Jerker Söderlind, stadsforskare och konsult på KTH/Stadsliv AB går i dagens DN till generalangrepp på dagens stadsplanering, dagens arkitektutbildning och dagens byggande. Han menar att det som borde byggas när det gäller stadsbebyggelse är bebyggelse som ser likadan ut som det man byggde på 1800-talet:
Vi måste se sanningen i vitögat. 1900-talets arkitektur, stadsplanering och regelverk är ett totalt och komplett misslyckande. Inom alla andra produktområden, som telefoner, gymnastikskor, tvättmaskiner, cyklar och tandborstar är nya modeller bättre än gamla. Men 1800-talets stad erbjuder vackrare hus, mer levande stadsliv och högre hållbarhet än det som byggts utifrån modernismens visioner från 1930- och 1960-talen. För att återerövra stadslivet krävs tre återställare.
Arkitekterna måste bli kommersiella i stället för utopiska. Uppskattade stadsdelar som Järla Sjö i Nacka, S:t Erik i Stockholm och Jakriborg i Skåne avfärdas av felutbildade kartongarkitekter och elitistiska arkitekturjournalister som ”populism”. Det är dags att ersätta svamlet om att ”rita för framtiden” med ett kommersiellt synsätt där kundens smak är det enda godtagbara kvalitetskriteriet. Mer 1800-talsarkitektur! Det populära är det moderna! Jämför med mobilmarknaden där efterfrågan avgör vad som produceras.
2. Egoisterna ska fråntas sitt veto. Den som bor på en plats är i juridisk mening jävig och ska inte få överklaga en plan. Om de besuttnas veto hade styrt på 1600-talet skulle Skeppsbrons 19 kvarter i Gamla stan ha stoppats av gnällmånsar som yrat om att ”utsikten från Österlånggatan förstörs”. 1800-talets Östermalm hade förhindrats av gröntokar som slagit vakt om ”Ladugårdsgärdets omistliga grönstruktur”.
Acceptera i stället fakta: stadens idé är att ställa många hus på samma plats så att de skymmer utsikten för varandra. Stockholms översiktsplan, Promenadstaden, kan inte genomföras med dagens regler.
3. Byråkraterna bör ges nya instruktioner. I stället för att hävda en strandskyddslag som gör att bara de rikaste kan bo nära vattnet bör länsstyrelserna jaga kommuner som vägrar att bygga nya versioner av Strandvägen med blåslampa. Boverket bör befrias från ”ansvaret” att hindra byggare från att bygga billigt och på platser där det bullrar men där folk vill bo. Bilindustrin klarar sig utmärkt utan ett statligt ”Bilverk”. Upprätta ett regelverk som är för staden, inte emot!
En återgång till 1800-talets arkitektur, stadsplanering och regelverk är nödvändig.
Jag håller med om det mesta, man anser att markägande inte lämpar sig för kommersiella marknadsmässiga överväganden. Helt enkelt för att mark är en resurs om är ett naturligt monopol. Det finns bara en upplaga på varje plats om man säger så. Däremot lämpar sig husens utseende och planering för mer efterfrågestyrning. Men efterfrågestyrning kombinerat med maximering av vinsten i privata fastighetsbolag och byggbolag fungerar inte fullt ut då fastighetsmarknaden i så fall, som dag, skulle se till att det finns brist på bostäder för då kan de kortsiktiga vinsterna maximeras. Vilket ju är det viktigast för vinststyrda bolag.
Samtidigt är det ju också helt ohållbart med ett regelverk som gör att man inte kan bygga stadsdelar som Lorensberg, Vasastan, Kommendantsängen, Masthugget (Långgatorna) eller gator som Andra Långgatan, Linnégatan eller Avenyn i nya områden.
Regler om överklagande av byggen behövs som jag ser det. Det är en del av demokratin. Men det borde sannolikt ses över så att okynnesöverklaganden eventuellt kan förhindras.
Ett exempel på sådana okynnesöverklaganden (finns sådan som klagat på att det kanske blir skugga på deras tomt efter klockan 8-9 på sommarkvällarna, de bor 500-1000 meter från det aktuella huset) och de problem de ställer till med är nybygget av ett högt hus i Johanneberg i Göteborg, hörnet Viktor Rydbergsgatan/Eklandagatan. Det är ett hus som en överväldigande majoritet i närområdet vill ha. Det kommer att fler invånare i området, fler affärslokaler och därmed bättre service för alla som bor i närheten, i Johanneberg, Mossen, Burås eller Fredriksdal. Men bygget har försenats i år på grund att några få som bor i ett hus intill överklagat in absurdum. Det samma gäller den förtätning som är nödvändig i Guldheden så området totala dödhet kan försvinna. Överklaganden har gjort att den processen i åratal har stått helt still.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Planlagar, Bygglagar, Arkitektutbildning, Jerker Söderlind, Kvartersstad, Stadsplanering, Arkitektur, Göteborg, Johanneberg, Guldheden, Burås, Krokslätt, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Vem var det som kom på den briljanta idéen att ta ett rätblock, fila lite på kanterna, måla det vitt och sedan kalla det för ”design”. Det verkar vara tidens motto oavsett om det gäller hus eller inredning.
Någon behöver verkligen tänka till i dagens nybyggen. De populäraste kvarteren i Göteborg består av landshövdingehus och flervåningshus byggda i kvartersblock med avskärmade innegårdar. Ändå envisas man med att i område efter område bygga fristående hus och dessutom med stor avsaknad av affärsyta i bottenplan(nya bebyggelsen i Kviberg verkar vara ett paradexempel på hur man bygger en död stadsdel). Folk vill ha kaféer, gym, affärer och allt vad det nu kan vara. Inte bostadshus som ligger öde större delen av dygnet då folk antingen är på jobbet, sover, eller sitter och dricker kaffe i en stadsdel där sådant faktiskt serveras.
Verkligen. Dessutom så upplevs stadsdelar som är levande dygnet runt som säkrare än punkthusbebyggelse (det måste inte vara så, men man känner sig tryggare när det är mer människor runtomkring)