En anpassning till sverigedemokraterna (SD) och deras världsbild, frågetällningar och liknande är självklart fel väg att gå. Den vägen gick man i Danmark och det danska samhället blir allt mer främlingfientligt, rasistiskt, introvert och inskränkt. Fördomar, politikerna anpassning och dansk folkepartis rasism samverkar för att skapa ett land som inte längre är lika trevligt och öppet som det tidigare alltid varit. På så sätt har en negativ spiral skapats. Och Tyskland verkar nu vara inne på samma väg tyvärr. Därför är det naturligtvis riktigt att vi inte ska ta debatt med SD på deras villkor. Men problemet är att vilken debatt som helst med SD blir på deras villkor.
Lås oss säga att vi ska diskutera arbetslösheten. Då kommer SD:s syndabockstänkande fram, det är muslimernas fel, släng ut dem. Ska vi diskutera annat så blir det likadant, åldringsvården, brottsligheten, polisen. Ja det spelar ingen roll, en debatt med SD hamnar alltid på frågan om att syndabockar ska pekas ut, i deras fall är det alltid invandrare, muslimer. Det blir ingen seriös debatt av det. Det betyder att vi helt enkelt inte ska debatter med SD, men vi ska däremot debattera arbetslöshet, ekonomisk ojämlikhet, attackerna på facket och annnat som är problem i samhället. Inte med SD utan på ett sådant sätt att SD med deras falska motsättningar och lösningar (icke-lösningar) kan marginaliseras. SD ska inte släppas fram i debatten och ingen borde debattera med dem.
Intressant?
Bloggat: Peter Andersson, Strömbäck,
Läs även andra bloggares åsikter om SD, Debatt, Anpassning, Sverigedemokraterna, Rasism, Politik, Samhälle
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Fruktansvärt rolig kommentar på Twitter igår:
”Merkel says multiculturalism has failed in Germany. Surely she knows the last time they tried monoculturalism it was hardly a major success.”
Problemet är att alla andra kommer att diskutera med SD. De föredrar nämligen att framstå som ”de goda” i jämförelse med SD framför att diskutera arbetslöshet i termer av kapitulation för pyramidspelskapitalisterna. Och tyvärr kommer den sortens debatt att dominera ett bra tag.
Åtminstone så länge som inte en ny kvalitet kommer in i ”vår” typ av debatt.
Två förslag:
– Ett gäng franska ekonomer har lanserat en alternativ ekonomisk politik. Inte världens mest radikala, men för t.ex. en sosse helt rimlig. Finns på http://rwer.wordpress.com/2010/09/28/rwer-issue-54-manifesto-of-the-dismayed-economists/
– Jag håller på att översätta den här boken till svenska: http://www.spartacus.no/index.php?ID=Bok&counter=282. Den klargör skillnaden mellan den bokföringsekonomi som såväl alliansen som sossarna håller på med och realekonomi sådan som dominerade fram till ca 1980. Även den är skriven i termer som borde vara fullt rimliga för en sosse, i synnerhet en facklig sådan. Samt kanske för en och annan borgerlig traditionalist – Reinert är inte det minsta ”vänster” nämligen.
Någon som har ett bra tips på ett förlag?
Samt förstås fler tips på hur man kan få in mer kvalitet och mindre moralism i debatten?