Enligt Björn af Kleen och boken Jorden de ärvde från 2009 så ägde adeln omkring 400 000 ha mark år 2009. Allt detta söder om Dalälven. Detta är i så fall lite mindre än vad Svenska Kyrkan äger (500 000 ha) och i jämförelse med de markarealer som de tre stora skogsbolagen SCA, Bergvik Skog och Holmen äger, nästan ingenting. Skogsbolagen äger mer än 10 gånger så mycket mark, totalt 5,5 miljoner ha, som adeln och är fömodligen större markägare än adeln i alla landskap utom möjligtvis Skåne, Sörmland och Östergötland.
Dessutom är det med säkerhet så att adelns markinnehav i Sverige minskat de senaste 100 åren. Fram till 1970-talet var huvuddelen av de jordar som adeln kontrollerade så kallade fideikommiss. En feodal kvarleva som innebär att endast äldste sonen ärver egendomen, eller med formellt, makten över egendomen som utgör fideikommisset. 1964, sist i Europa, så stiftades en svensk avvecklingslag för fideikommissen. Den utformades så att de skulle avvecklas när den då levande fidekommissarier avled. Så har också skett med de flesta men en del fidekommiss har förlängts på grund av en undantagsparagraf i lagen. Fideikommissinstitutionen utgör en direkt begränsning av människors lika arvsrätt, framförallt missgynnar den döttrar, men även yngre söner. Avvecklingslagen och den efterföljande bolagiseringen av adliga gods har i många fall lett till en uppdelning av egendomar och en utförsäljning av mark från andra. Ett fåtal företag har varit så lönsamma att de köpt på sig mer mark.
Men redan innan avvecklingslagen så försvann väldigt många adliga markinnehav. Detta som en följd av att ekonomin på många adligt ägda bruk i Bergslagen och Norrland gick åt pipan i kapitalismens barndom under konkurrensen från mer effektivt organiserade företag.
Sålunda avvecklades familjen von Stockenströms intressen i bruken Fagersta, Semla, Västanfors, Länna, Åkers styckebruk, Berga, Garpenberg, Boda, Långvind med flera i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Familjen Tersmedens bruk (Larsbo, Ramnäs, Finshammar, Ström, Saxehammar, Norn m.fl.) såldes eller avvecklades i slutet av 1800-talet, familjen Tamms olika bruk (exempelvis Österbybruk och Strömbacka) hamnade i ekonomiska problem på 1920-talet och övertogs av Skandinaviska Banken medan von Hermanssons stora brukskomplex (inkl. Sveriges största fideikomiss någonsin, Ferna) avvecklades efter personlig konkurs i slutet av 1800-talet.
En annan adelsfamilj och bruksägare (Forsbacka, Karmansbo m.fl.) som gick i konkurs var af Nordin medan den namnkunniga familjen De Geer som bland annat ägde Leufsta bruk och Strömsberg sålde Leufsta bruk år 1917 och Strömsberg år. Man behöll dock Leufsta (exkl. själva bruket) som fideikommiss till 1970-talet nån gång. Familjen von Schinkel sålde Axmar bruk med stor markegendomar år 1890 och familjen von Ehrenheim sålde sitt Malingsbo år 1861.
Under perioden 1860-1920 avvecklades därmed adligt ägande av mark i främst Västmanland, Uppland, Gästrikland och Hälsingland på flera hundratusen hektar (enbart Ferna omfattade 45 000 ha). Kanske såldes så mycket som en tredjedel av all adligt ägd mark ut under dessa år. Huvuddelen av detta köptes av olika skogs- och bruksföretag som Stora Kopparberg, Kopparberg & Hofors, Bergvik & Ala, Korsnäs, Fagersta Bruks AB, Iggesund, Marma-Långrör med flera och återfinns idag bland de marker som SCA, Bergvik Skog AB och Holmen äger.
De 5 största adliga godsen som existerar idag är alla inriktade på skogsbruk och är kvarvarande egendomar i samma område (Bergslagen) som ovanstående avvecklade adelsegendomar. Det gäller familjen Beck-Friis och Hargs bruk (Uppland), familjen Bonde och Ericsberg (Södermanland), familjen Adelswärd och Baroniet (Östergötland), familjen Gripenstedt med Brevens Bruk AB (inkl. Bystad) samt familjen Hamilton och Boo (bägge de två sistnämnda i Närke). Av dessa är endast Boo ett fideikommiss. Samtliga dessa egendomar utom Baroniet är mindre idag än de var på 1950-talet så även här kan man se att adelns markinnehav minskat under 1900-talet. Familjen Douglas och deras stora ägande av skog och mark i Östergötland har dock en annan bakgrundshistoria.
Majoriteten av andra stora adelsgods finns idag i Skåne, Blekinge, Halland samt runtomkring Stockholm och Mälaren. (Uppland, Västmanland, Södermanland), några finns i Västergötland, i Småland och i Östergötland. I övriga landskap i södra Sverige finns nåt enstaka och i Norrland finns inga. Huvuddelen av dessa ägnar sig åt jordbruk. I Skåne och Södermanland äger adeln enligt Björn af Kleen cirka 13% av all mark. Några av de allra största jordegendomarna utöver de som redan nämnts är Pipers Högestad & Christinehof, Wachtmeisters Trolle-Ljungby och Johannishus, Silfverschiölds Koberg och Gåsevadholm och Bonde af Björnös Hörningsholm och Trolleholm. Andra stora gods är Wapnö (Staël von Holstein), Trollesund och Sjösa (Löwen), Sperlingsholm (Kuylenstierna), Svenstorp och Björnstorp (Gyllenkrok). Även när det gäller de flesta av dessa gods så är de mindre idag än de var förr i tiden.
Läs också: Grevar och baroner får stora bidrag,
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Björn af Kleen, Jorden de ärvde, Svenska Kyrkan, SCA, Bergvik Skog, Holmen, von Stockenström, von Hermansson, Tersmeden, Tamm, Ferna, De Geer, af Nordin, von Schinkel, von Ehrenheim, Axmar, Malingsbo, Beck-Friis, Hargs bruk, Bonde, Ericsberg, Adelswärd, Baroniet, Hamilton, Boo, Gripenstedt, Brevens Bruk AB, Douglas, Piper, Högestad, Christinehof, Wachtmeister, Trolle-Ljungby, Johannishus, Silfverschiöld, Koberg, Gåsevadholm, Bonde af Björnö, Hörningsholm, Trolleholam, Wapnö, Staël von Holstein, Trollesund, Sjösa, Löwen, Sperlingsholm, Kuylenstierna, Svenstorp, Björnstorp, Gyllenkrok, Adeln, Markägare, Skogsbruk, Ekonomi, Jordbruk
Powered by ScribeFire.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
4 svar på “Adelns markägande”
Kommentarer är stängda.