Staden tänker rusta upp Brunnsparken och skapa sittplatser ner vi vattnet och liknande saker. De ska flytta kiosken. För att lösa problemen i parken hävdar de. Samtliga åtgärder de tänker slänga ut en massa pengar på gör inte Brunsparken på något sätt annorlunda.
Jag har bott i Göteborg sen 1975. Brunnsparken har alltid varit likadan. Missbrukare, uteliggare, tiggare och fattiga hänger i parken. Flygbladsutdelare, politiska och religiösa propagandister delar ut flygblad och säljer tidningar, Vi andra rusar mest igenom på väg från en spårvagn till en annan spårvagn. Missbrukarna, uteliggarnas, langarna, försäljarna, propagandisterna eller tiggarna påverkar oss inte. Men de syns. De har synts sen 1970-talet, sannolikt ännu längre.
Staden Göteborg har med sådär 10 års mellanrum gjort om parken. Bänkar sätts dit, bänkar tas bort. Beläggningen ändras. Sten, grus, sten osv. Träden byts ut, träden får växa, träden beskärs, bättre belysning ordnas. Så där håller det på För att lösa de så kallade problemen. Inget har förändrats.
Grejen är den att det inte handlar om några problem. Det handlar om platsens själva funktion. Dess funktion är att vara en korsväg, en trafikplats där tiotusentals människor passerar varje dag. Det är en idealisk plats för de som står lite grann vid sidan av samhället. En idealisk plats att inte synas så mycket. Mängden människor gör det enklare att vara anonym och förhållandevis osynlig. Därför dras de utslagna, de fattiga, uteliggarna, de som delvis står utanför samhället till platsen. Den ger dem en skyddande anonymitet. Vi andra rusar mest igenom.
Aleksandra Boscanin i GP vill inte se dem. Hon vill ha ordningsvakter i parken som kör bort dem. Precis som om det skulle spela nån roll. Det skulle bara flytta de människor som står utanför samhället till en annan plats. En plats med färre andra människor, en plats med mindre trygghet för de utsatta och fattiga. Det skulle vara att skapa mer våld och mer problem. Inte mindre. Utan skyddet av massan skulle de udda lättare bli utsatta för våld och mobbing, langare skulle lättare hamna i konflikt med kunder och andra langare, tiggare skulle tjäna mindre pengar och blir mer utsatta för kriminella typer.
Vi andra skulle fortsätta att rusa genom Brunnsparken som ju inte är en park utan ett torg. Vi skulle ändå inte stanna. För målet är ju en annan spårvagn, en buss, Nordstan eller Fredsgatan. Inget skulle förändras för oss.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Brunnsparken, Utslagna, Uteliggare, Langare, Tiggare, Otrygghet, Trygghet, Aleksandra Boscanin, Göteborg, Inom vallgraven, Samhälle, Politik, Stadsplanering, Stadsbyggnad
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.