De engagerade göteborgarna

Den politiska utvecklingen i Göteborg framstår ofta som helt annorlunda än i Sverige i övrigt. Den viktiga orsaken till det tror jag är göteborgarnas engagemang, envishet, och stökighet. I Göteborg lägger folk sig i, överklagar, demonstrerar och protesterar. Ett typiskt exempel på detta är motståndet mot Västlänken. De som är mot Västlänken ger inte upp. Andra exempel är ständiga överklaganden av stora byggbolags förslag på byggen som politikerna lägger sig platt för.

Men det finns förstås mycket mer och Laila Vianden har skrivit bra om detta i en ledare i ETC Göteborg:

Ett exempel är kampen för att stoppa försäljningen av allmännyttan i Rannebergen, vilket ETC Göteborg var först med att avslöja detaljer om. Efter genomtänkta och lokalt organiserade protester gick Victoria Parks förhoppningar om att slutföra affären under 2017 i stöpet.

[…]

Liknande protester pågår kring spekulationsrenoveringar av Vita Björn och Långängen, där boende motsätter sig oskäliga hyreshöjningar, på en bostadsmarknad som redan spekulerats upp till samhällsfarliga nivåer. En riktig rysare som kommer fortsätta under 2018. Inflytande och skäliga hyror är ingen liten sak att förlora.

[…]

En annan framgång står olika asylrättsgrupper för – genom att närvara vid utvisningar, sittstrejka och genom flertalet manifestationer samt opinionsbildning har man tillsammans med andra aktivister från hela landet, lyckats lyfta frågan rakt upp till den rikspolitik som mest velat undvika alltihop.

[…]

Det har skett protester mot nedskärningar av allmänningar och välfärd; observatoriet i Slottsskogen, biblioteket i Balltorp, samt besparingar inom socialtjänsten i Majorna-Linné. Det pågår kamp för en simhall i Kortedala-Bergsjön, under parollen att simkunnighet inte får vara en klassfråga. Vi har sett två breda sorgetåg mot våld i Angered och Lövgärdet, där boende krävt social hållbarhet som en del av lösningen på problemen. Två manifestationer för bättre vård och bättre arbetsvillkor inom vården. Samt miljö- och fredsaktioner, nätverk för flyktingmottagning och social hållbarhet, ett alternativt EU-toppmöte, en samling för palestinska fångars rättigheter och sist men inte minst ett otal antifascistiska demonstrationer, ibland spontant hopdragna under NMR:s närvaro, ibland i ett envetet vaktande av Järntorget.

Listan är lång och svåröverblickbar, men inget arbete pågår i ett vakuum, allraminst det mot fascism. Det är även en av anledningarna till att, trots otaliga försök från högern att misskreditera arbetet, rekordmånga samlades vid Heden för att protestera. För plötsligt händer det, man når en kritisk massa. Den enorma uppslutningen talade sitt eget tydliga språk, och överträffade alla förhoppningar. Luften har varit lättare att andas sen dess.

Makthavare i Göteborg har det besvärligt. Göteborgarna krånglar till deras liv. De kan inte alltid göra som de vill. Folket lägger sig i. Engagemanget och aktiviteten från vanliga göteborgare är bra och positiv. Även om jag inte alltid håller med. Det hela är nämligen grunden i demokratin. Att folk bryr sig, att folk lägger sig i.

Göteborgarnas aktivitet och engagemang är också det som lett till att Vänsterpartiet har dubbelt så stort stöd i Göteborg som i landet som helhet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements