föräldraförsäkring är dock förmodligen en förbättring i sig som jag visat ovan vilken gör att kraven ska föras parallellt, inte först det ena och sen det andra.
Det krävs alltså en politik som utgår från flera olika aspekter samtidigt, inte minst arbetarklassens kvinnor, men som inte cementerar något som får så stora negativa effekter för jämställdheten som ett bevarande av status quo i frågan om föräldraförsäkringen.
Bara för att det finns nackdelar med en individualisering betyder inte det att nackdelarna överväger. Allting har baksidor men debatten tenderar att bara handla om nackdelarna vilket gör hela diskussionen oärlig eftersom detta används som argument mot förändring.
Så för att tala ur skägget- jag är för tvång i denna fråga med tanke på att de positiva effekterna väger över. Frågan om vem som tar hand om barnen är fundamental att lösa för att komma till rätta med samhällets jämställdhetsproblematik.
Vidare är inviduell föräldraförsäkring ett steg på vägen mot en föräldraförsäkring som också fungerar för icke-traditionella familjer. Dagens föräldraförsäkring är ju i princip utformad enbart med en traditionell kärnfamilj i åtanke. Att lösa föräldraförsäkringsproblematiken för andra typer av familjer är inte helt lätt, men jag tror det blir betydligt enklare om man utgår från individer och inte från kärnfamiljen.
En modell som kanske kan diskuteras är att utgå från barnet. Barnet ska alltså ha rätt till att få lika mycket tid med alla sina föräldrar, oavsett om det är en ensam mamma, två pappor, två mammor osv. Det skulle innebära en indivualiserad föräldraförsäkring med barnet som utgångspunkt. Finns bara en förälder så får den all föräldraförsäkring, finns det två så delas den lika mellan de två, finns det tre så delas den lika mellan tre osv. Jag vet inte om det är en superbra idé men jag vill i alla fall väcka tanken och kanske är det ett sätt att lösa problematiken med friheten kontra tvånget och kontrollen. Säkerligen behövs det mer förändringar än så och Kristina Martinsson berör en del av dem ovan.
Göte Kildén har fortsatt debatten i ett nytt inlägg: Mera om bröstpumpar, vård av sjuka barn och burkor
Kristina Martinsson fortsätter debatten med ett svar (en kommentar) på det inlägget:
Nu handlar inte en individualisering om detaljstyrning. Det går fortfarande alldeles utmärkt att bestämma vilken förälder som tar ut föräldrapenning när. Båda kan jobba halvtid och vara föräldralediga halvtid. Det går faktiskt även att ta ut föräldrapenning per timme, du kan ta ut 1/8 dag, 1/4, 1/2 osv. Det är väldigt flexibelt. Föräldraförsäkringen är extremt flexibel i sin nuvarande karaktär jämfört med andra bidragssystem vi har. Att det skulle handla om detaljstyrning är på gränsen till oärligt eftersom föräldrarna fortfarande efter en individualisering skulle ha långtgående möjligheter att planera när de ska ta ut sina respektive timmar, dagar eller månader.
Man har också rätt att ta ut föräldrapenning fram tills barnet är 8 år gammalt. Du har även lagstadgad rättighet att gå ner i arbetstid under dessa år. Det finns alltså oändliga möjligheter att anpassa även en individualiserad föräldraförsäkring just efter respektive familjs förutsättningar.
Jag tror också att vi inte ska överdriva motsättningarna i frågan. Jag tror vi alla inblandade i debatten är överens om att ett kontroll- och tvångssamhälle måste undvikas och att det betyder att vi i princip är mot tvingande lagstiftning in i minsta detalj. Samtidigt är vi naturligtvis inte mot statliga ingrepp och lagstiftning där det behövs. Men vi måste alltid väga olika aspekter mot varandra.
Läs också:
Individuell föräldraförsäkring?
I snigelfart mot jämställdhet
Individualiserad föräldraledighet löser Sanna Raymans problem
Vad är det för fel med heteronorm?
Heteronormen återbesökt
Intressant?
Bloggat: Röda Malmö,
I media: SVD1,2,3,4,5,6,7,8,9,DN1,2,3,4,5,AB1,2,3,4,GP1,2,3,EX1,2,
Läs även andra bloggares åsikter om Föräldraförsäkring, Individuell föräldraförsäkring, Socialistiska Partiet, Socialpolitik, Familjepolitik, Social välfärd, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Göte Kildèn rockar. Det är nästan så att jag blir trotskist på kuppen.
Fortsätt komma ut ur garderoben, alla könsbalansmotståndare.
Jerker: Jag visste du skulle gilla Götes uppfattning.
Fan vad skönt det är att det finns folk i vänstern som vågar snacka klarspråk. Håller med Göte till 100 procent.
Ohly är en katastrof och så fort han öppnar munnen blir det bara en jävla massa dravel. Mer bröstpumpar och att klia borgar-Mona på ryggen verkar va hans grej istället för att på allvar ge sig på alla jävla kapitalistsvin som sugit ut vårt land i alla tider. Jag blir så helvetes less.
med sina föråldrade åsikter på området borde Göte Kildén bli Kristdemokrat. En modern socialist måste ha jämställdhetsperspektiv också. Nog för att kampen mot klassamhället är viktigt, men så länge våra hem fortsätter att uppvisa samma orättvisa som vi sett sen urminnes tider så måste kampen för kvinnans frigörelse och för jämställdhet vara högt upp på socialistens lista.
Martin, inte fan blir väl kvinnan mer frigjord för att vi inte låter ungarna amma färdigt, fatta hur borgarjävlarna gottar sig när Ohly kläcker ur sig sån här förbannade klokheter.
Kenta, enligt enig expertis så ska man helst trappa ner amningen då barnet är kring 6 månader och därmed är det fullt möjligt för mamman att amma barnet på morgonen, åka till jobbet, sen amma igen när hon kommer hem. (om barnet MÅSTE ha mer under dagen kan pappan ta med sig barnet till mamma på lunchen t ex).
Under dagen kan pappa fixa käket utan att man behöver blanda in någon bröstpump. Förstår du inte att hela debatten om det här bara är ett sett för högermedia att smutskasta Ohly ?
”Kenta, enligt enig expertis så ska man helst trappa ner amningen då barnet är kring 6 månader och därmed är det fullt möjligt för mamman att amma barnet på morgonen, åka till jobbet, sen amma igen när hon kommer hem. (om barnet MÅSTE ha mer under dagen kan pappan ta med sig barnet till mamma på lunchen t ex).”
Du inser inte hur dumt det låter. Om pappan ska ta ned sig barnet till mammans lunch förutsätter det att det inte är allt för långt till mammans jobb, Man bör nog helst inte bop å landet, och ha en bit till arbetsplatsen, det kanske behövs två bilar då, det är inte säkert alla har det. Pappans ska ta kollektiv trafik för at åka tio mil för att barnet ska ammas eller sätta sig i bilen och ge sig ut på hala vintervägar. Men så har den dagen gått för pappan och barnet. Eller för den delen ta tunnelbanan från någon förort för att komma till mammans lunch. Om nu mamman har ett jobb där det ingår att man ibland käka lunch med kunder etc.
Men vad är det för tillvaro för framför allt mamman och familjen när tillvaron ska tvingas in i ett sådant schema, små barn har heller inte för vana att varken göra det ena eller andra på beställning. Hade inte mamman varit färdig för psykakuten innan så hade hon snart blivit det med en sådan arbetsdag.
”WHO rekommenderar full amning i 6 månader. Livsmedels-verkets råd är att man om möjligt bara ska ge bröstmjölk till sex månaders ålder. Från och med 6 månaders ålder bör du ge smakportioner, eftersom barnet då behöver annan mat. Portionerna ökas successivt.”
lasse: Det är inte så himla dumt som det låter. I Usa där det inte finns någon sorts föräldrapenning och inga daghem för små ens i Chicago (där det fisnn rätt mycket daghem) så får man ha barnflicka när man går tillbaks till jobbet. Min dotter började jobba efter 3 månader när hon fick sitt andr barn och barnflickan kommer med barnet till henne på jobbet så hon kan amma. Med buss och/eller tunnelbana. Det har enligt min dotter varit bra och funkat bra. I verkligheten i Sverige är nu detta inget större problem då ett barn över 6 månader kan äta annat än att bara ammas.
Anders_S
Jag har högre krav än så på livet och samhället än så. Allt går naturligtvis, vi är anpassningsbara, men varför göra tillvaron besvärligare än det behöver vara om det är möjligt. Nu är det ju för att påverka folk ideologiskt och kulturellt som den eventuellt delade föräldraförsäkringen ska införas inte en tvingande ekonomisk nödvändighet.
Jag inbillar mig att detta inte är något större problem hos unga välutbildade familjer med hyggligt välbetalda jobb. Jag har två döttrar, de är bägge de som tjänar bäst i sina familjer. Den äldsta har ett barn och de delade på tiden. Nu ska den yngsta snart ha barn, skulle tro att de gör likadant. Men ingen av dem gillar att bli tillsagda vad och hur de ska gör saker och ting, sådant här politiskt mikromanagement av deras privatliv blir de bara förbannad på.
Så vad du säger är att det inte var något problem för dina döttrar och att de blev förbannade för att de kunde göra precis som de ändå ville?
Det sa jag väl inte, jag sa att det blir förbannade på sådana här förslag om att diktera hur föräldrarna ska använda den möjlighet som finns att få inkomst från det allmänna när man är hemma med de små nya familjemedlemmarna.
lasse: Det handlar ju inte om att diktera. Det handlar ju om att utöka friheten om man går på det som jag och Kristina skrivit. Vi vill utöka valfriheten med hjälp av lsgtiftning. Valfriheten när det gäller vilka familjer som kan bildas, vilka familjer som kan räknas osv. Vi vill garantera barnens rätt till alla sina föräldrar och ökar därmed banresn social komptens och möjligheter till val i framtiden.
Vårt förslag innebär helt enkelt en större fleixibilitet och valfrihet för människor. Inte bara kärnfamiljens traditionella parförhållande räknas som ett alternativ med vårt förslag. Barn får möjlighet till en större variation i sin uppväxt och blir inte så beroende av en vuxen. Mäns valfrihet ökar då man med vårt förslag kan få en bra start för att satsa på nåt annat än en karriär på jobbet Som sagt, vårt förslag är ett förslag med större ambitioner som också tar hänsyn till att fattiga föräldrar kan behöva kompenseras. Dessutom ökar det valfriheten i samhället. För alla, barnen, kvinnorna, männen.
I några inlägg ovan så diskuterar ni att mamman skulle behöva jobba efter 6 månader. Detta är felaktigt. Varje förälder har i dagens system 8 månader var. Det är få barn som måste helammas efter 8 månader. Håll er till fakta.
Lasse, så de blev förbannade för att deras beslut inte alls påverkades?
Det är generalfel även om resultatet blir rätt.
Att få betalt för att vara ledig och umgås med sina barn är väl en DRÖM för varje arbetare? Jag trivs med mitt jobb, men jag är ändå ledig och med mina barn så fort jag har möjlighet.
Det är också så i familjer där föräldrarna delat olika på föräldraförsäkringen så är den förälder som fått minst ledighet minst nöjd med fördelningen.
Att det är papporna som FÅR ta ut minst ledighet beror på det urgamla könsmönstret där kvinnorna har makten i familjerna (andra undersökningar visar att kvinnorna bestämmer mest över semestrar, matvanor, tidsplanering, fördelning av pengar, fritidsaktiviteter osv).
När man framför detta så brukar det gnällas en del, det är ju så fruktansvärt jobbigt att vara hemma med en bebis/ ett barn, (Undrar hur förskolärarna klarar sina jobb!) så självfallet undviker alla detta om de kan.
Vi kunde genomföra en annan reform för att få tyst på alla sådana påståenden:
All föräldraledighet skulle kvittas mot semester. Om en förälder tar ut 4 månader mer föräldraledighet än den andra föräldern så blir första föräldern skyldig 4 månader semester till den andra föräldern (semester i en barnfamilj är ju samma sak som föräldraledighet).
Hampus, de kanske blev förbannade för att de inte vet om de i framtiden kanske ska ha fler barn i en situation där inte pappan, eller mamman för den delen, kan ta ut hälften av alla dagar. En ”individualisering” av föräldraledigheten skulle då innebära att någon del av den brinner inne.
Anders: underhållande tolkning av ordet frihet, måste jag säga.
Vad gäller andra typer av familjer, så kan väl dessa lösa föräldraledighetsfrågan på samma sätt som mamma-pappa-familjer dvs gemensamt ta ställning till när ledigheten tas ut och vem det passar bäst att ha ledigt när? Personligen tycker jag att det är en okej kompromiss att två tredjedelar redan är individualiserade. Det är rätt mycket styrning redan (och man ser redan då att inte alla pappor har kunnat ta ut sin del), men då garanteras i alla fall (rätt mycket) tid för relationen mellan pappan och barnet. Och om det nu var så att alla mammor tog ut 67% av föräldraledigheten och alla pappor 33%, skulle det vara så hemskt? Eller, hemska tanke (obs ironin här), om pappan skulle ta ut 67% och mamman 33%? Med individualiseringsförslagen, skulle man kunna få dispens för sådana situationer, eller ska (i fallet med två föräldrar) 50%-50% gälla strikt?
Jag kan säga att jag faktiskt kan tänka mig en individualiserad föräldraförsäkring, förutsatt att det finns möjlighet för var och en att överlåta kanske hälften av sina dagar på någon av de andra föräldrarna, med alla berördas (utom barnets då) godkännande. Då inför man ett litet hinder mot att bara en förälder är hemma med barnet en övervägande del av tiden, men det finns möjlighet till ”individuell” (där jag då syftar på den sammanlagda familjen) anpassning vid behov.
Erik Berger:
Konstigt att ingen resonerar så om någon annan socialförsäkring. Nejtack jag vill inte ha sjukersättning jag kan inte vara ledig just nu, nej jag vill inte ha pension jag hinner inte. Om jag inte kan ta ut min sjukpenning, borde jag kunna överlåta den till min fru då?
Erik, så de sitter och retar upp sig över potentiella situationer som aldrig skett? Tjoho.
Martin:
”Kenta, enligt enig expertis så ska man helst trappa ner amningen då barnet är kring 6 månader …”
Du kan hitta en jävla massa expeter som säger än det ena och än det andra så för att slippa bestämma sig för vilken jävla expert man ska lyssana på så kan det väl inte va så helvetes farligt om det finns lite flexibilitet i alla förbannade regler.
Sen är detta helt fel fråga att göra en massa hallabalo om. Fatta att Ohlys snack om bröstpump och skit spelar borgarna helt i händerna men det skiter jag i nu, för jag ska inte rösta på Lasse Ohly utan på Kalle Anka.
Den här frågan kommer att stå i partiprogrammet år efter år utan att någon vågar driva den pga det kompakta folkliga motståndet.
Jfr frågan om monarkin 😉
Fast det är klart, möjligen kommer en ev. framtida rödgrön majoritet baxa fram tvångskvoteringen en månad i taget, det märks liksom mindre då.
Det kan man ju tyvärr inte göra med kungahuset, att avskeda ett kungabarn i taget.
ett annat problem med att tvinga på någon att vara hemma med barn, det är småföretagare, oftast går det inte att plötsligt stänga för att vara hemma 6 mån. då finns det inte något företag kvar. så resultatet blir att man har svårt för att gifta sig, för att man måste låta mamman ha ensam vårdnad dom första åren. inte riktigt rätt mot någon.