I början av 2017 publicerade Brå en rapport om brottsutvecklingen i Sverige mellan 2005 och 2015.Det är den senaste undersökningen av brottsutvecklingen i Sverige som finns. Den visar på en tydlig minskning av brottsligheten i Sverige under perioden. Det har blivit färre personer som utsätts för brott sen 2005 och färre personer som misstänks för brott sen 2010.
Mellan 2005 och 2015 minskade andelen personer som uppgav att de under det senaste året utsatts för något brott, från 26 procent till 24 procent. Den andel som utsatts för ett eller flera brott mot person (en sammanslagning av misshandel, sexualbrott, personrån, hot och trakasserier) minskade från 11 procent 2005 till 9 procent 2009, en andel som höll i sig till 2012. Därefter har andelen utsatta dock varierat mellan 11 och 9 procent.
Störst minskning mellan åren 2006 och 2015 återfinns i andelen hushåll som utsatts för egendomsbrott (en sammanslagning av cykelstöld, bostadsinbrott, bilstöld och stöld ur fordon), som har minskat från 13 till 10 procent.
Sedan 2012 uppger en större andel kvinnor än män att de utsatts för något brott mot person. Sedan 2005 har andelen män som uppger att de utsatts minskat något, medan andelen kvinnor som uppger att de utsatts har ökat något. Det innebär att brottsutvecklingen under 2000-talet ser något olika ut för män respektive kvinnor.
Sett till olika grupper i befolkningen har utsattheten för brott mot person minskat i många av de grupper som annars har en högre generell utsatthet (unga, arbetslösa och ensamstående). En grupp för vilka utsattheten istället ökat under den senaste perioden är personer som är födda i Sverige men vars båda föräldrar är födda utomlands.
Antalet misstänkta personer ökade under 2000-talet, fram till 2009 (även i förhållande till befolkningsökningen). Den procentuella ökningen var större bland kvinnor än bland män. Efter 2010 har antalet misstänka personer dock minskat. Den absoluta majoriteten brott begås av män, enligt såväl NTU som misstankestatistiken.
Verkligheten visar att borgerliga tyckare i kriminalpolitiska frågor har fel när det gäller brottsutvecklingen. De påstår ständigt och jämnt att brottsligheten ökar medan forskningen visar att den minskar.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Brå, Brottsutveckling, Brottslighet, Egendomsbrott, Brott mot person, NTU, Nationella Trygghetsundersökningen, Brott, Våld, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
”Den visar på en tydlig minskning av brottsligheten i Sverige under perioden. ”
Om man genom ”medelvärdesbildning” av alla kategorier adderar statistiken kan man se det på det sättet. Statistik kan läsas på många sätt och jag tycker nog det är mer intressant att studera underkategorier där det både finns positivt men också, det får vi inte glömma, negativt. Sammanslagning av olika underkategorier, som inte nödvändigtvis är korrelerade, ger knappast en granularitet med vilken allt för långtgående slutsatser kan dras. Statistik är svårt vilket många forskare inom olika discipliner, samhällsvetare som naturvetare kvittar lika, inte sällan fått erfara”den hårda vägen”.
Att sexualbrotten har en ökande trend är bekymmersamt. Möjligen kan man hävda att mörkertalet är mindre idag än tidigare då dessa brott får mer uppmärksamhet. Å andra sidan har rimligen kvinnosynen förändrats jämfört med om vi går en generation tillbaka vilket borde verka i motsatt riktning.
Bedrägeribrottens ökande trend är lättare att förstå även om den självklart är oroväckande. I ett samhälle med allt mindre kontanter och där många varor, som tidigare var kapitalvaror, förvandlats till förbrukningsartiklar utan större värde söker sig brottsligheten nya vägar där enskilda såväl som företag och myndigheter är ”lovliga villebråd”. Mörkertalet är tvivelsutan omfattande och samtidigt är det noterbart, vilket rapporten framhåller, att NTU inte omfattar juridiska personer. Ytterst är det vi som konsumenter, bankkunder och skattebetalare som får stå för bedrägerinotorna. Det känns dessvärre inte som att rättssamhället just nu har särskilt mycket att sätta emot varför trenden kan antas fortsätta.
Jag är i stort sett överens med dig om dina invändningar och planerar därför att skriva ett antal inlägg om olika brottskategorier.
Bankrån har förstås minskat mycket kraftigt. Bilstöld har kanske minskat? Identitetsbedrägerier har ökat mycket kraftigt. Misshandel i hemmet har kanske minskat? Narkotikahandel bedriven av nordafrikaner har väl antagligen ökat? Olaga vapeninnehav och skottlossning mot människor har antaligen ökat kraftigt, eller hur? När man påstår att brottsligheten minskat i ljuset av en skottlossning om dagen, händer kanske något?
Det finns lögn, förbannad lögn och statistik. Medelvärden på artificiella grupperingar är en svensk politisk specialitet. De tjänar inte folket, som Mao skulle ha sagt, de tjänar den politiska kadren när den urskuldrar sig.
Skottlossning har ökat men inte kraftigt. Sverige har på det området blivit mer lika resten av världen.
När det gäller narkotika så är det antalet polisinsatser som bestämmer hur stor den brottsligheten är. Anmälningsstatistiken är därför värdelös i det fallet. vem som langar knark är däremot okänt. Finns ingen sådan statistik. Men nordafrikaner är en mycket liten grupp i Sverige så ditt påstående stämmer nog inte. Återkommer med ett inlägg om detta.
Inbrott och stölder av alla slag har minskat. Mord har över tid minskat. Sexualbrott har inte ökat.
http://blog.zaramis.se/2018/01/04/det-dodliga-valdets-utveckling/
http://blog.zaramis.se/2018/01/08/inbrott-en-minskande-brottslighet/
http://blog.zaramis.se/2018/01/12/sexualbrotten-okar-inte-det-finns-ingen-valdtaktsepidemi/
Ska skriva om rån, misshandelsbrott, hot och trakasserier, bedrägerier, narkotikabrott, rattfylleri, ekonomisk brottslighet och nåt mer i kommande inlägg.