USA mot sig självt

Boktips
What´s the Matter with Kansas
Thomas Frank
Picador

USA mot sig självt

Pro-vapen. Anti-abort. Pro-marknad. Anti-gay. Pro-amerikansk. Anti-liberal ”new class”. Pro-kristen. Anti-sekulär. Pro-privat. Anti-statlig. Pro-delstatlig. Anti-federal. Pro-könsroller. Anti-feminism. Pro-kreationism. Anti-evolution. Pro-ojämlikhet. Anti-skatter. Pro-folklighet. Anti-elitism. Pro-lokalism. Anti-intellektualism. Pro-business. Anti-välfärd. Pro-familj. Anti-Hollywood.

Anti-Washington. Pro-Wall Street. Anti-bidrag. Pro-konservatism. Anti-socialism. Pro-moral. Anti-dekadens. Pro-värden. Anti-relativism. Pro-konspirationism. Anti-vetenskap. Pro-selfmade. Anti-facklig. Pro-småstad. Anti-storstad. Pro-farmare. Anti-byråkrat. Pro-patriotism. Anti-klasstänkande. Pro-skolbön. Anti-media. Pro-backlash. Anti-68. Pro-militär. Anti-Amerikakritik. Pro-egnahem. Anti-pk. Pro-bilar.

Anti-miljö-klimatregler. Pro-dödsstraff. Anti-statshälsovård. Pro-nationalism. Anti-kosmopolitanism. Pro-vardagshändighet. Anti-teoretiker. Pro-producenter. Anti-parasiter. Pro-ödmjukhet. Anti-snobbism. Pro-kyrkor. Anti-fluor. Pro-religion. Anti-humanism. Pro-kapitalism laissez faire. Anti-Big Government. Pro-Israel. Anti-islamism. Pro-kött. Anti -Estern establishment. Pro-religiös stat (”halvteokrati”). Anti-cloning.

Pro-fyrverkerifrihet. Anti-kollektivism. Pro-privatisering. Anti-regleringar. Pro-väst. Anti-excentriskhet. Pro-vanlighet. Anti-utländskhet. Pro-”riktiga Amerika”. Anti-vulgaritet. Pro-survivalism. Anti-nationalparker. Pro-låglöner. Anti-kvotering. Pro-”hederligt arbete”. Anti-”vet-bäst-experter”. Pro-hem/privatskolor, Anti-arbetsrättsregler. Pro-frihet. Anti-knark. Pro-jul, Anti-sodomi.

Det handlar om den amerikanska högern. De allt mer konservativa republikanerna. Det traditionella partiet för Big Business. Men nu har militanta arbetare, bönder och annat högerreaktionärt småfolk tagit över partiet – basen och majoriteten. De högre klasserna bildar en minoritet av moderata republikaner (även det tidigare arbetar- och minoritetspartiet demokraterna har frimarknadiserats, högervridits och nyliberaliserats, skriver författaren)

Denna allians av folkliga och rika republikaner är överens om en kapitalistisk politik som gynnar de rika – ”jobbskaparna”. Men varför stödjer vanliga hårdarbetande, jordnära medelamerikaner en nyliberal, borgerlig, marknadsfundamentalistisk, globaliserande kapitalism, som går emot deras egna materiella (klass)intressen?

Det är temat för denna politiska klassiker om dagens USA. Författaren har valt sin gamla hemstat Kansas som exempel. En delstat som för 100 år sedan dominerades av radikala småbönder, klassmedvetna arbetare, och allsköns vänsterfolk (ofta samtidigt socialister och religiösa, en idag omöjlig kombination).

Desto konstigare att Kansas idag stabilt tillhör USAs konservativa, traditionalistiska, vänsterhatande, lantliga, krisande, småstads-Amerika. Alltså det reaktionära geografiska ”L”-et som bildas av Västern, Mellanvästern och Sydstaterna. Det amerikanska hjärtlandet som röstar rött – republikanernas färg (demokraterna – sossemotsvarigheten – har blå färg i denna omvända värld).

Denna allians av strävsamt arbetarfolk (Main Street) och girig borgarklass (Wall Street), som de förra förlorar ekonomiskt på, och de senare tjänar miljoner på, har dock en förklaring. De är bara i grunden eniga i den ekonomiska frågan. Men de rikare ekonomiskt konservativa hakar på de fattigare (även) kulturellt konservativa för att få folkligt stöd för en egoistisk politik som gynnar dem själva.

Detta eftersom de folkliga, rurala och proletära republikanerna anser att de kulturella frågorna (se uppräkningen i början av recensionen) är viktigare än de ekonomiska i politiken. Istället för klasskamp mot den konservativa överklassen, så bedriver de kulturkrig mot den liberala medelklassen. Sammantaget bedriver vanligt folk-värdekonservativa en politik de själva förlorar materiellt på. De verkar i praktiken se idealen som viktigare än pengar.

Fienden är den liberala, demokratiska, professionella, intellektuella, utbildade, urbana, överlägsna, predikande folkföraktande, utlandsinspirerade, statsbyråkratiska, skatteindrivande, improduktiva, parasitära, utsugande storstadsmedelklassen i Nordstaterna, Östkusten och Västkusten. Typ självgoda uppblåsta Harvardstudenter, professorer, advokater, lärare, journalister, byråkrater, statstjänstemän, komiker, skådespelare, konstnärer, medborgarledare, feminist(nazi)författare, läkare, arkitekter, stadsplanerare, musiker, sociologer, historiker, vetenskapsmän etcetera.

Bland dessa anses det vimla av dryga Amerikahatare som inte ställer upp för flaggan. Som glömt de värden USA byggdes på. Snyltande pappersvändare som krånglar till det för vanligt hederligt folk, och lever på dem. Vilka predikat en envägs ”politisk korrekthet” (högerns uttryck) för de massor de ser ner på, och vars liv och åsikter de inte intresserar sig för. Liberalerna är ”mesförfranskade” kosmopoliter som glömt Amerikas sanna identitet som en utvald nation under Gud (se uppräkningen i början för liberalernas anti-konservativa ideal).

Allt detta verkar obegripligt från en marxistisk, progressiv vänsterståndpunkt, skriver författaren vidare. Det är klasskonflikten vänd upp och ner med de fattiga som stödjer de rika ekonomiskt, och attackerar tjänstemedelklassen kulturellt. Det är den ekonomiska materiella basen (klass) överkörd av den idémässiga, ideologiska överbyggnaden (kultur).

Förr brukade vänstern (i främst England och USA) prata om de två huvudklasserna arbetare och borgare som två nationer på grund av de stora ekonomiska klyftorna. Nu framställer den republikanska folkhögern överklassen plus underklassen/arbetarklassen/lågmedelklassen som en slags nation – och den liberala offentligdominerande ibland rikare delen av medelklassen som en annan. Liberalerna ser man som en konspiratoriskt under ytan styrande klass/nation (de mest extrema anser att USA styrs av hemliga judiska ZOG – Zionist Ockuption Government, min kommentar).

Denna ”nationsklyvning” (mitt uttryck) baseras på de kulturella klyftorna. Å ena sidan ett traditionellt folkligt USA där affärsmännen inkluderas (som Bush i cowboyhatt) som möjliga likar på puben, i kyrkan och på vapenträningen. Å andra sidan – som kontrast – ett modernt sofistikerat ”Manhattigt”, livsstilsexperimenterande gräddhylle-USA.

Kultur har blivit viktigare än klass i detta motvallstänkande bland arga, fanatiska. förbittrade, ofta manliga. fundamentalistiska, superpatriotiska, ”valkarinäviga” och konspirationstroende republikanska gräsrötter. Bland dem överviktiga ”rednecks” (min kommentar).

Boken ”Den amerikanska högern – Republikanernas revolution och USA:s framtid” av Martin Gelin har samma tema som denna bok. Den lyfter dock fram rasfrågan mer. Speciellt ser den en slags huvudmotsättning mellan den vita medelklassen/överklassen och den svarta/färgade underklassen. Den republikanska medelklassen domineras av privatanställda och småföretagare (som de folkliga konservativa ser som ”en av oss”).

Thomas Frank menar i sin Kansasbok att rasproblematiken spelade en stor roll i den högerreaktionära backlashen/motreaktionen på 60/70/80-talen i Sydstaterna och i Nordstaternas storstäder (de svartas befolkningskoncentrationer). Men mindre idag, speciellt i Västern och Mellanvästern där vita dominerar. I Kansas ser han raskonflikten som i stort sett frånvarande – speciellt som delstaten har en ”freestate” antislaverihistoria. (Sångens abolitionist John Brown verkade där – ”John Brown´s body lies a mouldering in the grave…).

Min kommentar till de något olika åsikterna böckerna emellan: De icke-vita i USA utgör en tredjedel av befolkningen och växer. I vissa städer, områden och delstater är de redan i majoritet. Det föds proportionellt fler icke-vita barn än vita. Det borde gynna det traditionellt arbetarfackliga och minoritetsstödda demokratiska partiet. Och missgynna det ”vita partiet” –republikanerna. Men redan finns svart medelklass, liksom katolskkonservativ hispanic/latinamerikansk medelklass i det republikanska partiet. Om rasfrågan minskar i betydelse kan det alltså på sikt gynna republikanerna.

Skulle då den mentala huvudklyftan i USA, enligt Thomas Frank, varken i huvudsak röra sig om klass och/eller ras utan om kultur? Kommer inte boken längre än till att tydligt påvisa och häpet begrunda detta till synes obegripliga tillstånd? Där det hatiska folkdjupsraseriet vänder sig mot den offentlig-intellektuella-dominerade liberalmedelklassens ”tax-hiking, government-expanding, lattedrinking, sushi-eating, Volvo-driving, New York Times-reading, body-piercing, Hollywood-loving left-wing freak show” – som en republikansk politiker så subtilt uttryckte det (råkade se en norsk film nyligen där en bonde i Nordnorge pratade om Osloborna som sushiätande, min onödiga kommentar).

Jodå, för som författaren påpekar så talar högern även om liberalernas snyltande, parasitära utsugning av vanligt folk. Det är ekonomi, inte kultur. Bakom det konservativa vardagliga folkets kamp mot den liberala alternativlevande eliten finns alltså ett förvridet omedvetet klasshat. En på ytan kulturell vi-mot-dom-känsla som i sin ekonomiblindhet missar den verkliga fienden – den republikanskdominerande överklassen.

Den republikanske ”småfolkliga” Joe Sixpack (som vår Medelsvensson) känner sig kulturellt förtryckt och föraktad av kuststädernas liberaler och deras medie- och kulturindustri. Men bakom dessa sektorer i ekonomin ligger ju pengar från profitjagande Big Business, som typ investeringar från bland annat rika ekonomiskkonservativa republikaner. Den republikanska överklassen medfinansierar alltså liberalernas förmenta åsiktsförtryck, men det är det republikanska fotfolket helt blinda för, enligt Thomas Frank.

Han menar vidare att denna blindhet för ekonomin beror på att denna ses som något opolitiskt självreglerande som fungerar automatiskt (alltså klassisk nyliberalism). Ända sedan Roosevelts New Deal på trettiotalet har man i Big Business och i högerkretsar sett all statlig inblandning (via liberala intellektuella experter) i det privata näringslivet som ett rotande, frihetsinskränkande, oamerikanskt, socialistiskt övergrepp på individens rättigheter.

Men hur kan republikanerna få väljarna att köpa att man ignorerar den speciellt vardagsekonomiska delen av verkligheten (särskilt fördelningsfrågor och löner)? Jo, just genom att liberalerna i USAs medier ignorerar vanliga människors arbetsliv, och utan ekonomi är det svårt att förstå världen, fortsätter Thomas Frank (den konservativa och den liberala borgerligheten samarbetar alltså i praktiken mot folkets intressen, min kommentar).

Den republikanska högern och Big Business bär upp kapitalismen. Och detta revolutionära ekonomiska system för en ständigt föränderlig värld bygger på tillväxt, mode, nyheter, ständigt ny konsumtion, och oavbrutet nya trender att göra pengar på. Kapitalismen förnyar samhället och världen, och bryter alltså i praktiken ner det autentiska kulturarv och de uramerikanska traditioner och värderingar ”vårt land byggdes på”, vilka de konservativa säger sig värna om (redan Marx var inne på detta tema).

Så förklarar författaren hur de konservativa sågar av den gren de sitter på, genom att stödja en nyhetsdyrkande kapitalism, som bryter ner den traditionella amerikanska kulturen. Så trots konservativt motstånd förändrar sig den amerikanska livsstilen obevekligen i liberal riktning, enligt honom (se den starkt ökande acceptansen för homoäktenskap, min kommentar).

Nu kom denna bok ut 2004-5. Sedan dess har den konservativa republikanska Teapartyrörelsen vuxit och avmattats. Det senare sedan de vägrat att godkänna nödvändiga skatter för att få det amerikanska statsmaskineriet att fungera. Dessutom har minoriteterna vuxit än mer, samtidigt som de unga är överrepresenterade hos demokraterna. Och sedan dess har livsmönstret i USA liberaliserats ytterligare.

De moderata republikanerna har vidare återhämtat sig något på grund av Teapartyrörelsens extremism. Republikanerna fick i mellanårsvalet 2014 majoritet i hela kongressen, senaten som representanthuset (samt förstås i Kansas). Och klyftan mellan republikaner och demokrater fortsätter att vara så stor att många amerikaner inte vågar samtidigt bjuda hem folk som är aktiva i de båda partierna.

Men åter till den stora fråga som till stor del lämnas obesvarad i boken. Hur kan människor strunta i sina egna ekonomiska materiella intressen för kulturella ideologiska frågor? Hur kan samhällets ideologiska överbyggnad bli viktigare än den materiella basen för att prata marxistiska? Det går ju emot en såväl socialistisk som en evolutionsmaterialistisk förklaringsmodell av människan och samhället?

Ja, delvis finns det ju element av dold raskamp och förvrängd klasskamp i den konservativa republikanismen. Det handlar inte bara om idéer och fördomar utan om kamp om ekonomiska resurser mellan olika grupper av människor. Många exempel på detta finns i världen – som den religiösa och nationella kampen på Nordirland som innehåller ett starkt element av ekonomisk resurskamp – mellan katoliker på frammarsch och protestanter som försvarar sina privilegier.

Men detta räcker inte för att förklara kulturfrågornas stora betydelse. Jag tror att nyckeln till förståelse av denna upp-och-ner-vända politiska värld (där politik inte som vanligen handlar om fördelningsfrågor mellan vänstern och högern) är uttrycket två nationer. Den kulturella gruppidentiteten i det splittrade USA har vuxit om det tidigare klassmedvetandet.

Det är ingen självklarhet att människor i en stat upplever sig som ett folk, som en nation. Det är en ny tanke som uppstod för drygt 200 år sedan – underifrån av vänsterfolk och intellektuella som ställde sig på det vanliga folkets sida. Överklasserna i Europa kände mer samhörighet med sina klasslikar i andra länder än med den egna befolkningen. Först när eliterna i slutet av 1800-talet insåg nationalismens kraft anammade de den.

Nationer kan söndras och även splittras, nationella projekt halta eller misslyckas. Se Ukraina, Jugoslavien, Spanien, Storbritannien, Belgien för att bara ta några europeiska exempel. I fallet USA bor de liberala och konservativa krafterna geografiskt ganska blandat, men så är (och var) ju också fallet med exempelvis hinduer och muslimer i Främre Indien (som ju bildade två olika nationer). Jag tror att det i USA har uppstått en känsla av två vi, två gemenskaper, i praktiken två nationer som inte känner samhörighet med varandra.

I en tid med kris, råare kapitalism och ökande ojämlikhet (författarens ord som jag instämmer i) ökar motsättningarna mellan Vi och Dom. Men istället för att se det som en klasskonflikt ser man det tragiskt nog som en konflikt mellan två nationer, ett äkta Amerika och ett falskt Amerika (i varje fall ser de konservativa republikanerna det så).

Och konflikter mellan nationer har en ideologisk överbyggnad av ideal och propaganda. Men de handlar i grunden om ekonomiska intressen – liksom krigen har de en ekonomisk bas. Se såväl första som andra världskriget med dess kamp om makt, resurser, territorium och kolonier. De konservativa republikanerna ser sig som utnyttjade och kränkta av en främmande nation (även om de själva inte skull använda de orden, och även om outtalade ras- och klasskänslor också finns med i detta på något sätt ”kulturella klasskrig” – mitt uttryck).

Men jag vill gå djupare än så – till vårt evolutionära arv. Vi människor har ett djupt urhistoriskt däggdjursursprung som sociala hierarkiska (ojämlika) gruppvarelser. Det betyder att vi samarbetar i grupp, samtidigt som vi konkurrerar individer emellan. Denna ambivalens regleras genom den konfliktminskande sociala rangordningen – de ”starka” i toppen av grupphierarkin, de ”svagare” längre ner (läs mindre mat och sex för de senare).

När människan uppstod ur denna tidigare däggdjursvärld utvecklades hennes intelligens, socialitet, språk, kommunikations- och organiseringsförmåga. Det möjliggjorde för den ”svaga” majoriteten att kollektivt organisera sig emot de roffande ”starka” alfahannarna i toppen av maktpyramiden. Jägarssamlarsamhällets egalitära rättvisepatos integrerades som en ny parallell, alternativ och konkurrerande beteendetendens bredvid hierarkitendensen från däggdjurstiden. I jägarsamlarsamhället var man i stort jämlika, men bara genom vaksamhet mot potentiella alfaledare (en eller flera i allians). ”Folket” styrde över ”eliten”.

Om evolutionen kan sägas ha en mening eller ett mål, så är det att generna ska överleva i individen och i gruppen, och via fortplantning föras vidare till nya generationer i djurarten. Vi har därför drifter till att äta (hunger) och skydda oss (rädsla och aggression) för att överleva (produktion). Och drifter till fortplantning (sexlust) och barnomhändertagande (föräldrainstinkt) för att vi ska fortleva genetiskt (reproduktion).

Detta är våra yttersta medfödda drifter (”instinkter”). Men i vårt evolutionära arv finns även andra naturgivna beteendetendenser, vilka indirekt ska hjälpa oss att överleva och föra våra gener vidare. Dit hör socialiteten, vår drift att tillhöra en grupp. Genom kollektiv samverkan blir vi bättre på att skaffa oss resurser, och på att försvara oss.

Den grundläggande meningen med socialt liv är alltså materiellt – att skaffa oss ekonomiska resurser ur naturen. Ofta i konkurrens med, och i kamp med, andra grupper. Vi upplever gemenskapskänslan, vi-samhörigheten och gruppsolidariteten som ett psykologiskt behov i sig (vilket det evolutionärt blivit) – men dess yttersta syfte är alltså ekonomiskt och materialistiskt.

Samma gäller vår drift till makt (där det finns en trolig könsskillnad som jag avstår från att beröra här). Kontrollen över andra människor i gruppen handlar också i slutändan om att skaffa sig mer mat, skydd, sex (produktion och reproduktion). Alltså materiella tillgångar (i vid bemärkelse) som säkrar den egna överlevnaden – och barnens fram till vuxen ålder. En slags ”flergenerationsmaterialism” alltså.

Makt är sålunda, liksom socialitet, behov i sig, men som indirekt hjälper oss att effektivare skaffa oss ekonomiska resurser. Det betyder inte att alla kan skaffa sig inflytande eller social gemenskap – långt därifrån. Många är ensamma och än fler maktlösa (de flesta).

När vi var icke-mänskliga däggdjur var det individer eller allianser av individer (en elit av alfahannar) som skaffade sig makt, och därmed mer materiella (mat) och reproduktiva (sex) resurser. I det mänskliga jägarsamlarsamhället var det inte en minoritetsgrupp av individer, utan majoriteten som gemensamt skaffade sig ”folklig” makt – och därmed mer materiella resurser (och alla mäns tillgång till kvinnor).

Under däggdjurstiden dominerade ”överklassen” och under jägarsamlartiden ”underklassen”. I jordbruks- i industrisamhället återtar de rika makten. Men bönderna gör uppror och ingår allianser med fraktioner av överklassen (statsbyråkratfeodalöverklassen). Under industrialismen blir arbetarklassen stark och tillkämpar sig inflytande i samhället.

Den moderna klasskampen föds. Men oavsett om det gäller borgarklass eller arbetarklass så syftar maktkampen och klassolidariteten ytterst till att skaffa materiella resurser.

Det gäller vår tids klasser och det gäller vår tids grupper – som etniska, kulturella och religiösa grupper, folk och nationer. Vårt behov av gruppsocialitet och av klassmakt är indirekta drifter i syfte att tillfredsställa våra grundläggande. krassa. ekonomiska, produktiva, materiella behov. Självklart eftersom det är det vi behöver för att överleva och föra släktet vidare.

Med denna extremt långa utvikning vill jag försöka förstå och påstå att bokens huvudfråga går att besvara. Alltså, varför sätter vanliga människor kulturella ideologiska frågor och intressen före sina egna materiella ekonomiska klassintressen?

Det gör de inte. Det ser bara ut så på ytan. Ideologi och kultur är ”bara” det idémässiga innehållet som definierar och avgränsar en vi-grupp – i detta fallet den konservativa gruppen, som ser sig som den äkta amerikanska nationen. De kämpar för sin grupp med idéer i konkurrens med den främmande ”nationen” – liberalerna.

Det ser ut som en kamp i den ideologiska överbyggnaden, och upplevs också så av de inblandade parterna på båda sidorna. Men i verkligheten handlar det evolutionärt sett om grupper i kamp om materiella resurser (den ekonomiska basen). En kamp mellan två ”nationer”.

Klass och nation handlar i slutändan om materiella resurser. Vad som hänt i USA är att klassorganiseringen försvagats och ”nationsorganiseringen förstärkts. Den konservativa gruppnationskänslan (vi-mot-dom) finns där även om utomstående kan se den som lika meningslös, och lika mycket en irrationell återvändsgränd som kampen mellan brittnationella (protestanter) irlandsnationella (katoliker) på Nordirland.

Nationer/etniska grupper kan bildas både när de lever blandat (om än i olika kvarter), och när de lever separat geografiskt. USA delades i två geografiska ”nationer” under det amerikanska inbördeskriget (industri-norden och slaveri-södern med olika ekonomiska intressen och ideal).

Idag delas USA av blandade ”nationer” även om mycket grovt sett republikanerna bor i inlandet och demokraterna vid öst- och nordvästkusten, samt vid kusterna av de Stora sjöarna. Och nu har de fattiga inga uppenbara ekonomiska intressen av att rösta republikanskt. De bara tror att de har det, tror att de utnyttjas av liberalerna i medelklassen, som de ser som den verkliga klasseliten. Själva är de den äkta arbetande amerikanska nationen, menar de (och under ytan finns i den känslan inslag av klass och ras – vilket får mig at tänka på den bolivianska indian-bondekampen för att omdefiniera nationen Bolivia).

Detta blev långt och snårigt, men det beror på att jag nog inte tänkt färdigt än. Men jag gör ett kortare omtag:

Människan är en social gruppbildande samhällsvarelse, såväl horisontellt klassmässigt som etnonationellt vertikalt (och ibland kombineras Klass och Nation). Detta beteende syftar ytterst till att skaffa materiella resurser och därmed fortplanta sig och sprida sina gener. Socialiteten är ett verktyg för genspridning, som blivit ETT MEDFÖTT BEHOV I SIG.

Evolutionen är inte perfekt. Se hur såväl människan som andra djur kan adoptera andras barn och ungar, även ungar från andra djurarter – vilket absolut inte sprider de egna generna. Men då är det den medfödda ”verktygskänslan” föräldrainstinkt som misslyckas med att gynna genspridning (moraliskt är förstås adoption bra, men det är en annan fråga).

Samma med socialiteten. Den kan också misslyckas med sitt yttersta överlevnads- och genspridningssyfte. Fotbollshuliganer och bråkande ungdomsgäng är väl ett exempel på att vi-dom-kamp mellan grupper kan vara evolutionärt meningslösa. Men skapa en uppenbart härlig vi-gemenskap hos de inblandade.

Människan är ovanligt samarbetsinriktad, intelligent och symboliskt tänkande. Därför kan hon skapa ”föreställda gemenskaper”, grupper så stora att de flesta inte känner varandra. Som nationer. Det måste självklart öka risken att man bildar solidaritetskännande grupper som i verkligheten inte tjänar de egna ekonomiska och genetiska intressena.

Detta tror jag har hänt med de konservativa fattigrepublikanerna i USA. De begriper inte sitt eget bästa, men upplever att de gör det. Falsk klassmedvetenhet och falsk nationsmedvetenhet. Påminner om högerpopulismen i Europa.

Hans Norebrink

PS. Boken visar hur farligt det är att de intellektuella i medelklassen monopoliserar debatten i samhällsfrågor, och pådyvlar vanligt folk sina åsikter, innan dessa fått en chans att debattera dem i sin egen takt. Det skapar reaktionära motreaktioner om inte majoriteten får yttra sig på sitt sätt utan att stämplas som rasister och reaktionärer. Leif Pagrotky skriver (om EU) i Göteborgs-Posten: ”Läxan blir dyr när eliterna struntar i allmänhetens respekt och kör i egen takt.”

PSS. Rimligen är den äldre grupp(nations)känslan starkare än den yngre klasskänslan. 1914 svek arbetarrörelsen klassolidariteten och ställde upp i de egna nationernas krig mot andra arbetare i andra nationer. Därav vänsterns problem med ”den nationella frågan”. Att så många arbetare sätter nation före klass.

PSSS. Kanske kan man säga att den liberala medelklassen i USA lämnat folkmajoritetens värderingar så mycket att de inte längre upplevs av många vanliga människor som enbart en klass, utan som en främmande nation. Allmänt är arbetarklassen kulturellt konservativ, men röstar vänster om denna är fördelningsmässigt radikal. Tyvärr är vänstern så svag i USA, och därför slår arbetarkonservatismen igenom. Då blir det VI vanliga människor mot DOM, de liberala snobbarna i medelklassen.

PSSSS Andra sociala däggdjurs grupper är vanligen så små att alla känner alla. Människors grupper kan vara mycket större. De skapar eller söker därför efter likheter i gruppbildandet. Nationer har ofta skapats efter likheter i språk, historia, kultur, geografi, livsstil, religion. Ungdomsgrupper innesluter sig själva och utesluter andra genom kläder, musiksmak och värderingar – som vänster förr, veganer nu (typ). Åsikter, ideologi, värderingar, kultur (”ideologisk över-byggnad”) kan alltså fungera som en socialt konstruerad gräns mellan olika vi-gruppen och dom-grupperna. Konservativa (”vanligtfolkliga”) republikanernas högeråsikter är så sett en ideologisk överbyggnad som tjänar den evolutionära materiella basen av det biologiska behovet att skapa sociala grupper.

Mer: Salon, WP, ISR,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Kultur, Böcker, What´s the Matter with Kansas, Thomas Frank, Kansas, Fattiga, RIka, Överklass, Underklass, Arbetarklass, Medelklass, Konservatism, Liberalism, Klass, USA, Ekonomi, Historia, Politik, Samhälle